Sommaren har bjudit på många fina tillfällen att simma i hav och sjö. Senast i förrförra veckan hade jag en härligt vågig upplevelse i Barsebäckshamn. Men, sedan dess har det gått fort utför. Igår drog jag till sjöarna i Saxtorp för att njuta av en stund i stilla vatten. Det blev en kort stund. Exakt 154 sekunder senare. Längre än så klarade jag inte av det 12-gradiga vattnet…
Nu har jag en plan, även om den inte sträcker sig så långt. Lördagen den 7 november kör jag Kastbergaloppet – ett grusvägslopp som jag gärna inte missar. Veckan efter, fredagen den 13:e, tar jag mig kanske vatten över huvudet och kör Late Night Orup MTB race. 4 h med pannlampa på en varvbana strax utanför Höör. Tävlingen körs i lag och jag gläds ordentligt över att cykla tillsammans med cykelkompisen Jimmy. Det var med Jimmy som jag började min cykelresa för 6-7 år sedan och jag minns särskilt Vätternrundan 2009. Då körde vi under vår drömgräns på 10 h och konstaterade att fortare än så här skulle vi aldrig kunna cykla. Två år senare gick det drygt 2,5 h snabbare, men det är en helt annan historia.
Årets 5:e (!) distanspass över 10 mil gick över Söderåsen i trevlig sällskap trots start kl 06:00. Ett ganska schysst sätt att hinna med 126 km innan kl 10!
När väl planerna för sommaren semester till Österrike blev klara så tog jag en sväng till Strava för att leta upp lämpliga klättringar. Det visade sig att en av Europas värstingar låg alldeles intill den byn där vi semestrade. Kaunertaler Gletcherstraße med sina 39 km och mer än 2000 höjdmeter skulle ta mig upp till 2750 meter över havet. Förra sommarens Haute Route bjöd som mest på 25 km klättring uppför Col de la Madeleine och en stigning på +1500 m var en barnlek i sammanhanget. Då tog det 100 min att nå toppen. Nu hade jag ytterligare 40 minuters lidande innan jag fick pusta ut på toppen. Bitvis var det alldeles för brant för min 38/30-utväxling och bitvis funderade jag på om det inte vore enklare att bara vända om. Men, tack vare fin support från farsan som valde att göra mig sällskap och dokumentera min klättring blev det nya personliga rekord – längsta klättring, flest höjdmeter och högsta punkt som jag befunnit mig på med en cykel.
Motivationen har inte varit på topp sedan det misslyckade VM-kvalet. Jag har tränat så fruktansvärt målinriktad det senaste halvåret att luften gick ur när det inte riktigt gick som tänkt. Efter VM-kvalet hade jag en liten lugnare period. Och visst blev den lugn träningsmässigt, men absolut inte på jobbet. Helt plötsligt fick jag finna mig i att det var jobbet som bestämde när och om det skulle tränas och inte tvärtom. Säkert en ganska vanlig situation för de flesta, men inget som jag är van vid och stressnivån ökade ännu mer. Mitt i allt var det också dags att påbörja ett högintensivt VO2max-block där jag under tre veckor ska pressa ut så många hjärtslag som möjligt nära min maximala förmåga. Och efter mycket slit körde jag mitt 13:e och sista maxintervallpasset idag. Som tur är jag så pass disciplinerad att jag kan träna utan egentlig motivation, men så klart bara under en kortare tid. Nu är min mental kapacitet slut och därför känner jag stor förtjusning över att göra något helt annat. På lördag startar jag i mitt första swimrun – Kustjagaren – 26 km löpning och 5 km simning. Jag och brorsan kör tillsammans och förväntar oss en riktigt rolig och utmanade dag i Karlskronas skärgård.
Jag trodde att jag skulle slippa garaget ett bra tag framöver. Men vädret igår kväll lämpade sig inte för hårda tempointervaller. Därför hoppade jag på trainern för att köra lite lagtempo med mig själv. Passet gick åt helvete. Jag blev avhängd redan på andra intervallen…
Det första som Coach Noah gjorde när han tog över efter Jake var att presentera en övergripande plan för att nå toppform i Hobro den 3:e september. Så här ser den ut:
Bas (mars-april)
Efter att ägnat vintermånaderna i garaget med flera hårda träningsblock tyckte Noah att jag behövde köra fler distanspass och få ordning på tempocykeln. Blocket gav mig möjlighet att ladda om och komma väl förbered till mer högintensiv träning. Det har blivit många mil på tempocykeln då pass kortare än 2 h ”alltid” körs på den.
Specialisering (april-maj)
Full fokus på tempolopp. Alla intervallpass körs på tempocykeln och träningen fokuserar på att cykla 30 km så fort det bara går. Konkret innebär det träning kring tröskeln. Strax under och strax över. Jag kör ofta fullt tempoutrustad med högprofilhjul och tempohjälm. Det har bitvis varit ganska klurigt i den hårda vårvinden, men jag vill skaffa så mycket erfarenhet på träning att jag inte överraskas när det är dags för lopp. Tre veckor innan VM-kvalet börjar jag också tävla för att träna på allt som har med tempolopp att göra. Träningsblocket avslutas med en mindre formtoppning.
Därefter följer ytterligare tre stora träningsblock innan vi når september:
Helt plötsligt slutade det regna och jag tog chansen att dra till Helsingör för att provcykla den 25,4 km långa tempobanan där VM-kvalet ska avgöras den 14 maj. Körde två varv i hopp om att minnas svängar, backar, potthål och annat som kan vara bra att veta. Banan är trevlig och bjuder på en hel del utmaningar. Småkuperad och med lite trix. Sista milen tillbaka till Helsingör kan gå hur fort som helst. Om benen (och vinden vill)…
Sommarens swimrun med brorsan kommer kräva en del av kroppen som inte kan ordnas på cykeln. Under Kustjagaren ska vi ta oss an nästan 5 km simning i öppet vatten. Flera av sträckorna är kring 800 m och efter Malmösimmet i somras vet jag vad jag behöver jobba med. Varje tisdagsmorgon hoppar jag in vattnet för att träna på tekniken och bygga överkroppsstyrka. Att jag simmat några miljoner meter fram till jag fyllde 18 underlättar så klart, men det är förvånande hur mycket styrka som krävs för att kunna hålla tekniken. Mitt mål är att innan sommaren kunna simma 4 x 800 m i 1:30-fart. Veckans testlopp går just nu i 1:37-fart, 7 s snabbare per 100 m än när jag började. Sakta vaknar simmaren till liv…
Jag tror inte att jag cyklat till Sufferfest sedan jag DNF:ade på Tour of Sufferlandria i vintras. Men, dagens väder får mig att längta tillbaka till garaget och dagen till ära ska jag testa en ny video – Elements of Style. Videon bjuder konstigt nog inte på mjölksyra, utan ger i stället en rejäl dos cykelteknik med fokus på position, rundtramp, mm.