Svanesund 3-dagars: GP & tempo

Den andra tävlingsdagen i Svanesund inleddes med ett GP-lopp på en kort varvbana med en backe på cykelväg, en utförskörning i svag vänstersväng och ett upplopp i svagt motlut. Målet för loppet var att komma en bit högre upp i resultatlistan än gårdagens blygsamma 39:e plats. Dessvärre kom jag ganska sent till starten och hamnade lite väl långt bak när vi rullade iväg. Varje var såg jag till att plocka några placeringar och efter c:a 15 min var jag bland de tio främsta. Utbrytningsförsöken blev aldrig några riktiga hot då klungan körde riktigt fort i utförskörningen. Med något varv kvar ville jag avancera ytterligare i fältet, men hamnar lite snett på det i ingången till cykelvägsbacken. Tappar positioner och blir trött. Samma sak händer på sista varvet och återigen faller jag offer för att jag inte är tillräckligt placeringssäker när det ska spurtas. Kommer i mål bland de 10-15 första cyklisterna, men tilldelas en 7:e plats tillsammans med 32 andra då målkameran inte fungerat som den ska. Jag gillar GP-lopp och hade riktigt roligt. Grattis till Andreas som tog hem en trisslott och en 3:e plats.

Efter lunch och vila var det dags för tempolopp. Drygt 19 km på en småkuperad bana. Från början hade jag tänkt ta det ganska lugnt på tempoloppet, men sporrad av förmiddagens framgång var jag sugen på att köra på ordentligt. Utan tempocykel, struthjälm och extra tighta kläder blev det till att leka utbrytning igen. Tog mig runt på strax över 30 min (38 km/h i snitt), hopplöst distanserad av tempokanonerna men nöjd och glad ändå. I morgon kör vi det avslutande linjeloppet på 11 mil med start 12:33.

Svanesund 3-dagars: Prolog

Mitt minne från förra gången det begav sig svek mig inte. Noteringen i Funbeat sa:

”Tog i allt vad benen klarade av och kom 35:a av 64 startande. Det var länge sedan som jag haft så mycket blodsmak i munnen. Fick prologhosta…”

Då var prologhosta ett nytt begrepp för mig och även tre år senare händer det inte allt för ofta. Kanske för att jag inte kör speciellt många prologer. Det verkar dessvärre som om hostan uteblev i år. Tog jag inte i tillräckligt? Cykeldatorn visar nytt årsbästa i effekt, men en 39:e plats av 51 startande är inget att skryta om. Hosta eller ej, så är det dags att ladda inför morgondagens GP-lopp. 30 min + 2 varv ska avklaras och den 1,1 km långa banan har några trixiga passager, bland annat när vi drar vänster in på en smal cykelväg. Nedan finns några bilder från 2010. Då var jag nöjd med en 38:plats. Måste försöka nå en bättre placering i morgon.

Alliansmästerskap 2013

20130828_193727 (1)

Klubbkompisarna på alliansmästerskapet

I onsdags hölls det årliga alliansmästerskapet i form av ett stjernelöb med avslutning upp mot Kropps kyrka. Jag tror det var mitt tredje alliansmästerskap och i år hade jag hyfsat tur med lottningen, men inte tillräcklig tur för att kunna gå för seger. Det finns nämligen en ganska stor grad av slump i utfallet på ett stjernelöb. Vi kör fyra sträckor, varav sistasträckan är gemensam för alla. Det är lotten som avgör i vilken ordning de andra sträckorna körs och i år hamnade jag med en riktigt starkt grupp på första sträckan Kropp-Mörarp-Kropp. Något ryckig körning fram till vändpunkten men på den sista halvan fungerade lagtempot riktigt bra. Tyvärr lämnades jag och FK Trampens Jadsten ensamma när det var dags för den andra sträckan och även om partempo är bättre än inget kunde vi inte sätta emot de fyra som svängde åt andra hållet. Väl tillbaka för avslutningssträckan ser jag att de redan nått  kyrkbacken och då finns inte mer att göra än att hålla andra bakom sig. Kommer i mål som 2:a i veteranklassen efter en urstarka klubbkompisen Ronnie som gjorde sin årliga tävlingsdebut (och sorti) på alliansmästerskapet. Eiring knep 3:e platsen och Åstorps CK dominerade pallen totalt!

Alldeles strax drar jag till Svanesund för en tredagarstävling. Det var tre år sedan jag var där och i år satsar jag ordentligt på kvällens prolog och GP-loppet i morgon förmiddag. På tempoloppet håller jag igen lite för att kunna köra riktigt hårt på söndagens linjelopp. Ska bli grymt kul!

Redo för spurten!?!

När jag började tävlingscykla för några år sedan fokuserade jag i första hand på att kunna hålla mig kvar i klungan och inte flyga av så fort det blåste lite kantvind eller kom en backe. Intervaller med några minuters maximal intensitet fick högsta prioritet och mitt träningsupplägg har fram tills nu haft ungefär samma fokus. Någon utbrytning som håller till mål eller spurt om annat än en 27:e plats har helt enkelt inte varit aktuellt. Fast på sistone har det sett annorlunda ut. Jag sitter bättre placerad i klungan och klarar mig hyfsat i kantvinden. Då och då kommer jag loss med andra cyklister, men hitintills har det inte lett till något allvarligt. Jag har därför lagt om träningen en del efter ”semesteruppehållet”. En träningsblock med tröskelintervaller har gett mer åkstyrka, men jag har fortfarande ignorerat all form av spurtträning. Efter en snabb titt i Strava efter onsdagens GP konstaterade jag med lätthet att det krävs avsevärt mycket bättre tryck i pedalerna om jag ska plocka ytterligare placeringar. Bilden nedan jämför mig med Andreas (som vann).vinnarenOm en vecka går Svanesund 3-dagars. Inte för att jag hinner bli en spurtare tills dess, men jag kan i alla fall försöka. Idag blir det spurtträning för första gången i år!

 

Den bästa utbrytningsträningen

Idag kör jag årets enda allianstempo. 10 km med start i Hög och vändpunkt i Västra Karaby. Som vanligt leker jag utbrytning. Sisa milen, klungan är som en flock jagande vargar. Jag hör ylandet och känner deras flås i nacken. Ska jag lyckas hålla undan? Det gäller att gå max, samtidigt som jag inte får bli för ivrig. Jag måste kunna höja tempot på de sista kilometrarna för att klungan inte ska komma i kapp! Jag kör allianstempot med samma utrustning som jag har på linjelopp. Ingen struthjälm, inga skoöverdrag och ingen åtsittande tempodräkt. Snabbhjulen är så klart på, men några tempopinnar blir det inte. I väntan på besked om utrytningen lyckades bjuder jag på några bilder från måndagens GP-lopp på Sturup Raceway, lånade av Cykla i Eslöv IF som påpassligt nog hade en fotograf på plats. Ett GP-lopp som gick hyfsat där jag satt bättre placerad än sist. Dock har jag fortfarande mycket kvar att lära när loppen ska avslutas.

Nära ögat!

Jag trodde det var kört. Att jag gått från cyklist till löpare. Att jag bytt trycket i pedalerna mot spänst i steget.  Semestern i Umeå bjöd på spännande löpning längs Öre älv, härligt flyt i skogen och alldeles för sega ben på cykeln. I lördags sprang jag Kåsebergaloppet och tog en hedrande 6:e plats. Bra mycket bättre än vad jag lyckats med på cykeln. Med kylskåpsstela ben var det med fasa som jag gav mig ut på cykeln igår. Döm om min förvåning så levererade kroppen riktigt bra och jag körde ett av årets bästa cykelpass med totalt femtio minuter på tröskeleffekt. I kväll väntar åter ett GP-lopp på Sturup Raceway med den stora skillnaden att vi cyklar åt andra hållet!

Veteran-SM mm

Allt sedan jag kom igång med träningen igen har det flutit på ganska bra. Slutet av juli bjöd på Ringenloppet, Elisdals GP och Veteran-SM. Tävlingarna har varit av ”träningskaraktär” och jag har satsat mer på hur jag ska tävla än hur jag presterat. Det har handlat om att hålla sig långt fram i klungan, vara uppmärksam på attacker och ta sig fram i ett stort startfält. Både Ringenloppet och Veteran-SM hade c:a 90 cyklister till start i min klass. Veteran-SM blev ett speciellt lopp. Frisk vind, sol och c:a 30 grader varmt. Redan dagen innan loppet kände jag mig påverkad av värmen när jag körde min sedvanliga träning inför tävling. En timme fick på fall och jag var ganska orolig hur det skulle kännas efter mer än tre timmars tävlande. Drack Resorb och kolhydratladdade lite lätt för första gången i år.

Loppet blev en dräpare. Av de 93 cyklisterna som stod på startlinjen i H40 valde 39 att bryta. Själv hängde jag med bra i fem av de sju varven. Jag var aldrig i riktig kris, utan satt långt fram i kantvinden och kände att jag hade hyfsat tryck i benen. Visserligen hade en större utbrytning gott iväg efter några varv, och farten i klungan varierade kraftigt. Någon riktig jakt lyckades vi inte få till. Under det sjätte varvet slutade jag svettas och började frysa i stället. Det har hänt tidigare, bl.a. på ett Stockholm marathon i 28-gradig värme och är en tydlig varningssignal om överhettning. I backen på det sista varvet vågade jag inte gå på max längre utan slog av på farten och det var knappt att jag tog mig i mål på en 39:e plats. Efter nödkylning blev jag till slut människa igen och kunde jag konstatera att jag inte tappat så mycket under juni och att det ska bli riktigt kul att träna för en ny formtopp i slutet av augusti.