Etikettarkiv: orientering

Från kickoff till kickout

Publicerat av
Svara

Två år efter den stora kollapsen kan jag inte längre hålla mig borta drömmarna om en världsmästartitel. Denna gång byter jag ut cykeln mot löpskor, karta och kompass. I sommar går veteran-VM i orientering på andra sidan sundet och jag lockas av en sprintfinal i centrala Köpenhamn med Christiansborgs slott i förgrunden. Visst jag är kanske inte världsbäst på att orientera. Inte ens bäst i Kävlinge. Men, jag har en plan. En plan dömd att misslyckas, men lockelsen är för stark för att motstå.

Förra helgen var det dags för kickoff och formtest på Skanörsmilen. Var står jag idag? Hur mycket snabbare måste jag bli? Med ett snitt på 4:24 min/km fick jag svart på vitt att jag behöver plocka minst 30 s per km för att ens kunna drömma om en finalplats. Motiverad med storslagna planer började jag det komplicerade arbetet med att hitta tillbaka till en träningsstruktur. Men något känns fruktansvärt fel. Musklerna värker och det strålar ordentligt ner i benen i princip hela tiden. Ordnar först med ett kiropraktorbesök och följer upp med en ortoped. Den preliminära domen lyder diskbråck. Kickoff förvandlas till kickout…

DNS i DM UL

Publicerat av
Svara

Färdigpackad

I tisdags kom den smygande från sitt gömställe i svalget. Slog till med full kraft och drog vidare till näsan, bihållorna och öronen. In i det sista hoppade jag att immunförsvaret skulle besegra förkylningen och göra mig redo för start till min hittills längsta orientering. Jag har käkat ingefära, ryska rötter och röd solhatt. Trots det måsta jag ställa in orienteringssäsongens höjdpunkt – DM i Ultralång där jag skulle springa längsta möjliga bana på 19 km. Att bara hinna i mål innan duschen plockats ner skulle kräva en toppinsats från min sida. I stället blir det soffhäng med reprisen av veckans Landet runt…

Omväg eller genväg?

Publicerat av
2

fyrklubbs

Söndagens orientering – Fyrklubbstävlingen med anor från början av 2:a världkriget – hölls på Hallandsåsens sluttning. Helgen innan gick orienteringen utmärkt och det kändes helt ok att byta den lättare motionsbanan i mot en svårare i tävlingsklass. Kom till start med endast en minut tillgodo och gjorde mig i ordning för den långa banan. Blev vänligt uppmärksammad av en medtävlande om jag nog var fel på det och efter närmare kontroll visade sig att jag redan där var fel ute. Fick i alla fall med mig rätt karta och drog ivägt till den första lätthittade kontrollen. Sedan blev det klurigare. Även om jag försöker hålla mig borta från stigar och gå rakare på kontrollerna så är det inte alltid så enkelt att springa över kalhyggen och sankmark. Bilden till vänster visar mitt vägvalet och bilden i mitten visar hur en betydligt bättre orienterare tacklade uppgiften. Jag sprang långt. Han sprang rakt och kom fram tre minuter före. Olika vägval. Olika resultat. Bilden till höger visar söndagens största fel bedömning. Av någon anledning missar jag att skogsvägen går nära min kontroll och för att undvika kuta över värsta höjden och i stället skråa mot kontrollen hamnar jag ordentligt snett. Det slutar med ytterligare en löpning över kalhygge och en ordentlig uppförsbacke. Det sägs att genvägar ofta är senvägar. För mig är de flesta vägar sena och jag kan lika gärna chansa på att gena nästa gång!

Fem tävlingar på sex dagar!

Publicerat av
Svara
Många deltagare. Högt tempo. Viktigt att hålla sig långt fram
På Sturup raceway är det viktigt att kunna svänga…
Spurten. Ordentligt distanserad men betydligt längre fram en vanligt
Hyfsat aero…
Supportrarna spanar…
Kryp ihop. Håll ner huvudet. Maxa!
Ej godkänd dagen till ära…

Det har varit några intensiva tävlingsdagen. Helgen i Värnamo följdes upp av Allians-GP på Sturup Raceway. Alltid lika kul att cykla runtrunt. Benen var hyfsade och på nästsista varvet låg jag i fin position. Slutvarvet går alltid ruskigt fort och det gäller att ligga långt fram betydligt tidigare än vad man kan tro. Har bra fart in på upploppet och korsar mållinjen som 5:e cyklist och 2:a i min klass. Onsdagen bjöd på sedvanligt allianstempo mellan Hög och V. Karaby. Hemmabana för min del och gott om supportrar på plats. Taktiken innan tävlingen var att försöka cykla en växel tyngre än vad jag normalt gör. Att helt enkelt tvinga benen att brinna ännu mer. Planen höll och jag knep en fin 3:e plats bakom tempokanonerna Boström och Eiring

Gårdagskvällen bjöd på orientering i Klåveröd. Kretsmästerskap och start i H35 dagen till ära. Tror att det var minst 3 månader sedan jag orienterade och det visade sig redan efter 5:e kontrollen då jag glömde passa kartan och följde fel stenmur. Ganska snart var jag ordentligt förvirrad eftersom jag dessutom hamnat utanför kartan. Efter en halvtimmes irrande hade jag lyckats hitta in på kartan igen och bestämde mig för att på enklaste sätt springa tillbaka till målet för att dottern inte skulle behöva vänta i dryga timmen på min målgång. Idag vilar jag och i morgon kör vi vidare med nästa tävling. Återigen är det orientering på programmet, men svart bana byts ut mot orange…

Tempo = effekt och aerodynamik

Publicerat av
Svara

epaselect_spain_cycling_road_world_championships_cil01

Jag har nu kommit halvvägs genom min tempocyklingsmanual och i förra veckan satt jag framför TV:n och studerade hur världens bästa hanterar den ädla konsten att cykla fort. Vissa går ut för hårt, andra har svårt att hålla överkroppen stilla och några kör av vägen. Men många gjorde allt rätt.

Jag står inför flera utmaningar när jag ska börja köra tempo. De två viktigaste är att pressa upp min tröskeleffekt så mycket som möjligt samt att hitta en grymt aerodynamisk position. Tröskeleffekten får gärna gå upp mot 360 W. Jag fixade 340 W innan Haute Route och jag hoppas att en hel vinterträningssäsong med Coach Jake ska kunna pressa upp effekten ytterligare. Aerodynamiken blir en helt annan utmaning. Jag kommer behöva stärka bålen, öka smidigheten och få till en riktigt bra bikefit för att hitta rätt här.

Annars fortsätter jag att springa. Både i skogen där orienteringstävlingarna snart tar säsongsuppehåll och på vägen. På lördag springer jag Malmö höstmil med ambitionen att hitta min tröskelfart och på söndag är det orientering i Örkelljunga.

Premiär i H40

Status

1

Idag åker jag och dottern till Perstorp och springer orienteringstävling. För mig är det premiär i H40. Svart bana. Okänd skog. En dotter som väntar i mål. Klubbkompisen sa att en tid inte sämre än 20 min efter nästsiste man är bra…

Inte helt vilse!

Publicerat av
Svara

Igår var det OK Silvas klubbmästerskap. Åtta startande i H40 och en violett bana på 6 km. Själv har jag kört två motionstävlingar (gul & orange) i mitt orienteringsliv och kände mig något vilse bland mina betydligt mer meriterade klubbkompisar. Mitt eget mål var enbart att hitta runt och fixa kontrollerna i rätt ordning. Sedan vill jag gärna springa fortare än 10 min/km, räknat på fågelvägssträckan. Det var dock snabbsprunget på Järavallen, men alla femtielva stigar gjorde det bitvis lite klurigt och björnbärsbuskarna var inte allt för snälla mot underbenen. Lite feg satsade jag att ta säkra kort och hellre springa omväg än genväg. Säkerligen rätt beslut för mig, men helt fel om man ser till resultatlistan. Jag kom in på 7:e plats, hopplöst distanserad av de övriga med hela fyra minuter upp till 6:an.KM_ok_silva
Glädjande var dock att jag faktiskt noterade den snabbaste tiden mellan 3 av de 15 kontrollerna! På söndag väntar nästa orienteringstävling. Då deltar jag återigen i motionsklass och ska försöka springa mindre och orientera mer. Innan dess väntar dock Kävlingetrampen. Kl. 08:00 rullar vi iväg och förhoppningsvis blir det ett fint lagtempo hela vägen runt.

Jag = orienterare?

Publicerat av
Svara

IMG_5233

Yngsta dottern skulle ut på orienteringsäventyr idag. Jag planerade att läsa på om “Block training in endurance running” i väntan på att hon hittat sin väg runt skogarna norr om Perstorp.  Men av någon anledning såg jag mig själv stå med en karta i handen, i fel kläder och fel skor, för att strax därefter köra “Öppen Motion 4” på Höstyran i Skingeröd. Eftersom jag knappt kan karttecken och ännu mindre de där symbolerna som ska förklara var kontrollen är placerad så springa jag ganska säkert. Hellre omvägar på kända stigar än att gå på kompass i skogen. Löpningen fungerar bra och det är egentligen bara en gång som jag väljer en genväg (läs senväg) och förlorar tid. Ärligt talat är jag ganska nöjd med min insats, även om sträcktiderna visar att jag har klar förbättringspotential.