Säsongsavslutning med Skånes 2-dagars linjelopp

Skånes 2-dagars linjelopp i Södra Sandby blev cykelsäsongens sista tävling. En utmanande bana med en ordentlig stigning varje varv, regn, frisk vind och målgång uppför. Jag hade bra koll på banan och framförallt målbacken då jag kört lite intervaller där och testat utväxling mm. Jag hade bestämt mig för att tävla aktivt och försöka sätta press på mina medtävlande. Jag hade några idéer om vad jag skulle hitta på, men som vanligt blev det inte som tänkt. Och då gäller det att tänka om! Redan tidigt kom Urstarka Stefan Stengård från CK Dainon loss. Därefter avlöste attackerna varandra, men jag tyckte ingen verkade vara allt för allvarlig. När sedan loppets blivande segrare – Peder Bodén från CK Master – satt in en grym attack var jag med på noterna och tog hans hjul. Peder körde dock så fruktansvärt hårt i kantvinden att jag till slut fick släppa. Tillbaka i klungan höll jag mig bland de 5-10 främsta och benen kändes fina, speciellt i backen upp för Almbäcksvägen.

På sjätte varvet såg två Kävlingekompisar i publiken och tyckte att det var läge att bjuda på lite action. Skrek ”attack” – mest på skoj – och till min förvåning var vi fem som fick en lucka till klungan. Jag, Patrik Jadsten från FK Trampen, Viktor Nilsson från Åhus CK, Per Jörstad från CK Lunedi och Fredrik Bengtsson från CK Ringen. Vi fick i gång ett fint lagtempo där Jadsten, Viktor och Per var de starkaste. Jag gick med runt så mycket jag orkade och efter några varv började det krampa lite smått låren i uppförskörningen. Trodde att jag skulle få nöja mig med en 7:e plats, men bestämde mig för att inte vika ner mig utan att ge allt i sista backen. Jadsten satte in en attack strax innan den skarpa högersvängen som ledde oss in på Almbäcksvägen och upploppet. Jag var med på attacken, men fick aldrig hjul på Patrik utan ”spurtade” allt vad jag kunde för att hålla övriga bakom mig. Trampade i fyrkanter med kramp i låren, sneglade bakåt och såg att de andra var på betryggande avstånd och tog hem 4:e platsen. Årets sista tävling blev cykelkarriärens hittills främsta placering, vilken visade sig vara värd en fri service på Bike Italy!

Tvära kast inför säsongen sista tävling

DSC02619.jpg

Målgång på linjeloppet i Svanesund 3-dagars

På söndag är det dags för säsongens sista tävling – Trampenlinjet. I inbjudan utlovades 8 varv och 72 km för herr senior. Ganska kort för linjelopp, vilket i och för sig kändes riktigt skönt så här på slutet av tävlingssäsongen. Banan bjuder på en ordentlig backe och även målgång uppför, något som jag inbillat mig passar mig bra. Fast då gäller det att förneka hur det egentligen gick på bergstempot i Svanesund 3-dagars. I förra veckan bestämmer sig FK Trampen för att senior ska köra tillsammans med elit och att vi ska cykla 12 varv (108 km) i stället för utlovade 8 varv. Vad som innan var en överkomlig tävling, med en chans på en bra placering, blev nu ett fruktat lopp där minnet av vårens Örestadslopp fick det att knyta sig i magen. Nu har det dock ordnat sig till det bättre. En förlängd anmälningstid gav fler elitcyklister och nu får senior återigen köra sitt eget lopp. Dock blir det 10 varv i stället, men det är inget som oroar. Fram till tävlingen tar jag det hyfsat lugnt undantaget lite backspurter och korta intervaller. Vill vara riktigt fräsch på söndag!

Visa Skånes 2-dagars: Linjelopp på en större karta.

Svanesund 3-dagars: Linjelopp

Med ömma ben och något opepp tar vi oss till starten för den avslutande tävlingen i Svanesund 3-dagars där ett 108 km linjelopp i form av 6 varv på en småkuperad bana väntade på oss. Bestämde mig innan start att sitta med högt upp i klungan och vara beredd på attacker från CK Wänershof som jag trodde skulle göra en hel del för att avancera i sammandraget. Så blev det inte. Redan på första varvet gick en lite grupp cyklister iväg som efter kontrollerat arbete av Team Kungälv inte tilläts försvinna för långt bort. Halva loppet gick i ganska beskedligt tempo, även uppför den längre backen. På 4:e varvet blev det en rejäl fartökning, fältet sprack av och jag fick gå ordentligt på rött för att komma i kapp täten av klungan. Utbrytningen hämtades in och ganska snart kom en ny attack. Återigen sattes Team Kungälv på prov, men efter lite kyla från deras sida fick CK Master också gå upp och jaga.

Hela tiden lyckas jag hålla mig riktigt långt fram i klungan och få inga större problem, varken i backarna eller kantvinden. Men, när vi går in i backen för sista gången blir farten så hög att jag är på väg att flyga av. Som tur var blir utbrytningen inhämtad och farten stannar av innan backkrönet. Helt plötsligt är det 3 km kvar och det börjar bli dags att fundera på spurten. Andreas peppar mig och tycker att jag minsann ska visa vad jag tränat på och då bestämmer jag mig för att ge allt i avslutningen. Missar Wänershofs spurttåg, men kommer in riktigt bra på upploppet och lyckas spurta mig till cykelkarriärens främsta placering – en 5:e plats! Andreas, min spurtguru, tog hem segern och tredje plats i sammandraget. Själv slutade jag på en blygsam 27:e plats av 52 startande med etapplaceringarna 40, 7, 45 och 5. Om två veckor avslutas säsongen med linjelopp i Södra Sandby. Längtar redan!

Veteran-SM mm

Allt sedan jag kom igång med träningen igen har det flutit på ganska bra. Slutet av juli bjöd på Ringenloppet, Elisdals GP och Veteran-SM. Tävlingarna har varit av ”träningskaraktär” och jag har satsat mer på hur jag ska tävla än hur jag presterat. Det har handlat om att hålla sig långt fram i klungan, vara uppmärksam på attacker och ta sig fram i ett stort startfält. Både Ringenloppet och Veteran-SM hade c:a 90 cyklister till start i min klass. Veteran-SM blev ett speciellt lopp. Frisk vind, sol och c:a 30 grader varmt. Redan dagen innan loppet kände jag mig påverkad av värmen när jag körde min sedvanliga träning inför tävling. En timme fick på fall och jag var ganska orolig hur det skulle kännas efter mer än tre timmars tävlande. Drack Resorb och kolhydratladdade lite lätt för första gången i år.

Loppet blev en dräpare. Av de 93 cyklisterna som stod på startlinjen i H40 valde 39 att bryta. Själv hängde jag med bra i fem av de sju varven. Jag var aldrig i riktig kris, utan satt långt fram i kantvinden och kände att jag hade hyfsat tryck i benen. Visserligen hade en större utbrytning gott iväg efter några varv, och farten i klungan varierade kraftigt. Någon riktig jakt lyckades vi inte få till. Under det sjätte varvet slutade jag svettas och började frysa i stället. Det har hänt tidigare, bl.a. på ett Stockholm marathon i 28-gradig värme och är en tydlig varningssignal om överhettning. I backen på det sista varvet vågade jag inte gå på max längre utan slog av på farten och det var knappt att jag tog mig i mål på en 39:e plats. Efter nödkylning blev jag till slut människa igen och kunde jag konstatera att jag inte tappat så mycket under juni och att det ska bli riktigt kul att träna för en ny formtopp i slutet av augusti.

Staffanstorp CK linjelopp – planen som höll!

2013-06-16 16.12.39

I söndags förra veckan körde jag Staffanstorps CK linjelopp tillsammans med klubbkompisarna Petter Eiring och Joakim Persson. Inför loppet hade jag bestämt mig för att verkligen försöka jobba för laget, oavsett om det innebar att jag inte skulle orka fullfölja. Inför varje cykeltävling sedan jag började i slutet av 2010 har jag haft en idé om att vi ska jobba tillsammans, utnyttja våra gemensamma styrkor och försöka skapa möjligheter för Åstorps CK att placera sig långt upp i resultatlistan. Hitintills har det inte gått så bra. Jag har antingen blivit avhängd eller fått kämpa så mycket för att stanna kvar i klungan att jag inte kunnat göra någon nytta för lagkompisarna. Frågan är om det skulle bli annorlunda denna gång?

Både Petter och Jocke hade visat fin form inför loppet. För egen del kände jag mig i skapligt skick, sugen på att tävla då nästa tävling är 1,5 månad bort. Vi hade tänkt samlas en stund innan och prata ihop oss men spöregnet gjorde att vi gömde oss i bilarna ända tills dess att speakern hotade med repressalier om vi inte tog oss till starten för avprickning. Lite snabbt enades vi om att jag skulle vara mest aktiv de första varven,gå med på attacker och kontrollera utbrytningar. Därefter skulle Petter ta vid med motsvarande arbetsuppgifter för att Jocke slutligen skulle kunna bege sig iväg i en avgörande utbrytning.

Att börja en cykeltävling ouppvärmd och köra hårt från början är inte särskilt skönt. Men, det är inte skönt för någon och under de första varven var jag loss i olika grupperingar. Klungan kom alltid i kapp, vilket gjorde det möjligt att attackera igen och få dem att jaga. I detta läge håller sig Petter och Jocke i viloläge och efter några varv är det dags för mig att ta det lugnt en stund. Petter tar över och jobbar på samma sätt när han lägger in tempoväxeln och kör in utbrytningar. På fjärde varvet har några cyklister lyckats få en lucka och Petter gör en riktig kraftinsats och drar upp Jocke till tätgruppen. Flera andra starka cyklister ansluter och jag bidrar till att sänka farten på klungan. Ganska snabbt ökar avståndet och redan efter ett halv varv ligger de drygt minuten före.

Nu börjar ett intressant skede av tävlingen. De flesta lag har cyklister med i utbrytningen vilket gör att det inte är någon som är särskilt intresserad av att hämta in tätgruppen. CK Ringen, jag och Petter ser till att farten är skaplig och det rullar på bra. Själv tycker jag att jag lika gärna kan slösa energi i klungan och få en träningseffekt än att bara åka med. När väl avståndet är uppe i 4 min är det uppenbart att utbrytningen kommer hålla. Nu börjar jag fundera på hur jag ska avsluta loppet. Ska jag försöka gå solo med ett varv kvar eller göra ett Cancellara-ryck sista kilometern?  Efter lite hårdkörning i kantvinden skippar jag de mer avancerade idéerna efter att ha rådfrågat benen. Hänger med på en och annan attack, men klungan kommer i kapp. Slutligen bestämmer jag mig för att ge allt jag har i motlutsspurten bara för att komma lite högre upp i resultatlistan. Men, redan i den tredje sista svängen sätter en annan cyklist in en attack och jag försöker gå med. Vi får en liten lucka och Petter effektivt håller koll på övriga cyklister. Jag lyckas inte ansluta helt, utan det blir till att köra för allt vad benen kan de sista 800 m mot mål. Kommer in på en elfte plats med Petter alldeles bakom och möts av en strålande Jocke som lyckades vinna hela tävlingen. Efter lite kramkalas a la Cavendish enas vi om att det är så här det ska cykeltävlas. Ser redan fram emot nästa tävling!

2013-06-16 16.12.15

Copenhagen Gran Fondo

966079_610868312258178_610205844_o

Copenhagen Gran Fondo kan sammanfattas med 145 km, stort startfält, start och mål i centrala Köpenhamn, grusvägspartier, lite kantvind och alldeles för många krascher. Iklädd finfina kläder från Kävlinge cykelentusiaster passade jag på att ställa mig först i min startgrupp i hopp om att åtminstone vara i ledning någon gång. Ca 300 personer var vi som i samlad klunga tog oss ut ur Köpenhamn. Ganska snart blev det rätt stökigt då parkerade bilar, refuger och rondeller skulle passeras. Jag såg till att hålla mig i närheten av starka cyklister som Lammhults Niclas Fagerlund, åtminstone för att ha en rygg att följa om det skulle spricka upp. Första tredjedelen var lättåkt och med vind i ryggen är det svårt att splittra fältet. Sedan kom kantvinden och krascherna och det började bli tävling på allvar. Till slut hamnade även jag i diket när cyklisten framför mig drog omkull, dock i oskadat skick med fötterna ner och huvudet upp. Krascher och kantvind avlöste varandra och strax innan vi nådde halvvägs var det dags för mig att lämna tätgruppen bestående av ett femtontal cyklister.

Visst är det trist att inte kunna följa tätcyklisterna samtidigt som jag under minst en halvtimmes tid konstaterat att ”så här kan det inte fortsätta”. Ganska snart blev vi en mindre grupp på fyra cyklister, varav en dessutom råkade vara en bekant i form av Robert Glembro, som med hyfsat samarbete tog oss tillbaka mot Köpenhamn. En större grupp med avhängda cyklister och täten i  efterföljande startgrupp anslöt till oss och helt plötsligt blev det åka av igen. På banan andra rullgrusavsnitt började krampen komma i låren. Inte jätteallvarligt, men det är en ganska olustig känsla när hjärnan kommenderar benen och benen inte svarar. Jens Voigts mantra ”Shut up legs” fungerade sisådär. Tryckte en gel och hoppades på att krampen åtminstone inte skulle bli värre och med arga skällande danskar kom vi i samlad grupp in mot målet i centrala Köpenhamn. Nöjd med att ha ”överlevt” valde jag att fega ur vid spurten och gjorde inget försök att avancera i gruppen. Jag slutade på plats 25 av nästan 200 startande i M40 blev det och därmed kvalificerade jag mig även för en plats till finalen i italienska Trento i september. Fast där ser banan helt annorlunda ut. Tre berg och 3000 höjdmeter. Det kan väl inte vara något för en skåning!?!

Dagen före tävling

Hela förra året körde jag samma pass dagen innan tävling. Ett kort pass med några hård intervaller för att påminna kroppen om vad den ska göra den kommande dagen. Vanligen blir det 3 x 1 min på max med 5 min vila emellan samt 3 x 30 s med samma vila. Dagen till ära blir intervallerna i backe då det blir en hel del höjdmeter under morgondagens Copenhagen Gran Fondo som i år lockat till sig c:a 1500 cyklister. Starten går i centrala Köpenhamn kl 09:00 och de 146 km borde vi cykla på drygt 3,5. Jag kör i M40 med startnummer 166 och det är möjligt att följa loppet via olika appar. Banan hittar du nedan.

Mina förväntningar på loppet är egentligen bara att jag vill känna mig stark. Jag känner inte till banan och konkurrensen, men gissar att det kommer gå undan. Tävlingen blir starten på en treveckorsperiod med en hel tävlingar och jag har vilat lite extra i veckan för att benen ska få en chans att återhämta sig och ladda om. Formkurvan pekar uppåt och det är med förväntan som jag ser framemot morgondagen.

På fjärde varvet uppstånden igen från de döda…

24621_10151421107626365_111150792_n
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

I söndags var det krig mellan mig och kantvinden. Örestadsloppet – slaget vid Barsebäck – säsongens första landsvägstävling skulle sålla agnarna från vetet och skörda sina offer. Några minuter innan start gör tävlingsledningen klart för oss att seniorer, juniorer och elit startar tillsammans. Vis från fjolårets fartträning med elitinslag i Åhus inser jag att det kommer gå fort, riktigt fort och att det gäller att sitta med bra i kantvinden. Placeringssäker är jag dessvärre inte och inte heller har jag ben som gör att jag kan täppa luckor. Klubbkompisen Jocke försöker få dra ikapp mig några gånger, men jag känner att benen vill något annat. 476833_10151421203591365_346497428_o
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

Efter första varvet var jag halvdöd, efter andra varvet var hoppet ute och under tredje varvet var jag redo att begravas i Gillhög som vi påpassligt nog passerade förbi. Benen är sura och tunga av mjölksyra, besvikelsen är påtaglig över att linjeloppspremiären skulle få ett så kort och snöpligt slut. Inte kan jag fortsätta trampa här i min ensamhet?
904737_155159844658451_411713559_o
Foto: Mattias Israelsson

Jag fluktar lite på wattmätaren och ser att det jag presterat under loppet första del liknar något som jag aldrig varit i närheten av förut. Där och då bestämmer jag mig. På fjärde varvet återuppstår jag ifrån de döda. Huvudklungan är visserligen långt borta, men jag är inte ensam om att ha fått släppa och ganska snart bildar vi en mindre grupp som samarbetar fint för att ta oss i mål. Bara 8 varv kvar!
478091_10151421205426365_1610456502_o
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

Nu händer det egentligen ganska lite och varven rullar på. Gruppen ändrar storlek emellanåt och flera är ganska trötta. Jag och Höllvikens Pelle Sjörin delar på mycket dragjobb tillsammans med en cyklist från CK Masters. Med två varv kvar börjar vi få häng på det som återstår av huvudklungan och vi hör speakern meddela att det är 1,5 minut att ta in. Våra kroppar fylls med hopp och i de jobbiga kantvindspartierna ökar vi farten för att kunna ansluta. Vi närmar oss och i motvinden med ett halvt varv kvar är vi samlade. Det blir inte mycket till klungspurt även om jag försöker få en liten lucka med 500 m kvar.  Det blev en 17:e plats till slut av 45 startande, varav 20 valde att inte fullfölja.  Innan tävlingen tyckte jag att idén att cykla hem var lysande. Efter målgång med krampande lår var jag mindre övertygad. Så här ont i benen har jag inte haft efter en cykeltävling någonsin, och andra sidan har jag inte heller tryckt så hårt i pedalerna förr.

Sköna maj, välkommen!

DSC06020

Maj är här. Nästan i alla fall. Det är i maj månad som det händer. Träningen är gjord och benen ska vara så fina att det i princip trampar av sig själv. På söndag är det Örestadsloppet, ett lopp som ska väcka kroppen inför det som väntar. Vinter- och försäsongsträning ska omsättas i fart och hårdhet. För två år sedan hängde jag med i fem varv. I år hoppas jag hänga med hela vägen runt. Kanske till och med försöka ställa till det lite. Blåser det blir det riktigt hårt. 48 gånger ändrar vinden riktning – medvind, kantvind, motvind (backe), kantvind, medvind, osv… Allt handlar om position i klungan och position är jag inte världsbäst på. Brukar hålla ett öga på erfarna cyklister (speciellt Håkan Persson) för att lära mig. Men Håkan startar några timmar tidigare så den idéen är ganska dålig. Annars händer det mycket kul i maj:

Längtar!

Copenhagen Gran Fondo

uwct2

Det blir ingen Göingerunda till våren. Jag väljer Copenhagen Gran Fondo i stället och får möjligheten att cykeltävla som ett proffs för en dag. Danskarna arrangerar ett lopp på 145 km som ingår  i UCI:s World Cycling Tour där det finns möjlighet att kvalificera sig till amatör-VM på cykel som hålls i italienska Trento. Loppet som hålls på avspärrade vägar har plats för 2500 cyklister och anmäler du dig bland de 800 första så får du dessutom en tröja från Craft. Start och mål är vid Parken på Österbro i centrala Köpenhamn för att sedan leta sig ut på landsbygden och genom byarna. Som extra krydda blir det 8 km grusväg fördelat på tre avsnitt i bästa vårklassikeranda. Jag tror det kommer bli ett grymt lopp och hoppas verkligen att vi blir många svenskar där!

CAA Bike

PS / Är du sugen på att köra tempolopp går ett sådant i Helsingör den 10 maj / DS