Gran Fondo Eslöv 2015

Årets upplaga av Gran Fondo Eslöv blev en blåsig historia med ömmande ben. Och jag var inte den enda som tyckte att det var en extra tuff dag. Första milen till Marieholm gick beskedligt med en motvind som gjorde det svårt att cykla fort. Jag misstänkte att det skulle bli hårdkörning i kantvinden när vi svängde höger mot Bialitt och det var precis vad det blev. Klungan pulveriserades i flera mindre grupper och redan efter dryga milen var vi bara ett tjugotal kvar längst fram. Ytterligare några fick ge sig i nästa kantvindsparti och det var först när vi nådde toppen av Söderåsen för första gången som det började lugna ner sig lite. Väl framme i Åvarpsbacken var det dags för nästa hårdkörning. Ett gäng på sex cyklister fick en lucka och jag maxade för att komma i kapp. Vi fortsatte i högt tempo med bra samarbete och när vi närmade oss dagens sista stigning – Lotta på åsen – var benen ordentligt ömma. Jag hoppades att det skulle gå lugnt och fint uppför backen, men det gick inte tillräckligt lugnt och jag samt ytterligare en cyklist fick ge oss. Det tog några mil innan vi blev ikappcyklade av ett mindre gäng som vi gjorde sällskap med tillbaka till Eslöv. I sista rondellen gjorde jag ett misslyckat försök att rycka och få en lucka in mot mål och det var med ordentligt sura ben som jag till slut korsade mållinjen på tiden 3:32.

Haute Route-simulering

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag trösklade på ordentligt i förra veckan, så pass att jag förtjänade några extra vilodagar innan jag ska köra 2 x 10 mil ”Haute Route”-likt på fredag och lördag. Målsättningen är att cykla så fort det går, så jämt det går. Jag ska också testa de energiprodukter som jag hade tänkt att använda, både före, under och efter etapperna. Jag är särskilt intresserad av att se hur jag kan förbättra min återhämtning och minska slitaget på kroppen.

I lördags råkade jag nämligen ut för något ganska lustigt efter mitt fyra timmar långa distanspass. För första gången på länge burrade det ordentligt i benen trots den lugna intensiteten och när jag vaknade på söndagsmorgonen var benen riktigt ömma. Så har jag inte känt sedan i vintras och det var inte något jag förväntade mig efter att hållit igen ordentligt i backarna uppför Söderåsen. Skillnaden mot tidigare var att jag inte tillförde någon energi under distanspasset. Därför är jag riktigt nyfiken att se vad som händer med kroppen när jag fokuserar på näringsintaget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De energiprodukter som jag ska testa är gel, bars och återhämtningsdryck från CNP. CNP är Team Skys val och jag får hoppas att de passar mig och min mage. Gelen, gjord på kokosvatten och ananasjuice känns spännande. Enligt tillverkaren togs den fram för att lugna Cavendishs känsliga mage under etapploppen. Sportdrycken är ingen nyhet då Skratch Labs har varit min första val bra länge. Nytillskottet där är en svagare ”Everyday Hydration Drink” som jag ska använda före och efter etapperna för att fylla på med viktiga elektrolyter.

Eddy redo, men inte jag

image

Viloveckan borde gjort benen pigga, men frågan är om de inte känns värre än förut. Kanske beror det på att jag sprang 3 mil tillsammans med frun i lördags natt, eller för att jag testade ett nytt styrkepass på gymmet häromdagen. Det är dock två dagar kvar till tävlingspremiären i Hell-singör och jag får hoppas att de piggnar till. Även om jag känner mig sliten så är min gamla Eddy Merckx Alu Carbon från slutet av 90-talet redo för kamp. Cykeln har stått oanvänd ett tag och fungerat som reservdelsupplag till mina andra cyklar. Efter en del mekande i veckan testade jag cykeln igår och den är som gjord för belgiska vårklassiker på vägar man helst inte cyklar på. Visst väger den en del, men och andra sidan studsar den mindre när vi på söndag ska ta oss an ”lilla”Arenbergskogen. Imorgon laddar jag med en heldag i handbollshallen. Därefter smäller det. Hoppas jag hinner gå en runda med fårsaxen först!