Jag trodde det var kört. Att jag gått från cyklist till löpare. Att jag bytt trycket i pedalerna mot spänst i steget. Semestern i Umeå bjöd på spännande löpning längs Öre älv, härligt flyt i skogen och alldeles för sega ben på cykeln. I lördags sprang jag Kåsebergaloppet och tog en hedrande 6:e plats. Bra mycket bättre än vad jag lyckats med på cykeln. Med kylskåpsstela ben var det med fasa som jag gav mig ut på cykeln igår. Döm om min förvåning så levererade kroppen riktigt bra och jag körde ett av årets bästa cykelpass med totalt femtio minuter på tröskeleffekt. I kväll väntar åter ett GP-lopp på Sturup Raceway med den stora skillnaden att vi cyklar åt andra hållet!
Dags att sluta springa nu! Att få stryk på milen kan jag leva med men nåde dig om du tar mig på marathon….
Oroa dig inte. Marathon är sjukt långt, fast på halva distansen ger jag gärna dig en match!