Det är ingen hemlighet att en plats i tempoloppet i amatör-VM i Aalborg var 2015-års stora mål. Den resan tog ett hastigt slut i förra veckan när jag inte kunde cykla så fort som det krävdes. Jag hade en ambition att nå 36 min för att vara säker på en plats. Förra året räckte 37:22, men jag ville vara på säkra sidan. 36 min var på säkra sidan. Men inte mina 36:38. 33 s fattades, plan A skickas till skroten och jag behöver en ersättare. När besvikelsen var som störst insåg jag att favorittävlingen – Svanesund 3-dagars – går veckoslutet innan VM. Direkt kände jag att det trots allt kan bli en ganska trevlig avslutning på cykelåret 2015.
Kategoriarkiv: UCWT 2015
Copenhagen Gran Fondo 2015
Torsdag 14/5 – Tempolopp 25.4 km
Vaknar pigg och alert efter en lång natts sömn. Känner i hela kroppen att något är på gång. Fixar cykeln, packar bilen, dricker en rödbetsshot och känner mig redo. Resan över till Helsingör tar lite längre tid än planerat och helt plötsligt är jag i tidsnöd. Tack vare de gångna veckornas tävlingsträning blir det ingen panik utan 45 min innan start sitter jag trainern för att värma upp. Pulsen är hög av adrenalinpåslag och nervositet, men uppvärmningen går bra. Kommer till startområdet i god tid och hinner tänka igenom min taktik flera gånger – Starta inte för hårt… Starta inte för hårt… Starta inte för hårt!
Jag startar inte för hårt. Jag startar kanske till och med lite för mesigt. Resultatlistan visar att jag ligger på 42:a plats vid första mellantiden. Kommer in i en bra rytm. Trycker extra hårt där det går sakta, dvs. i motvind och uppför. Återhämtar mig lite när farten är hög. När det är kring 5 km kvar är jag riktigt trött. Jag har min virtuella målgång precis innan nedförsbacken in mot mål. Pressar allt jag har. Slutet är knixigt. Genar över en refug. Slår hårt i gatstenen på upploppet. Punkterar framhjulet och korsar mållinjen precis när slangen töms på luft. Tiden 36:38 ger mig 30:e plats i M40-44 och drömmen om en VM-plats i Aalborg försvinner tynar bort efterhand som fler cyklister korsar mållinjen.
Lördag 16/5 – Linjelopp 168 km
Jag kommer i god tid till startområdet för linjeloppet. Ett lopp som jag inte tränat för utan som jag såg som en bonus för att fylla ut resan till VM i Aalborg med fler trevligheter. Efter att missat en plats i tempoloppet vet jag egentligen inte vad jag gör här. Min idé är att spara på krafterna så mycket det bara går genom att vara rätt placerad i klungan och se till att jag får i mig vätska och energi. Vi är nästan 200 personer till start i M40-44 och klungan är nervös. Jag hör några krascher under de första kilometrarna och förundras över varför de måste ske. Det är svårt att hålla positionen långt fram. Vägarna är breda och vinden snäll. Hela tiden kommer det upp cyklister från sidorna som gör att jag hamnar längre och längre bak. Sitter dock med fint och är beredd på de fartökningar som sker. Ständigt nervös över vingliga medcyklister och bristen på förståelse på behovet av att alla håller sina linjer. Efter 5 mil jag på en större sten och bakhjulspunkteringen är ett faktum.
Det tar mig exakt 8 min och 45 s innan jag rullar vidare, hopplöst distanserad av min grupp. Bestämmer mig för att göra tävlingen till ett träningspass och drar vidare i ett tempo strax under tröskeln. Det tar mindre än två mil innan M45-49 kommer ikapp och jag hänger på dem. Jag har inga problem att följa med. Känner mig stark, men stundtals även lite rädd. Klungan är för stor. Cyklisterna för oerfarna. De danska arrangörerna bjuder visserligen på en finfin tävling med gott om flaggvakter och MC-förare, men banan är inte tillräckligt utslagsgivande för att splittra upp de stora grupperna. Några kilometer innan målgång lägger jag mig längst bak i gruppen för att slippa knuff och trängsel. Rullar över mållinjen med en fin känsla i kroppen.
15:15:30
Kvart över tre imorgon rullar jag ner för startrampen. Framför mig har jag 25 km stenhård cykling mot klockan. När jag kommer i mål c:a 36 min senare har jag förhoppningsvis en plats till VM säkrad. Om så inte är fallet så räcker jag helt enkelt inte till. Mina förberedelser har gått enligt plan och jag har haft förmånen att vara frisk det senaste halvåret. Min presentation kommer bli på toppen av min kapacitet. Vad andra gör kan jag inte påverka. Nu j-lar ska det cyklas!
Mot toppform i september
Det första som Coach Noah gjorde när han tog över efter Jake var att presentera en övergripande plan för att nå toppform i Hobro den 3:e september. Så här ser den ut:
Bas (mars-april)
Efter att ägnat vintermånaderna i garaget med flera hårda träningsblock tyckte Noah att jag behövde köra fler distanspass och få ordning på tempocykeln. Blocket gav mig möjlighet att ladda om och komma väl förbered till mer högintensiv träning. Det har blivit många mil på tempocykeln då pass kortare än 2 h ”alltid” körs på den.
Specialisering (april-maj)
Full fokus på tempolopp. Alla intervallpass körs på tempocykeln och träningen fokuserar på att cykla 30 km så fort det bara går. Konkret innebär det träning kring tröskeln. Strax under och strax över. Jag kör ofta fullt tempoutrustad med högprofilhjul och tempohjälm. Det har bitvis varit ganska klurigt i den hårda vårvinden, men jag vill skaffa så mycket erfarenhet på träning att jag inte överraskas när det är dags för lopp. Tre veckor innan VM-kvalet börjar jag också tävla för att träna på allt som har med tempolopp att göra. Träningsblocket avslutas med en mindre formtoppning.
Därefter följer ytterligare tre stora träningsblock innan vi når september:
- Återhämtning. Lite vila efter en intensiv vinter och vår.
- Uppbyggnadsträning. Fokus på VO2max för att lyfta taket
- Specialiseringsträning. Återigen full fokus på tempo och tävlingsspecifik träning
Tränar på att tävla
Bradley Wiggins har lyckats med en hel del under sin karriär som nu börjar gå mot ett slut. Några ProTour-lopp blir det inte och förutom ett och annat uppträdande tillsammans med sitt eget lag – Team Wiggins – blir det stenhård fokus på bancykling. Först ett försök att slå timrekordet den 7 juni och sedan är det OS i Rio 2016 som gäller. Förutom att jag i slutändan vill sitta likadant på tempocykeln som Wiggins tar jag lärdom av en hel del annat, bl.a. uppvärmningsrutiner och farthållning. Jag prövar mig fram och strax blir det ett koncentrerat block med fem ”träningstävlingar” på 11 dagar:
- Örestadstempot, 25/4, 30 km
- FK Trampen allians, 29/4, 10 km
- SMACK-tempot, 2/5, 30 km
- Hofvettempot, 3/5, 30 km
- CK Fix allians, 6/5, 10 km
Tävlingarna syftar främst till att få kontroll över utrustning, uppvärmning, farthållning, tävlingsnerver, mm. Men jag kommer inte till tävlingarna med pigga ben, utan det är först när det närmar sig VM-kvalet den 14/5 som jag slår av på takten och låter superkompensationen ge mig bästa möjliga form.
Tränarbyte
Coach Jake försvann, bokstavligen. I mitten av februari meddelade han att det var lite ändringar på gång, bl.a. med en flytt från Colorado till Kalifornien. Jag fick två veckors träning skickad till mig och sedan har jag inte hört av honom. Därför tvingades jag till ett byte av tränare och numera är coach Jake ersatt av coach Noah. Jag kan inte klaga på företaget – CTS – som löste mitt problem omedelbart efter att de fått kännedom om det. Däremot blev jag ganska besviken över att blivit dumpad, utan förklaring eller förvarning.
Att bygga en relation med en tränare tar en stund. Med en ny tränare blir det att börja om från start. Träningshistorik, ambition, träningsmoral, familjesituation, jobb, etc måste förmedlas så att coachningen blir så bra som möjligt. Här tycker jag att Noah tagit ett stort ansvar. Regelbundna telefonsamtal via Skype och snabb e-postkontakt har gjort att jag är på spåret igen, med en plan som först ska ge mig ett lyckat VM-kval den 14/5 och sedan toppform på tempoloppet i Hobro den 3/9. I veckan började jag träna hårt igen, efter att ägnat förra månaden åt distanspass – på tempocykeln. Nu känns det som 330 W trots allt ligger inom räckhåll…
36 min, 330 W
Det här är inte filmen som blir nominerad på årets Guldbaggegala. Det är inte heller filmen som någon annan än ett fåtal riktigt inbitna kommer att se längre än en minut av. Nej, det är film för dedikerade dårar som gör allt för att lyckas så bra som möjligt på VM-kvalet den 14:e maj. Så till alla er. Varsågoda och njut av 25,4 km från den danska landsbygden väster om Helsingör. Rundan tar 36 min. Fixar du det med en medeleffekt på 330 W lovar jag att du är garanterad en plats på VM i Aalborg i september.
Helsingör ToR
Helt plötsligt slutade det regna och jag tog chansen att dra till Helsingör för att provcykla den 25,4 km långa tempobanan där VM-kvalet ska avgöras den 14 maj. Körde två varv i hopp om att minnas svängar, backar, potthål och annat som kan vara bra att veta. Banan är trevlig och bjuder på en hel del utmaningar. Småkuperad och med lite trix. Sista milen tillbaka till Helsingör kan gå hur fort som helst. Om benen (och vinden vill)…
Tempo. tempo. tempo…
Det har nu gått tre månader sedan jag kom upp på tempocykeln och vägen fram till succé vid VM-kvalet den 14 maj känns allt annat än spikrak. Jag har haft ett grymt fokus i garaget och tagit mig igenom +50 hårda träningspass stirrande ner i golvet. Till slut blev det för mycket. Motivationen brast och effektmätaren visade på allt annat än framgång. Så en solig lördag vågade mig ut på landsvägen igen. Underbart, men läskigt! För när väl tempocykeln fick rulla fritt upptäckte jag två saker som undgått mig när jag suttit fastspänd.
- Det blåser och cykeln vinglar
- Det är viktigt att kunna se vägen framför sig
Jag trodde verkligen att jag kunde ställa in cykeln rätt själv, men efter chocken på den första rundan insåg jag att det blir att söka professionell hjälp. I onsdags var det dags och med Mattis hjälp justerades klossar, sadelhöjd och position, armstöd mm. Och vilken skillnad det blev. Lyckades cykla banan för Örestadstempot i aeroposition utan allt för mycket besvär. En del finjusteringar återstår men hoppet om att fixa VM-kvalet är tillbaka.
Hjälp mig med tempocykeln!
Jag behöver din hjälp, förutsatt att du har koll på tempocykling. Under hösten har jag suttit på tempocykeln några träningspass, men det är en del som inte känns särskilt rätt. Rumpstretch har lättat upp en del, men jag vet att det finns utrymme för ordentlig förbrättring. Därför bestämde jag mig för att filma mig själv och här är resultatet.
Cykeln är i princip enbart inställd för att uppfylla UCI-reglerna när det gäller sadelposition och tempopinnarna. I övrigt har jag inte gjort några anpassningar. Som nybörjare är det inte helt lätt att förstå vilka de viktigaste detaljerna i bästa möjliga sittställning är. Därför ber jag om din hjälp. Vad bör jag ändra? Hur?