Gran Fondo Eslöv 2015

Årets upplaga av Gran Fondo Eslöv blev en blåsig historia med ömmande ben. Och jag var inte den enda som tyckte att det var en extra tuff dag. Första milen till Marieholm gick beskedligt med en motvind som gjorde det svårt att cykla fort. Jag misstänkte att det skulle bli hårdkörning i kantvinden när vi svängde höger mot Bialitt och det var precis vad det blev. Klungan pulveriserades i flera mindre grupper och redan efter dryga milen var vi bara ett tjugotal kvar längst fram. Ytterligare några fick ge sig i nästa kantvindsparti och det var först när vi nådde toppen av Söderåsen för första gången som det började lugna ner sig lite. Väl framme i Åvarpsbacken var det dags för nästa hårdkörning. Ett gäng på sex cyklister fick en lucka och jag maxade för att komma i kapp. Vi fortsatte i högt tempo med bra samarbete och när vi närmade oss dagens sista stigning – Lotta på åsen – var benen ordentligt ömma. Jag hoppades att det skulle gå lugnt och fint uppför backen, men det gick inte tillräckligt lugnt och jag samt ytterligare en cyklist fick ge oss. Det tog några mil innan vi blev ikappcyklade av ett mindre gäng som vi gjorde sällskap med tillbaka till Eslöv. I sista rondellen gjorde jag ett misslyckat försök att rycka och få en lucka in mot mål och det var med ordentligt sura ben som jag till slut korsade mållinjen på tiden 3:32.

Tempo = effekt och aerodynamik

epaselect_spain_cycling_road_world_championships_cil01

Jag har nu kommit halvvägs genom min tempocyklingsmanual och i förra veckan satt jag framför TV:n och studerade hur världens bästa hanterar den ädla konsten att cykla fort. Vissa går ut för hårt, andra har svårt att hålla överkroppen stilla och några kör av vägen. Men många gjorde allt rätt.

Jag står inför flera utmaningar när jag ska börja köra tempo. De två viktigaste är att pressa upp min tröskeleffekt så mycket som möjligt samt att hitta en grymt aerodynamisk position. Tröskeleffekten får gärna gå upp mot 360 W. Jag fixade 340 W innan Haute Route och jag hoppas att en hel vinterträningssäsong med Coach Jake ska kunna pressa upp effekten ytterligare. Aerodynamiken blir en helt annan utmaning. Jag kommer behöva stärka bålen, öka smidigheten och få till en riktigt bra bikefit för att hitta rätt här.

Annars fortsätter jag att springa. Både i skogen där orienteringstävlingarna snart tar säsongsuppehåll och på vägen. På lördag springer jag Malmö höstmil med ambitionen att hitta min tröskelfart och på söndag är det orientering i Örkelljunga.

Split vision

Efter ett gäng lugna dagar har det mot slutet av veckan blivit dags att komma igång igen. Såret läker fint, men båda axlarna behöver ett tag till innan de gillar att lyfta högt. I onsdags blev det cykelpendling till LTH. Det kändes lite halvstelt. Musklerna har dragit ihop sig och det ömmar lite här och där. Samma sak igår morse när jag sprang en tidig runda för att göra ett desperat försök att anpassa benen till löpning inför Helsingborg marathon om 8 dagar.

Jag är inte riktigt helt överens med mig själv hur jag ska förhålla mig till löpning. Jag tycker om att springa. Jag uppskattar möjligheten att kunna koppla av på ett annat sätt än vad jag kan göra på cykel där det hela tiden gäller att vara uppmärksam på trafiken och vägbanan. Det är nästan bara när man cyklar uppför som cyklingen liknar löpningen i detta avseende. I 10 km/h uppför Col de la Madeleine går det att fundera en hel del… En annan sak som jag uppskattar med löpningen är att jag varken tävlar eller tränar för att tävla här. På cykeln är jag målinriktad, planerande och arbetar oftast hårt med olika former av intervaller. När löparskorna är på bara springer jag, oavsett om det är träning eller ett motionslopp. Därför erbjuder löpningen en annan avkoppling än vad jag får på cykeln.

Kävlingetrampen idag blev en snabb runda. 10 fartglada cyklister höll fint tempo och rullade in med ett snitt strax under 42 km/h. Jag hade inte min bästa dag och fick stå över en och annan förning när Sjöboelitens värsting tryckte till pedalerna. I morgon blir orienteringstävling. Förhoppningsvis hamnar jag inte helt vilse!

Cykla Björnekullatrampen för välgörenhet

bj_logo

Mitt företag – Wuz – är stolt sponsor till Åstorps CK som på nationaldagen (6/6) arrangerar motionsloppet Björnekullatrampen. Loppet går på fina vägar runt om Söderåsen och det går att cykla 80 eller 120 km. Som sponsor har jag 10 startplatser till mitt förfogande, vilka jag nu säljer till förmån för min insamling för barn med diabetes i Afrika där 7 av 8 diabetesdrabbade barn dör innan de ens hunnit få sin diagnos. 

Haute Route Alps i sommar cyklar jag för Team Type 1, en organisation som vill förbättra situationen för barn med diabetes genom utbildning, engagemang och utrustning. Om du köper en startplats till Björnekullatrampen genom mig hjälper du Team Type 1 att att hjälpa. Hela din anmälningsavgift går oavkortat till deras arbete med att förbättra överlevnadsmöjligheterna för den som drabbas av diabetes typ 1 i Afrika.

Ordinarie startavgift vid efteranmälan är 200 kr för 80 km och 250 kr för 120 km. Jag säljer startplatserna för minst 150 kr, dvs det är fritt fram att ge mer till min insamling. Är du intresserad av en plats så skicka ett e-postmeddelande till fnystedt@gmail.com med en gång. Av administrativa skäl så gäller detta erbjudande endast fram till kl 22:00 den 5 juni. Skynda, skynda…

 

 

Tour de Kinnekulle

8_kinnekulle

På fredag drar jag till Götene för en tävlingshelg med Götene Elit-GP, Kinnekulle Cyclassic och Kinnekulleloppet. Just det där med ett GP-lopp i elitklass känns lite knäppt, men förklaras bäst med ett missförstånd från min sida när jag fick nys om tävlingshelgen. Då jag inte räds förnedring ska det bli riktigt kul att få känna på hur fort det kan gå när de snabba pojkarna cyklar. Kinnekulle Cyclassic är något så märkligt som ett motionslopp med tävlingsklass (med licenskrav). Här blandas elit med senior, veteran och sportklass. Jag räknar med ett utslagsgivande lopp och en splittrad klunga, till skillnad från söndagens Gran Fondo Eslöv som mer blev ett distanspass med tre backintervaller.

Tävlingshelgen avslutas med Kinnekulleloppet i seniorklass. Den stora utmaningen här blir själva Kinnekulle som ska cyklas sju gånger. Målgång på toppen känns spännande och jag hoppas att jag inte är allt för rökt i benen efter de första dagarnas tävlande. Kinnekullebacken är c:a 2,2 km lång med en lutning på 7 %. Strava visar vem som regerar på berget…

Det fina är att tävlingshelgen fortsätter med ett GP-lopp på Sturup Raceway på måndagskvällen. Racerbanor är grymma att cykla på och inte en chans att jag missar detta lopp, även om benen borde vara mos vid det här laget.

Gran Fondo Eslöv 2014

14212017785_38bc43c00a_o

Gran Fondo Eslöv lockade som vanligt ett stort antal cyklister och en hel del av det starkare slaget också. Vädret var perfekt, även om vinden kanske var lite för svag för att göra någon större skillnad. Det märktes också på tätklungans storlek som var större än vanligt långt in i loppet. Jag håller mig ofta långt fram för att undvika överraskande fartökningar, luckor och inte minst vurpor. Därför märkte jag inte heller några av de krascher som inträffade i början av loppet. Tempot var ganska sansat i början och det var först när vi svängde av 108:an i riktning mot Torrlösa som den första hårdkörningen kom igång. Den varade inte så länge utan det var en samlad grupp som närmade sig Svalövs golfbana. Lite körning i backen, men återigen en samlad grupp. Så fortsatte det uppför åsen, men i backen ner mot Kågeröd fick en liten grupp cyklister en lucka som bara växte efter dåligt samarbete av oss andra.

I Åvarpsbacken satsades det friskt och jag bet i för att gå med den lilla grupp som fick lucka. Gruppen sprack av mot slutet av backen så jag satsade allt jag hade för att gå i kapp när det började plana ut. Det gick och vi var ett gäng på 5-6 cyklister, där bland elitaren Linus Dahlberg, som började samarbeta för att komma loss från tätklungan. Luckan växte, men när Linus höjde tempot ytterligare i backen upp mot Stenestads kyrka fixade inte mina ben mer mjölksyra och jag fick bädda in mig i klungan igen. Väl nere på platten igen satt alla mest och väntade på dagens sista backe – Lotta på Åsen.

14025331100_165459f0de_o

Jag hamnar lite långt ner i klungan vid ingången av backen och det blir lite stökigt när mindre starka cyklister vinglar och faller bakåt genom fältet. Lyckas dock trampa mig upp så pass att jag har koll på konkurrenterna och gör mig beredd på ryck. Alla verkar dock vara nöjda med farten, förutom Dahlberg som glider iväg i sitt eget tempo (för att senare ansluta till utbrytningen). Det är först när vi svänger av mot Trolleholm som det börjar köras på. Jag gör själv några försök att komma loss, men får inte med mig tillräckligt med andra för att vi ska få igång fin lagtempokörning. Vice versa gäller när andra cyklister attackerar och jag själv inte följer med. Vi har utbrytarna inom synhåll och med 5 km kvar är deras lucka 30 s. Det borde vi kunnat plocka in om vi fått ordning på jakten, men dessvärre saknar vi den förmågan (eller viljan) till samarbete.

Strax innan vi kommer Eslöv varnar jag Kävlingekompisen Mattias att strax blir det värsta vilda västern när det ska spurtas. Jag försöker övertyga honom att det är ok att inte slåss om segern pga den stora kraschrisken och att han ska vara riktigt nöjd med att ha gått med tätgruppen för första gången. Tyvärr går det precis så illa som jag befarade och jag ser en Cykla i Eslöv-cyklist krascha hårt framför mig samtidigt som en från Lunedi flyger i luften och hans cykel träffar mitt högerben som får sig en ordentlig smäll. Är nöjd med att lyckas hålla mig på hjulen, men rullar i mål med en klump i magen orolig för de som gick omkull. Tänker på min kraschade fru och hoppas att de klarat sig undan allvarligare skador, vilket också visade sig vara fallet.

Väl i mål efter dusch och mat njuter jag med vänner i det underbara vädret. Vi diskuterar vad det är som gör att Gran Fondo Eslöv skiljer sig från andra motionslopp. På FIK-trampen, Husiesvängen mm samarbetar ofta tätgruppen likt en snabbgrupp runt Vättern. Det körs belgiska kedjor i hög fart och gruppen håller samman hela vägen. På Gran Fondo Eslöv samarbetas det nästan inget alls. Uppenbarligen räcker det med tidtagning för att ett motionslopp ska bli en tävling, eller? Organisationen och speciellt MC-förarna ska i övrigt ha ett stort tack för att de gör av vi kan cykla så fort som vi gör. De jobbar hårt och bra!

Kastbergaloppet 2013

I lördags gick andra upplagan av Kastbergaloppet, ett grusvägslopp som både utmanar och inspirerar. Cykla i Eslöv IF bjuder på ett riktigt trevligt arrangemang och jag gillar verkligen tävlingar på höstkanten. Själv har jag haft fyra veckors ledighet från strukturerad träning och såg helgen som en fin kick-off. Bästa träningen är i många fall på tävling och startfältet innehöll många starka cyklister. Cyklingen var bitvis lite passiv, och attackerna få. Visst bjöds det på fartökningar i backarna, men inget som fick mig att gå på rött.

Med en knapp mil kvar får plötsligt två CKX-cyklister en ordentlig lucka och jag sätter in en stöt för att komma ikapp. Stefan Larsson har verkat riktigt pigg och jag vill inte att han kommer iväg. Väl i kapp inser jag att Stefan inte var en av de två CKX:arna, men tätgruppen har nu spruckit upp rejält och vi börjar samarbeta för att skapa lucka. Ytterligare några cyklister (där bland Stefan) ansluter och i dagens enda kantvindsparti splittras tätgruppen. Längst fram är vi 5-6 cyklister som ska göra upp om segern. Själv kör jag av vägen i nästsista svängen, men lyckas jaga i kapp. Bestämmer mig för överraska och satsa allt på en långspurt. Fast någon överraskning blev det aldrig och dessutom var det alldeles för långt till mål. Jag nöjer mig en tredje plats och får gratulera Stefan Larsson till en välförtjänt seger. Väl i mål bjöds på cykelhistoriens bästa afterbike med öl, grillad korv, ärtsoppa, hembakat, kaffe mm. Grymt fixat!

Kävlingetrampen 2013

Det ryktades om nytt deltagarrekord och fler än 600 cyklister som samlades i Furulund på lördagsmorgonen för att ta sig an Kävlingetrampen. Ville man cykla fort så var det start kl 08. Och fort gick det! Redan när vi lämnade Kävlinge för att ta 108:an norrut började det bli besvärligt för en del. Kantvind och hög fart i kombination med viss ovana att cykla fort i grupp gjorde vår klunga ryckig och nervös. Vi försökte få till ett hyfsat fint lagtempo, men det var först efter Torrlösa när vi var 10-12 cyklister kvar längst fram som detta började fungera bra och efter Röstånga tyckte jag till och med att det gick riktigt bra.

Någon mil senare efter Stockamöllan var vi åtta kvar som samarbetade bra. Sjöboeliten hade tre representanter längst fram och jag imponerades särskilt av Marcus Carlssons slätdrag. Han borde vara livsfarlig på hyfsat platta tempobanor. Vi var dessutom Patrik H och Anders W från CykelCity, Rose från FK Trampen och Roger B från Vinco. Ett starkt gäng som nådde Furulund 1:52 efter start, vilket gav ett snitt på 41 km/h. Sammanfattningsvis var första halvtimmen ordentligt jobbig och träningseffekten god. Bäst av allt var trots allt snacket efter målgång. Riktigt många kända ansikten på plats, fin fika och underbart sommarväder.

Inte helt vilse!

Igår var det OK Silvas klubbmästerskap. Åtta startande i H40 och en violett bana på 6 km. Själv har jag kört två motionstävlingar (gul & orange) i mitt orienteringsliv och kände mig något vilse bland mina betydligt mer meriterade klubbkompisar. Mitt eget mål var enbart att hitta runt och fixa kontrollerna i rätt ordning. Sedan vill jag gärna springa fortare än 10 min/km, räknat på fågelvägssträckan. Det var dock snabbsprunget på Järavallen, men alla femtielva stigar gjorde det bitvis lite klurigt och björnbärsbuskarna var inte allt för snälla mot underbenen. Lite feg satsade jag att ta säkra kort och hellre springa omväg än genväg. Säkerligen rätt beslut för mig, men helt fel om man ser till resultatlistan. Jag kom in på 7:e plats, hopplöst distanserad av de övriga med hela fyra minuter upp till 6:an.KM_ok_silva
Glädjande var dock att jag faktiskt noterade den snabbaste tiden mellan 3 av de 15 kontrollerna! På söndag väntar nästa orienteringstävling. Då deltar jag återigen i motionsklass och ska försöka springa mindre och orientera mer. Innan dess väntar dock Kävlingetrampen. Kl. 08:00 rullar vi iväg och förhoppningsvis blir det ett fint lagtempo hela vägen runt.

Husiesvängen

976954_509536682434304_1839108220_o
Vi var en hyfsat stor klunga som drog iväg på söndagsmorgonen

Husiesvängen var en ny bekantskap för mig, även om bansträckningen var känd då Malmö Velo Classic lite fantasilöst kopierat den rakt av. Och Velo Classic har jag kört några gånger, sist i ordentligt blåsväder. Mina ben fick ordentligt med stryk på Björnekullatrampen och jag kände mig allt annat än sugen när klockan ringde på söndagsmorgonen. Fast loppet tillhörde en större plan för att komma igång till linjeloppet i Staffanstorp nästkommande söndag. Väl på plats fanns det många bekanta ansikten och riktigt god stämning. Jag hoppades på jämn, hård körning och så blev det. Vi var en hel del som bidrog till en höga farten och medvinden mot Romeleåsen gav oss bra skjuts i ryggen. Väl framme i Slimminge var det dags att spänna vaderna lite och jag tog rygg på klubbkompisen Jocke från Åstorps CK när han satte fart uppför backen. Vi fick lucka och jag valde att sakta ner något och låta fler ansluta. Väl över krönet hade Jocke och urstarka Vinco-Jan fått ett litet försprång. Själv satt jag i en tremannagrupp och funderade på om vi skulle ansluta till de två där fram, eller vänta in det rödvita tåget (läs CykelCity). Jag behövde inte fundera så länge då tåget blåste om i överfart precis när vi började trampa utför.

Nere på platten i Blentarp var vi c:a 12 st cyklister kvar i tätgruppen och i fin belgisk kedja tog vi oss mot nästa stigning – Kläggerödsbacken. Återigen var det Jocke P och Janne K som stod för farthålningen, men tätgruppen förblev intakt och vi höll ihop hela vägen till mål. De sista milen på Husiesvängen/Velo Classic är alltid en plåga med frisk blandning av motvind, kantvind och småbackar. Mina ben var riktigt slitna och jag fick hoppa över förningarna i det uppskruvade tempot mot slutet. Rullade i mål i strålande solsken med humöret på topp och riktigt nöjd efter ytterligare en 12 mils runda i +40 knyck.

P1070476
Så här glad blir jag när
Håkan Persson utnämner en till Kävlinges svar på Bradley Wiggins! Fast undrar om det är 2013, eller 2012-års Bradley han menar…