DNF

DNF

Efter den sjätte etappen drog jag och dottern till Sälen för skidåkning. Med i bilen låg cykel, trainer och fläkt. Att komma igång med drygt två timmar på trainern sent på kvällen efter en heldag i backen krävde ordentligt med mental styrka. Jag började min övertala mig själv redan på eftermiddagen med att det var pass som dessa som skulle göra skillnad i sommar. När jag sedan skulle upprepa samma sak dagen efter, då jag på nytt varit i backen en heldag, gjorde slut på all min övertalningsförmåga. Jag tog mig dock igenom den åttonde etappen, fast inte särskilt snyggt. Kraften i benen var helt enkelt slut. Motivationen också.

Därför fanns det inte en chans att jag skulle sätta mig på trainern tidigt i morse, innan midnatt i någon atoll nära internationella datumgränsen, för att köra den avslutande nionde etappen. Ytterligare en heldag i backen, åtta dryga timmar bakom ratten och lite sömn fick mig att kasta in handduken. Jag bröt. DNF!

Den sjätte etappen flyttas

bettiniphoto_0064666_1_full_670

Det var inte roliga besked som kom från tävlingsledningen efter den fjärde etappen. En etapp som sög ordentligt i helt galen fart redan från start. Den sjätte etappen måste flyttas och köras direkt efter den femte etappen i morgon. Anledningen sägs vara besvärligt väglag på väg till den sista bergsetappen. Inte helt olikt det som hände på Giro d’Italia förra året och det är väl bara att gilla läget! Så här ser upplägget ut de kommande dagarna:

En vilodag är alltid svår. Det är lätt att kroppen stänger ner och glömmer bort att den ska cykla hårda intervaller varje dag. Oavsett hur det blir kommer fredagens bergsetapp säkerligen att väcka den till liv igen.

PS / Du har väl inte missat inbjudan till Stävie trail – ett terränglopp till förmån för diabetesdrabbade barn den 9 mars / DS

Missade bergspriset!

Bild

Jag hängde med bra uppför den tredje och tuffaste stigningen – Mount Sufferlandria. Tyvärr straffade sig hårdkörningen igår och jag kunde inte gå med i rycken på den sista klättringen. Jag fick köra upp i egen jämn fart och lyckades minimera förlorad tid. I morgon väntar ett kort GP-lopp. Jag tror inte att jag satsar på seger, utan nöjer mig med att gå i mål med klungan.

Tour of Sufferlandria är igång!

RubberGlove_graph_v2.12

Idag gick första etappen av Tour of Sufferlandria. Etappen blev nästan lite av en prolog, eller egentligen ett kortare tempolopp på 20 min. Jag hade sjukt bra moral och kunde ta ut mig till det yttersta. Kanske var det lite korkat eftersom det är åtta etapper krav. De senaste veckornas träning har gett bra resultat och som ett brev på posten kom detta från TrainingPeaks:312 W

I morgon väntar den första bergsetappen med fyra stigningar. Undrar om jag ska satsa på den prickiga bergatröjan i år?

PS / Du har väl inte missat inbjudan till Stävie trail – ett terränglopp till förmån för diabetesdrabbade barn den 9 mars / DS

Touren börjar på lördag

ToS-2014-FB-Banner

Då var det dags igen. Den andra upplagan Tour of Sufferlandria startar på lördag och bjuder på elva fina etapper under nio dagar. Totalt 12 h högintensiv träning ska förhoppningsvis ge formen en bra skjuts framåt. Inför årets upplaga har tävlingsledningen bestämt sig för att benen ska få svida ännu mer. Så här ser upplägget ut:

  1. Lördag, 25 jan: Rubber Glove, 60 min test
  2. Söndag, 26 jan: It Seemed Like a Good Idea at the Time, 120 min klättring
  3. Måndag, 27 jan: Revolver, 45 min fartträning
  4. Tisdag, 28 jan: Hell Hath No Fury, 80 min tävlingsträning
  5. Onsdag, 29 jan: Extra ShotThe Wretched , 68 min tävlingsträning.
  6. Torsdag, 30 jan: A Very Dark Place, 54 min fartträning
  7. Fredag, 31 jan: Angels + The Hunted 120 min klättring
  8. Lördag, 1 feb: Blender, 100 min uthållighetsträning
  9. Söndag, 2 feb: Violator, 68 min sprintträning

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot en dryg vecka på trainern. Jag misstänker att etapp 2 kommer sätta ordentliga spår och att etapp 7 & 8 blir tourens största utmaning. Mest av allt ser jag framemot känslan av att kroppen orkar betydligt mer än vad tror. Något som är bra att ha med sig till Haute Route Alps i sommar.

Touren gav resultat!

image

Igår var det dags för det återkommande FTP-testet. Det är Inget komplicerat utan jag cyklar i princip så fort jag kan i 20 min och läser av medeleffekten. Denna effekt multipliceras sedan med 0,95 och vips får jag ut ett värde på FTP som jag sedan använder i min träningsplanering. Teorin bakom går jag inte vidare in på, utan den har Hunter Allen förklarat alldeles utmärkt här. Det viktiga är dock att värdet är så aktuellt som möjligt och själv gör jag ett nytt test i den lugna veckan mellan mina träningsblock.

Inför ett test är jag alltid lite nervös att träningen inte ska ha gett resultat. Jag sliter en hel del på mina pass och vill gärna få utdelning. Men, igår behövde jag inte vara rädd. Redan under de första minuterna kände jag att det fanns ordentligt med kraft i benen och till tonerna av denna eminenta spellista (tack Anna) pressade jag mig till nya höjder och när Infected Mushroom blir komplett galna under sista minuten flög jag fram!

Nu befinner jag mig på samma nivå som jag var i på Mallorca i april förra året och det är dags att smida planer för det kommande träningsblocket. Framåt, framåt!

Touren är slut!

ToS

Tour of Sufferlandria är över. I nio dagar har jag i fantasin tävlat mot de bästa i världens hårdaste tävlingar och nu får jag äntligen byta ut rullarna i garaget mot TV-soffan. Det har varit intensivt, svettigt och slitsamt. I drygt 11 timmar har jag pressat kroppen till max och av denna tid har
25 % legat kring tröskeln och 25 % på VO2max-intensitet eller högre. Det är ganska mycket om man ser till den gyllene regeln om 80 % lugnt och 20 % hårt…

Vi var 1024 till start och redan efter tre etapper hade c:a 300 fallit bort. I mål gick 523 tappra Sufferlandrians spridda runt om i hela världen. Hur många svenskar som kört har jag ingen aning om, men det hade varit riktigt kul att veta.  Tour of Sufferlandria har hjälpt mig att flytta gränser. Nästan mer mentalt, än fysiskt för det krävs en hel del motivation för att dagligen utsätta sig för lidande, mjölksyra och svett.

Visst har jag haft svackor. Den tredje etappens andra halva var hemsk. Fight club med 23 attacker, utan chans till återhämtning satte verkligen mina ben på prov. Tempoloppet på Köpenhamns gator i den sjätte etappen var också en riktig pina. Annars tycker jag att det har gått oförskämt bra och jag har nästan blivit bättre och bättre. Den åttonde etappen avslutade med 16 x 1 min och jag blev ganska förvånad när jag lyckades slå personbästa på det passet!

Träningsveckan som kommer blir lugn, undantaget ett FTP-test mot slutet. då återstår att se om Tour of Sufferlandria var värt besväret!

Dags för kungaetappen!

Idag väntar en transportsträcka på kullerstenar mellan Paris-Roubaix och uppför ”bergs” i Ardennerna och jag tänker spara så mycket energi som möjligt till morgondagen och den näst sista etappen av Tour of Sufferlandria. Fast inte tänker jag vika ner mig och min uppgift för dagen är att följa med alla attacker och inte låta någon gå iväg. Morgondagen börjar med en ganska vanlig tävling i Frankrike. Ryckigt, svängit och sjukt jobbigt. Därefter blir det snabb förflyttning till Mancester och inomhuscykling i velodromen. Etappen avslutas med cykelcross i Belgien.

image

Det är nu det avgörs. Det är dags att skilja svaga från starka. Jens Voigt sa nyligen i en intervju efter Tour Down Under ”It’s better to be on the giving end of pain, than on the recieving end”. Imorgon är det jag som ger och de andra som får ta emot.

PS / Ytterligare ett hundratal har kastat in handduken och vi är nu 600 kvar i klungan av de 1000 som startade! / DS