Etikettarkiv: linjelopp

Fem tävlingar på sex dagar!

Publicerat av
Svara
Många deltagare. Högt tempo. Viktigt att hålla sig långt fram
På Sturup raceway är det viktigt att kunna svänga…
Spurten. Ordentligt distanserad men betydligt längre fram en vanligt
Hyfsat aero…
Supportrarna spanar…
Kryp ihop. Håll ner huvudet. Maxa!
Ej godkänd dagen till ära…

Det har varit några intensiva tävlingsdagen. Helgen i Värnamo följdes upp av Allians-GP på Sturup Raceway. Alltid lika kul att cykla runtrunt. Benen var hyfsade och på nästsista varvet låg jag i fin position. Slutvarvet går alltid ruskigt fort och det gäller att ligga långt fram betydligt tidigare än vad man kan tro. Har bra fart in på upploppet och korsar mållinjen som 5:e cyklist och 2:a i min klass. Onsdagen bjöd på sedvanligt allianstempo mellan Hög och V. Karaby. Hemmabana för min del och gott om supportrar på plats. Taktiken innan tävlingen var att försöka cykla en växel tyngre än vad jag normalt gör. Att helt enkelt tvinga benen att brinna ännu mer. Planen höll och jag knep en fin 3:e plats bakom tempokanonerna Boström och Eiring

Gårdagskvällen bjöd på orientering i Klåveröd. Kretsmästerskap och start i H35 dagen till ära. Tror att det var minst 3 månader sedan jag orienterade och det visade sig redan efter 5:e kontrollen då jag glömde passa kartan och följde fel stenmur. Ganska snart var jag ordentligt förvirrad eftersom jag dessutom hamnat utanför kartan. Efter en halvtimmes irrande hade jag lyckats hitta in på kartan igen och bestämde mig för att på enklaste sätt springa tillbaka till målet för att dottern inte skulle behöva vänta i dryga timmen på min målgång. Idag vilar jag och i morgon kör vi vidare med nästa tävling. Återigen är det orientering på programmet, men svart bana byts ut mot orange…

Tävlingshelg i Värnamo

Publicerat av
Svara

wpid-dsc_0233.jpg

En tävlingshelg i trevligt sällskap är svårt att tacka nej till. Speciellt om vädret är vackert och avståndet inte allt för långt. På väg hem från Värnamo där jag körde 30 km tempo igår och 96 km linjelopp idag kan jag enkelt konstatera att det går att ha riktigt kul på cykeln, även om styrkan från i våras inte riktigt är kvar.

Tempoloppet kördes på en platt bana, utan svängar längs en och samma väg. Höjdpunkten var passagen genom Hörle där det dels fanns en mindre nivåskillnad och dels några hus att titta på. I övrigt bara skog… Många tyckte att det monotona i sig var en utmaning, men själv tyckte jag att det var skönt att enbart kunna koncentrera mig på att trampa hårt och jämnt. Loppet disponerades perfekt och jag avslutade starkt. Kom i mål som 10:a av 22 startande på 42:20. Efter loppet tog vi en tur på linjeloppsbanan, vilket gjorde oss mer nervösa än lugna…

värnamolinje

Linjeloppet på 96 km (6 varv) gick på¨en bana som inte bjöd på några särskilda utmaningar, undantaget cykelvägsavsnittet där 7 m vägbredd minskas till hälften. Bilden visar en del där vi efter en skarp 90-graders sväng kommer in på en cykelväg som i tunnel passerar E4:an. Därefter blir det en chikan och sedan ännu en knyck (med grus). Seniorklassen startade dagen till ära samtidigt med elit, vilket traditionellt sätt brukar göra tävlingarna lite väl brutala. Innan vi når cykelvägen känns det som jag ligger bra med. Har rygg på den svenska mästaren Gingsjö och tänker att det ska nog ordna sig trots allt. Det gick sådär. Klungan är 200 m lång när vi kommer ut från cykelvägen och här får jag bekänna färg direkt. Jag tycker att det är så förbannat svårt att cykla i +60 km/h och kan omöjligen ansluta till tätgruppen. Luckan växer och strax innan varvning tog tävlingen slut. Nu befinner jag mig i en grupp på c:a 8 cyklister som tillsammans försöker jobba vidare de återstående fem varven. DNF var inte aktuellt idag utan jag ville definitivt fullfölja. I gruppen får jag sällskap av mina medresenärer från FK Trampen vilket gjorde faktumet att vara avhängd lite mindre smärtsamt. Kommer i mål på en 18:e plats av 31 startande seniorer. Lite nedrull på det och sedan ladda om inför morgondagens GP på Sturup…

Copenhagen Gran Fondo 2015

Publicerat av
Svara

Torsdag 14/5 – Tempolopp 25.4 km

wpid-wp-1431844572800.jpeg

Vaknar pigg och alert efter en lång natts sömn. Känner i hela kroppen att något är på gång. Fixar cykeln, packar bilen, dricker en rödbetsshot och känner mig redo. Resan över till Helsingör tar lite längre tid än planerat och helt plötsligt är jag i tidsnöd. Tack vare de gångna veckornas tävlingsträning blir det ingen panik utan 45 min innan start sitter jag trainern för att värma upp. Pulsen är hög av adrenalinpåslag och nervositet, men uppvärmningen går bra. Kommer till startområdet i god tid och hinner tänka igenom min taktik flera gånger – Starta inte för hårt… Starta inte för hårt… Starta inte för hårt!

Jag startar inte för hårt. Jag startar kanske till och med lite för mesigt. Resultatlistan visar att jag ligger på 42:a plats vid första mellantiden. Kommer in i en bra rytm. Trycker extra hårt där det går sakta, dvs. i motvind och uppför. Återhämtar mig lite när farten är hög. När det är kring 5 km kvar är jag riktigt trött. Jag har min virtuella målgång precis innan nedförsbacken in mot mål. Pressar allt jag har. Slutet är knixigt. Genar över en refug. Slår hårt i gatstenen på upploppet. Punkterar framhjulet och korsar mållinjen precis när slangen töms på luft. Tiden 36:38 ger mig 30:e plats i M40-44 och drömmen om en VM-plats i Aalborg försvinner tynar bort efterhand som fler cyklister korsar mållinjen.

Lördag 16/5 – Linjelopp 168 km

11260512_996488613696144_4998785859288604626_n

Jag kommer i god tid till startområdet för linjeloppet. Ett lopp som jag inte tränat för utan som jag såg som en bonus för att fylla ut resan till VM i Aalborg med fler trevligheter. Efter att missat en plats i tempoloppet vet jag egentligen inte vad jag gör här. Min idé är att spara på krafterna så mycket det bara går genom att vara rätt placerad i klungan och se till att jag får i mig vätska och energi. Vi är nästan 200 personer till start i M40-44 och klungan är nervös. Jag hör några krascher under de första kilometrarna och förundras över varför de måste ske. Det är svårt att hålla positionen långt fram. Vägarna är breda och vinden snäll. Hela tiden kommer det upp cyklister från sidorna som gör att jag hamnar längre och längre bak. Sitter dock med fint och är beredd på de fartökningar som sker. Ständigt nervös över vingliga medcyklister och bristen på förståelse på behovet av att alla håller sina linjer. Efter 5 mil jag på en större sten och bakhjulspunkteringen är ett faktum.

wpid-wp-1431840056701.jpeg

Det tar mig exakt 8 min och 45 s innan jag rullar vidare, hopplöst distanserad av min grupp. Bestämmer mig för att göra tävlingen till ett träningspass och drar vidare i ett tempo strax under tröskeln. Det tar mindre än två mil innan M45-49 kommer ikapp och jag hänger på dem. Jag har inga problem att följa med. Känner mig stark, men stundtals även lite rädd. Klungan är för stor. Cyklisterna för oerfarna. De danska arrangörerna bjuder visserligen på en finfin tävling med gott om flaggvakter och MC-förare, men banan är inte tillräckligt utslagsgivande för att splittra upp de stora grupperna. Några kilometer innan målgång lägger jag mig längst bak i gruppen för att slippa knuff och trängsel. Rullar över mållinjen med en fin känsla i kroppen.

Banan var inte tillräckligt utslagsgivande för att splittra upp den stora klungan
Många ”vägmöbler” gjorde cyklingen extra nervös
Ingen VM-plats denna gång…

 

Örestadsloppet DNF

Publicerat av
Svara

ÖrestadsloppetFoto: Christian Rose

Örestadsloppet och jag brukar inte komma överens. Tidigare år har jag dött och återuppstått och blivit avhängd. Frågan var om jag skulle fixa det i år? Oddsen och förberedelserna talade mot mig, men med en vind som inte var allt för stygg hade jag trots allt lite hopp om att inte flyga av på direkten. Vi var ett stort startfält på c:a 80 cyklister (elit, junior och senior) som rullade iväg i uppehållsväder och torra vägar. Första varvet gick som vanligt riktigt snabbt och jag höll mig fint långt fram i klungan. Kantvinden var ”behaglig” och jag kände mig ganska fräsch. Sedan kom regnet. Regn, vind och +7 grader är en dålig kombination. Men, det var först när vi närmade oss sista tredjedelen som jag började frysa på riktigt. I sista stund bytte jag ut mina tunna vantar mot ett par tjockare, något som gjorde att jag trots allt både kunde bromsa och växla.

En utbrytning gick loss efter halva loppet. Vi visste inte vilka som fanns med i den, men det visade sig vara en elitcyklist och två juniorer. Jakten var förhållandevis snäll och det var inte särskilt ofta som jag hängde på snöret. Därför blev jag riktigt förvånad när jag på 6:e varvet tappade några positioner i en fartökning och helt plötsligt låg sist i klungan. Var hade de andra 50 cyklisterna tagit vägen? Jag lyckades inte täppa luckan och insåg att tävlingen tog slut där och då. Att fortsätta ytterligare 2 varv ensam i pissväder kändes högst ointressant. I seniorklassen gick 16 av 54 startande i mål. Kände mig inte speciellt ensam på parkeringen när vi såg Andreas Arvidsson spurta hem segern.

Örestadsloppet DNF Foto: Christian Rose

Sista tävlingen för i vår

Publicerat av
Svara

2014-06-01 16.20.44

I söndags körde jag vårens sista tävling – Bureloppet. De åtta varven på den 11 km långa banan blev riktigt kul. Klungan var glad och aktiv, bansträckningen var omväxlande och doften av kogödsel vid Wapnö riktigt uppfriskande. Nackdelen skulle vara regnet och nerkylningen. Med två varv kvar började jag frysa ordentligt och låren började krampa lätt i igångdragen. Det var också nu som jag förstod att klungan skulle hålla ihop hela vägen till mål och jag bestämde mig för att spara så mycket energi som möjligt på sista varvet och göra mig redo för avslutningen. Jag tappade några placeringar i sista backen och hade kunnat klämma mig in på en 8:e plats om det inte vore för kass kurvtagning i det blöta och fel växelval därefter. Nu slutade jag åtminstone i topp-10, ett resultat som jag är klart nöjd med efter döden i Barsebäck.

Vad händer nu? Nästa tävling är först om sex veckor och tills dess är det full fokus på förberedelser inför Haute Route Alps. Jag gjorde ett V02max- och FTP-test igår som visade på en ökning av tröskeleffekten med c:a 20 W sedan sist. Testet visade också på att min VO2max är det som begränsar min utveckling just nu och därför har Coach Jake föreslagit ruskigt många 3-5 min intervaller de kommande fyra veckorna. Det känns riktigt kul att få möjligheten att arbeta med en tränare. Hoppas att det ger resultat också!

Tävlingshelg i Götene

Publicerat av
Svara

wpid-20140523_200607.jpg

Jag åkte till Götene med ett tufft tävlingsprogram med GP-lopp, gran fondo och linjelopp i seniorklass. Tanken var inte att prestera på topp i alla lopp, utan snarare försöka dra några slutsatser om hur kroppen reagerar på flera dagar med tävling. Allt för att samla erfarenheter till sommarens alpcykling. Jag lärde mig en hel del.

wpid-20140523_195854.jpg

Fredagen började med Götene Elit GP. 50 min + 3 varv. C:a 50 cyklister kom till start och redan efter två svängar var klungan rejält utdragen. Varvet var kort, bara 1,2 km och ganska tekniskt med tio 90-graders svängar per varv. Jag var ruskigt nerös innan start och hamnade tidigt långt bak i fältet. Efter en krasch hamnade jag på efterkälken, men vi lyckades ansluta lagom till nästa krasch. Denna gång kunde inte luckan tätas och vi fortsatte i lagtempo tills dess att tätgruppen kom i fatt oss och vi fick kliva av. Det roliga tog slut redan efter 32 minuter. Fast jag hann dock träna på nästan 200 svängar i hög fart!

Lördagens Kinnekulle Cyclassic var ett 122 km långt motionslopp med en tävlingsklass där elit blandades med senior och veteran. Alla med tävlingslicens var välkomna och vi var strax över 100 cyklister som drog i väg på blöta vägar. De första milen karakteriserades av attacker som avlöste varandra innan ”rätt” utbrytning på 10 cyklister kom iväg. Efter halva loppet var utbrytningen inhämtade och direkt blev det attacker på nytt. Det tog ytterligare någon mil innan ”rätt” utbrytning återigen gått iväg och det lugnade ner sig. Strax innan Kinnekulle blev klungan ganska nervös och alla ville ligga långt fram vid ingången till backen. Jag lyckades bita mig kvar i tätgruppen hela vägen upp och kunde gå i mål med klungan på en hyfsad 38:e plats. Att spurta om 11:e plats struntade jag i.

wpid-20140523_202557.jpg

Söndagens Kinnekullelopp blev tyvärr en medioker historia. Efter att hängt bra med uppför kullen de första gångerna kände jag redan på tredje gången att benen uppförde sig konstigt. I kantvinden efter utförskörningen var de lika trögstartade som en sur gammal utombordare och uppför backen den fjärde gången tappade jag kontakt med täten. Resten av loppet körde jag i trevligt lagtempo med två andra medtävlande. Kom i mål med värkande ben på en halvkass 48:e plats av 86 startande.

Oavsett så har helgen bjudit på en ordentligt överdos av cykeltävling. En slutsats som jag drar är att det är ruskigt svårt att trycka många watt efter att under upprepade tillfällen gått på max. Mina snabba muskelfiber behöver betydligt mer återhämtning än de långsamma. Och utan de snabba fibrerna är det svårt att göra bra i från sig på 1-3 min maxinsatser. Att spara energi och undvika att övertrassera mjölksyrakontot i kommer vara nyckeln till framgång i alperna. I morgon väntar ett GP-lopp på Sturup raceway. Det känns som om jag måste värma upp en halvdag för att ens ta mig runt…

Tour de Kinnekulle

Publicerat av
Svara

8_kinnekulle

På fredag drar jag till Götene för en tävlingshelg med Götene Elit-GP, Kinnekulle Cyclassic och Kinnekulleloppet. Just det där med ett GP-lopp i elitklass känns lite knäppt, men förklaras bäst med ett missförstånd från min sida när jag fick nys om tävlingshelgen. Då jag inte räds förnedring ska det bli riktigt kul att få känna på hur fort det kan gå när de snabba pojkarna cyklar. Kinnekulle Cyclassic är något så märkligt som ett motionslopp med tävlingsklass (med licenskrav). Här blandas elit med senior, veteran och sportklass. Jag räknar med ett utslagsgivande lopp och en splittrad klunga, till skillnad från söndagens Gran Fondo Eslöv som mer blev ett distanspass med tre backintervaller.

Tävlingshelgen avslutas med Kinnekulleloppet i seniorklass. Den stora utmaningen här blir själva Kinnekulle som ska cyklas sju gånger. Målgång på toppen känns spännande och jag hoppas att jag inte är allt för rökt i benen efter de första dagarnas tävlande. Kinnekullebacken är c:a 2,2 km lång med en lutning på 7 %. Strava visar vem som regerar på berget…

Det fina är att tävlingshelgen fortsätter med ett GP-lopp på Sturup Raceway på måndagskvällen. Racerbanor är grymma att cykla på och inte en chans att jag missar detta lopp, även om benen borde vara mos vid det här laget.

Tredje gången gillt!

Publicerat av
Svara

IMG_0279

För tredje gången gillt blev jag avhängd på Örestadsloppet. Därmed är det för evigt (?) bestämt att jag inte fixar detta tillsynes anspråkslösa lopp. Det började 2011 då jag åkte av efter fem varv för att sedan bryta. Då fixade inte accelerationerna och hade bekymmer med positionering. 2012 hade jag annat för mig, vilket var tur eftersom vädret det året var fruktansvärt otrevligt. 2013 var det dags igen och jag dog på 3:e varvet. Vi startade samtidigt som elitklassen och körningen i kantvinden skördade många offer. Då fullföljde jag i alla fall loppet och så blev det även igår.

Varv 1, 2 och 3 gick hyfsat. Jag satt med långt fram och kände mig helt ok. Sedan på 4:e varvet började benen bråka och jag fick släppa luckor i kantvinden. Inte bra alls, men vill inte benen trampa hårdare och fortare är det svårt. ”Placeringssäker, men utan krut i benen” som Håkan sa efteråt. Och det är precis så jag känner mig. Att se klungan glida iväg är aldrig kul, men första gången var jag i alla fall i gott sällskap och vi lyckades ansluta igen.

IMG_0288

På sjätte varvet var det återigen dags att säga hejdå till tätklungan och jag gjorde mig beredd på att köra ensam de resterande sex varven. Som tur var blev jag ikappcyklad av en mindre grupetto redan efter två ensamvarv. I mål kom jag mellan plats 15-20, men då resultatlistan är helt uppåt väggarna (pga. strulande chip?) så står jag som DNF. Just antalet DNF blev mycket högt igår då kommissarierna diskade alla som cyklade på fel sida om vägen. En åtgärd som jag visserligen tycker är befogad för vår och andras säkerhet. Jag har alltid tyckt det känts olustigt att ligga på fel sida i 50 knyck med mötande trafik.