Allt sedan jag kom igång med träningen igen har det flutit på ganska bra. Slutet av juli bjöd på Ringenloppet, Elisdals GP och Veteran-SM. Tävlingarna har varit av ”träningskaraktär” och jag har satsat mer på hur jag ska tävla än hur jag presterat. Det har handlat om att hålla sig långt fram i klungan, vara uppmärksam på attacker och ta sig fram i ett stort startfält. Både Ringenloppet och Veteran-SM hade c:a 90 cyklister till start i min klass. Veteran-SM blev ett speciellt lopp. Frisk vind, sol och c:a 30 grader varmt. Redan dagen innan loppet kände jag mig påverkad av värmen när jag körde min sedvanliga träning inför tävling. En timme fick på fall och jag var ganska orolig hur det skulle kännas efter mer än tre timmars tävlande. Drack Resorb och kolhydratladdade lite lätt för första gången i år.
Loppet blev en dräpare. Av de 93 cyklisterna som stod på startlinjen i H40 valde 39 att bryta. Själv hängde jag med bra i fem av de sju varven. Jag var aldrig i riktig kris, utan satt långt fram i kantvinden och kände att jag hade hyfsat tryck i benen. Visserligen hade en större utbrytning gott iväg efter några varv, och farten i klungan varierade kraftigt. Någon riktig jakt lyckades vi inte få till. Under det sjätte varvet slutade jag svettas och började frysa i stället. Det har hänt tidigare, bl.a. på ett Stockholm marathon i 28-gradig värme och är en tydlig varningssignal om överhettning. I backen på det sista varvet vågade jag inte gå på max längre utan slog av på farten och det var knappt att jag tog mig i mål på en 39:e plats. Efter nödkylning blev jag till slut människa igen och kunde jag konstatera att jag inte tappat så mycket under juni och att det ska bli riktigt kul att träna för en ny formtopp i slutet av augusti.