Plan B

natural power

Det är ingen hemlighet att en plats i tempoloppet i amatör-VM i Aalborg var 2015-års stora mål. Den resan tog ett hastigt slut i förra veckan när jag inte kunde cykla så fort som det krävdes. Jag hade en ambition att nå 36 min för att vara säker på en plats. Förra året räckte 37:22, men jag ville vara på säkra sidan. 36 min var på säkra sidan. Men inte mina 36:38. 33 s fattades, plan A skickas till skroten och jag behöver en ersättare. När besvikelsen var som störst insåg jag att favorittävlingen – Svanesund 3-dagars – går veckoslutet innan VM. Direkt kände jag att det trots allt kan bli en ganska trevlig avslutning på cykelåret 2015.

Haute Route Alps: Epilog

wpid-2014-08-30-09.15.11.png.png

De senaste två dagarna har jag bott i lavendelstaden Digne les Baines. Eller rättare sagt 3 km utanför, på ett pensionat som hade sina glansdagar för 40 år sedan. Desamma gäller övriga gäster vilka besöker det intilliggande hälsobadet på dagarna och högljutt leker charader på kvällarna. Men, det är inte de som är i sämst skick trots kryckor och höftproteser. I lobbyn sitter en man med blå shorts, sargat ansikte, tom blick och axlar som hänger. Ganska ofta springer han in i rummet med skylten ”Messeurs” på dörren. Mannen i de blå shortsen är så klart jag och idag tar jag mig med tåg till Nice i stället för att cykla.

Jag förstod ganska snabbt på natten mot fredagen att jag skulle vara tvungen att bryta. Febern kom fort och jag kallsvettades under flera timmar. Gick ändå upp och åt frukost vid femtiden, men då jag fick pausa i trappan upp till rummet blev det ganska uppenbart. Ringde Anna för att söka stöd i ett beslut som förnuftet i mig försökte tvinga fram. Jag är glad att förnuftet vann. Sov sedan ytterligare 8 h och var fortfarande ordentligt varm när jag vaknade. Ett besök hos på ”akutmottagningen” på tävlingsområdet gav mig lite hopp då jacket i kinden verkar läka fint. Och nu efter en natt där jag vaknat med sjöblöta lakan verkar det som om febern har gett med sig.

Haute Route Alps var den största utmaning som jag hitintills tagit mig an. I ett år har veckan i bergen varit mitt fokus när jag genomlidit all den hårda träning som gjort mig till en starkare cyklist än någonsin. Jag är otroligt nöjd med vad jag presterade under de fem dagar som jag fick vara med i loppet. Att dagligen ligga på gränsen till vad jag fysiskt klarar av har varit ytterst påfrestade mentalt och efter den tredje dagen med sina 4700 höjdmeter var jag så pass utpumpad att jag inte kunde hålla mina känslor i styr. Plågan att i timmar cykla uppför skrämde inte mig, men jag hade inte förstått vilken press som den fysiska utmattningen skulle sätta på min mentala kapacitet. Det är definitivt en lärdom att ta med sig.

Coach Jake och jag kom överens om att hålla igen lite uppför Alpe d’Huez på den fjärde etappen i syfte att skapa möjlighet till viss återhämtning. Och visst kände jag mig ganska fräsch när etapp 5 drog igång. Och nu, när jag inte cyklat på två dagar så har jag knappt ens ont i benen längre. En sak som förvånat mig är hur fort allt kan vända. Beslutet att inte starta gav mig direkt en känsla av utanförskap och jag känner ingen glädje alls över att vara här. Nu längtar jag bara hem till havregrynsgröt och kramar.

Haute Route Alps. Etapp 5: Bourg d’Oisans – Digne-les-Bains

Stage_5B-07

Märkt för livet!

Etapp 5, dagen innan Mont Ventoux, bör cyklas konservativt på energisparläge. Fast 187 km är riktigt långt och så här på 5:e dagen känns även måttliga 2900 höjdmeter ordentligt i benen.

Referat

Dagen var inte speciellt tuff. Alla var rädda för den andra klättringen – Col de Parquet – som skulle bjuda på 10-12 % under 6 km. Här kände jag mig dock stark och kunde gnata på uppför i ett tempo som lämnade många bakom. Sedan hände det som helst inte ska hända. På en neutraliserad sträcka, efter dagens sista klättring, vurpade jag och skar upp ett ordentligt jack på mitt högra kindben.

Farten var långsam, men jag tappade taget om frambromsen efter att ha kört på en sten i ett skuggigt parti. Bakbromsen räcker inte till och jag glider i rullgrus ner i diket och gör en framåtvolt över styret. Kindbenet tar hela smällen, men i övrigt är jag inte särskilt skadad. Blir snabbt omhändertagen och ihoptejpad. Kan därför fortsätta återstående 85 km och efter målgång blir det ett besök på sjukstugan för att sys ihop.

Resultat efter etapp 5:

Etapp 5 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
5:17:35 43 17 19:38:14 33 13

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Så nu sitter jag här med ett jack i kinden, svullnad, skrapsår och en ömmande axel. Jag tänker starta i morgon, men har ingen aning om hur det kommer att kännas när jag vaknar. Därför känns det lite nedstämmande att läsa detta enkla citat om Mont Ventoux som vi har målgång uppför i morgon på Etapp 6:

The Ventoux is a god of Evil, to which sacrifices must be made. It never forgives weakness and extracts an unfair tribute of suffering – Roland Barthes, French philosopher and bicycle racing fan

Haute Route Alps. Etapp 4: Bourg d’Oisans – Alpe d’Huez

Stage_4_HRA_map

I solsken är livet betydligt enklare

Etapp 4 är verkligen legendarisk. Alpe d’Huez är en klättring som jag alltid velat köra, speciellt då den är så bekant för alla som någon gång följt Tour de France. Igår körde vi upp via en baksida, men idag var det originalet från Bourg d’Oisans som gällde. Ett individuellt tempolopp på 15 km och 1100 höjdmeter. Pantani ska visst ha cyklat upp på under 38 min, dock inte helt fri från otillåtna hjälpmedel…

Referat

Efter gårdagens etapp var jag ett vrak. Benen värkte och viljan att lida på cykel var obefintlig. Efter pepp från släkt och vänner, pratat med familjen och konstaterat att jag trots allt flyttat mig uppåt i resultatlista vaknade jag på betydligt bättre humör. Solen sken och utsikten från hotellrummet är bedårande. Med start först strax innan 12 fanns det gott om tid att ta det lugnt och till och med ge cykeln lite kärlek.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag hade också ett samtal med Coach Jake igår och han gav mig värdefulla råd hur jag skulle tackla etappen. Igår var jag helt utpumpad, både fysiskt och mentalt. Därför skulle jag ta tempoetappen som en vilodag i syfte att kunna komma tillbaka och ta igen det jag förlorar idag genom att undvika genomklappningar på kommande etapper. Eftersom Jake trots allt medverkat till att det går så här bra så väljer jag att lita på hans ord. Så med sikte på 300 W drog jag iväg. Kom i mål en timme senare med ett snitt på 302 W och ben som fortfarande kunde cykla. Visst förlorade jag en del tid, men samtidigt känner jag mig ganska fräsch just nu. Förhoppningsvis ett val som lönar sig när vi drar vidare.

Resultat efter etapp 4:

Etapp 4 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
1:00:27 78 30 14:20:39 31 13

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 5 är lång. 187 km. Klättringarna är beskedliga även om Col de Parquetout bjuder på 10 % under 6 km. Viktigast i morgon är dock att hitta en fin grupp att köra de sista 110 km med då vi håller oss borta från bergen. En bra klunga här kan vara riktigt värdefullt.

Haute Route Alps. Etapp 3: Courchevel – Alpe d’Huez

Stage3-09

66 km uppförsbacke!

Etapp 3 kan inte beaktas som något annat än ett monster! Klättringen upp till Alpe d’Huez som avslutning på en 137 km lång etapp med 4700 höjdmeter kan anses vara på gränsen till tyranni av Haute Route Alps-organisationen. Lägg där till ösregn och motvind…

Referat

Dagens etapp gick inte alls som de två föregående. Ösregn från start till mål och klättringar som alla tre var sjukt mycket jobbigare än vad jag släpat mig uppför tidigare. Jag körde på enligt plan, men det som fick planen att spricka var den andra klättringen till Col du Glandon. Oregelbunden med lutningar som ofta går över 12 %. Här får jag problem. Mina växlar tog slut och kadensen låg bitvis på under 60 rpm. Att det sedan blåste en ordentlig motvind på 1900 m höjd gjorde det inte lättare. I nerförskörningarna skakade jag så mycket att framhjulet började vobbla. Det sjuka var att jag bara längtade till nästa stigning för att kunna få upp värmen igen, fastän benen hade fått mer än nog.

Varje kväll får vi en genomgång av morgondagens etapp och de klättringar som vi möter. Jag orkar inte ta in speciellt mycket. Går det uppför så trampar jag ganska konservativt i tron om att det ska hålla hela vägen. Sedan om det är 16 eller 24 km till toppen spelar mindre roll. Var 10:e minut dricker jag och var 20:e minut tar jag en gel. När det är 10 km kvar börjar jag räkna ner. Svårare än så är det faktiskt inte, om inte växlarna tar slut!

Col de la Madeleine tog nästan 100 min och Col du Glandon 90 min. Nerförskörningen efter Glandon var neutraliserad av säkerhetsskäl då den blöta vägbanan gjorde det ganska svårt. Till Alpe d’Huez tog vi oss bakvägen och anslöt till de fem sista serpentinerna. I jämförelse med de två första stigningarna så skulle Huez vara lite lättare, men så kändes det absolut inte med mina trästockar till ben…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Resultat efter etapp 3:

Etapp 3 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
5:03:51 26 12 13:20:12 29 11

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 4 blir en lätt match. Bara att rulla ner till Bourg d’Oisans och sedan cykla tillbaka upp till Alpe d’Huez. Bara 15 km. Känns som en vilodag, eller inte…

Haute Route Alps. Etapp 2: Megève – Courchevel

stage2map

Slut på lekstugan!

Etapp 2 karakteriserades också av ett mantra kring återhållsamhet. Att cykla konservativt och spara på krafterna till kommande etapper var min ursprungliga idé inför den 130 km långa etappen med 3900 höjdmeter. Det visade sig vara ganska svårt…

Referat

Kallt som tusan i starten då vi hade 9 km nerförsbacke bakom masterbil innan vi kom till foten av dagens första klättring Col des Saisies. Jag bestämde mig för att ta det lugnt i början och inte börja jobba förrän jag slutat skaka tänder. Precis som igår spurtas det som tokar uppför och jag kan inte förstå varför. Efter 5 min faller en hel del långsamt genom fältet med tungan hängandes över styret. Själv känner jag mig tjuren Ferdinand som inte alls vill göra som alla andra. Men, min plan fungerar och redan i dagens andra stigning till Col du Cormet de Roselend lämnar jag många bakom mig. Så fortsätter det under dagen och jag kan inte vara annat än nöjd med min fina motor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Även denna dag hade vi en neutraliserad sträcka där vi cyklade i konvoj längs en motortrafikled. Fördelen med dessa sträckor är att det ofta går att ta ett bra fikastopp vid en depå strax innan tidtagningen startas igen. Jag var dock inte sugen oå att stanna så länge och fick därför cykla alldeles ensam de sista 17 km uppför till målet i Courchevel. Att cykla ensam uppför berg är det bästa som finns. Min egen takt, mitt eget vägval och bara min egen andning att hålla reda på. Jag blev förvånansvärt tagen av etappen och hade ordentlig smärta i ländryggen som tar mycket stryk i klättringarna. Tack vara en massör som gav mig hela 45 min av omvårdnad i stället för de utlovade 15 är jag nu hyfsat återställd.

Resultat efter etapp 2:

Etapp 2 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
4:25:44 34 14 8:45:34 31 13

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 3 kallas av Haute Route Alps-organisationen för ”marathon-etappen”. Col de la Madeleine har vi sett på Tour de France åtskilliga gånger.  David Millar skriver i sin bok ”Racing through the dark” att han inte kunde stå ut med tanken på 25 km klättring och bröt därför ner den i 5 km-delar. Kanske är det en idé inför morgondagen.

Haute Route Alps. Etapp 1: Genève – Megève

Stage_1_HRA_map-1

Håll igen!

Etapp 1 med 130 km med 3100 höjdmeter blev en fantastisk start på Haute Route Alps. De första 24 km var neutraliserade och kördes i en jätteklunga bakom masterbil. De första 24 km var neutraliserade och kördes i en jätteklunga bakom masterbil. Min bergserfarenhet är fortfarande ganska liten. Jag trodde att dagens första berg – Col de la Colombière – skulle likna Col de Turini som jag cyklade uppför tidigare i somras. Men tji fick jag. De sista 3 km lutade mer än 10 % och vägen var spikrak. Dagens tips var att hålla igen och köra enligt plan. Att luras med i ”fel” klunga och få sura ben redan på den första stigningen skulle undvikas till varje pris.

wpid-oi000068.jpg

Referat

När väl masterbilen släppte iväg oss efter 24 km blev det direkt ganska stökigt. Min placering från igår gjorde att jag fick starta i den första gruppen tillsammans med 74 andra cyklister. Efter flera nära-på-krascher längtade jag till vi skulle nå foten av Col de la Colombière så att fältet skulle lugna ner sig en aning. Tempot var nästan på ursinnigt när vi kom in i klättringen. Efter några minuter tog jag en titt på wattmätaren och insåg att jag låg c:a 100 W över vad jag borde snitta för att få en bra dag. Därför slog jag av på tempot och hittade min rytm. Ganska snart började passera en del som övertrasserat sitt mjölsyrakonto och det är bra för moralen.

Nerförskörningen var riktigt skön på bra väg och ganska snart blev det dags för den andra stigningen – Col de la Croix Fry. Det är aldrig skönt att gå rakt in i en klättring efter en lång nerförskörning så det tog några (branta) kilometer innan jag kom igång. Mellan den andra och den tredje stigningen var det endast en kort nedförskörning. Därför valde jag att dra iväg från min grupp där och kunna ansluta till en annan grupp innan de sista milen mot mål. Kroppen svarade fortfarande bra, även om det började krampa en del i baksidorna. Kom i mål efter drygt 5 h, där en hel del räknas bort pga ”neutraliserade” zoner. Nöjd och glad!

Resultat efter etapp 1:

Etapp 1 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
3:37:55 44 16 3:50:37 42 15

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 2 bjuder på några riktigt tuffa berg, speciellt den tredje klättringen upp till målgången Courchevel. Vi når också riktigt hög höjd – c:a 2000 m ö.h. och jag undrar hur kroppen reagerar på detta.

Haute Route Alps. Prolog: Genève – Genève

Äntligen!

Idag kl. 14:06:40 startade min resa mot Nice. Inte för att jag kommit mycket närmare målet då dagen endast bjöd på en prolog över 9 km längs med Genevesjön. Kroppen känns ganska konstig. Det finns en otålighet i att få komma igång och uppleva loppet som jag så länge tränat för och tänkt på. Just nu är jag i min bästa form sedan 1998, året då jag körde triathlon som en kung. Jag är starkare än någonsin på cykeln, jag har hållit mig frisk i minst ett halvår och jag har sovit mer än jag brukar. Sedan Coach Jake tog över har jag lyckats pressa upp min tröskeleffekt med 30 W. Med andra ord. Jag är precis så bra som jag kan vara – här och nu! Oavsett hur jag presterar i förhållande till andra så är det inte mycket jag hade kunnat göra annorlunda. Därför ser jag med tillförsikt och nyfikenhet framemot den kommande veckan.

Referat

Uppvärmningsmöjligheterna i centrala Geneve är ganska begränsade, om man inte tagit med sig sin egen trainer, vilket en medtävlande i husbil gjort. Det fanns också ett gäng med struthjälm, något som kanske inte gör något för totalen. Men, går man för etappseger så finns det inget att spara på. Vi släpptes iväg med 20 s mellanrum från en fin startramp. Cyklingen gick bra. I sedvanlig iver startade jag lite väl hårt och fick betala lite för det i motvinden efter vändpunkten. Cyklade dock om tre medtävlande.

Resultat efter prologen:

Prolog Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
0:12:42 56 25 0:12:42 56 25

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 1 är ingen mjukstart, undantaget de första 25 km som vi kör tillsammans. Dagens första berg – Col de la Colombier – tar oss upp till 1600 m höjd och får oss att bekänna färg tidigt. Själv ska jag hålla igen lite är det tänkt…

Haute Route Alps: På väg!

10569082_10152716833462650_6439752443018185784_n

Nu är jag på väg till Genevé. I morgon väntar en prolog på 9 km. Ett välkänt format efter ett och annat allianstempo. På prologen sparar jag inte på krutet. Däremot har jag lovat mig själv att vara återhållsam på den första etappen. Inte förivras när tempot dras upp i klättringen utan köra enligt plan. Jag är i mitt livs allra bästa cykelform och hoppas på en riktigt fin vecka. I förrgår tog jag mig till Stortorget för att uppleva min femtioelfte Timbuktukonsert. En av refrängerna kan vara bra att ta fram under veckan…

Det kommer ordna sig. Det gör det alltid
Jo det löser sig. Så brukar allt bli
Det kommer fixa sig till slut. Det är inget tvivel om
Fast nu känns skiten sur. Och flera mil ifrån
Det ordnar sig…

Det blir förhoppningsvis dagliga rapporteringar på bloggen och resultatservicen kommer automatiskt på Facebook. Jag tror till och med att det kommer publiceras bilder där också. Du kan också följa tävlingen kan du följa på Haute Routes hemsida.