Kävlingetrampen 2013

Det ryktades om nytt deltagarrekord och fler än 600 cyklister som samlades i Furulund på lördagsmorgonen för att ta sig an Kävlingetrampen. Ville man cykla fort så var det start kl 08. Och fort gick det! Redan när vi lämnade Kävlinge för att ta 108:an norrut började det bli besvärligt för en del. Kantvind och hög fart i kombination med viss ovana att cykla fort i grupp gjorde vår klunga ryckig och nervös. Vi försökte få till ett hyfsat fint lagtempo, men det var först efter Torrlösa när vi var 10-12 cyklister kvar längst fram som detta började fungera bra och efter Röstånga tyckte jag till och med att det gick riktigt bra.

Någon mil senare efter Stockamöllan var vi åtta kvar som samarbetade bra. Sjöboeliten hade tre representanter längst fram och jag imponerades särskilt av Marcus Carlssons slätdrag. Han borde vara livsfarlig på hyfsat platta tempobanor. Vi var dessutom Patrik H och Anders W från CykelCity, Rose från FK Trampen och Roger B från Vinco. Ett starkt gäng som nådde Furulund 1:52 efter start, vilket gav ett snitt på 41 km/h. Sammanfattningsvis var första halvtimmen ordentligt jobbig och träningseffekten god. Bäst av allt var trots allt snacket efter målgång. Riktigt många kända ansikten på plats, fin fika och underbart sommarväder.

Inte helt vilse!

Igår var det OK Silvas klubbmästerskap. Åtta startande i H40 och en violett bana på 6 km. Själv har jag kört två motionstävlingar (gul & orange) i mitt orienteringsliv och kände mig något vilse bland mina betydligt mer meriterade klubbkompisar. Mitt eget mål var enbart att hitta runt och fixa kontrollerna i rätt ordning. Sedan vill jag gärna springa fortare än 10 min/km, räknat på fågelvägssträckan. Det var dock snabbsprunget på Järavallen, men alla femtielva stigar gjorde det bitvis lite klurigt och björnbärsbuskarna var inte allt för snälla mot underbenen. Lite feg satsade jag att ta säkra kort och hellre springa omväg än genväg. Säkerligen rätt beslut för mig, men helt fel om man ser till resultatlistan. Jag kom in på 7:e plats, hopplöst distanserad av de övriga med hela fyra minuter upp till 6:an.KM_ok_silva
Glädjande var dock att jag faktiskt noterade den snabbaste tiden mellan 3 av de 15 kontrollerna! På söndag väntar nästa orienteringstävling. Då deltar jag återigen i motionsklass och ska försöka springa mindre och orientera mer. Innan dess väntar dock Kävlingetrampen. Kl. 08:00 rullar vi iväg och förhoppningsvis blir det ett fint lagtempo hela vägen runt.

Hur många backar går det på ett berg?

Jag började fundera på att cykla i alperna någon gång i våras. Kanske var det efter Copenhagen Gran Fondo där jag kvalificerade mig till en plats i finalen som går i italienska Trento och där bansträckning bjuder på tre berg. Ett vanligt berg ger sisådär 1500 höjdmeter och ganska snabbt konstaterade jag att det motsvarar c:a 13 gånger upp för Lotta på Åsen. Lotta bjuder på 125 höjdmeter och har en längd på 1,7 km, vilket ger en snittlutning på drygt 7 %. De franska alperna bjuder på ungefär samma lutning, fast är så klart av helt annan längd. Fast Lotta duger till mycket. Jag var nyfiken på att se hur hjulval och vikt påverkade både klättring och nerfart. Jag var också tvungen att se om min lättaste utväxling (39/28) var tillräckligt lätt för att ta sig upp utan allt för stor ansträngning. Anna, som inte bryr sig speciellt mycket om det tekniska, tyckte att det lät som en kul utmaning och hängde på.

Det hela slutande med 15 gånger uppför backen och 1900 höjdmeter. Jag hann med två bonusturer medan Anna höll sig till den ursprungliga planen. Det tog knappt 7 min uppför och drygt 2 min nerför och vi tog en paus efter hälften för hjulbyte och lite mellanmål. Själva cyklingen flöt på fint. Utväxlingen (39/28) gjorde att benen fick spinna på bra, undantaget i de brantaste partierna där kadens gick ner under 70 för att inte dra på för mycket mjölksyra. Tävlingshjulen var inte snabbare än mina kanttrådshjul, men en ryggsäck med 2,5 kg böcker gjorde mig nästan 20 s långsammare! Nu burrar benen lagom skönt och jag börjar på allvar fundera om Haute Route inte är en lagom utmaning för en skåning. 19 berg på 7 dagar, från Genève till Nice kan väl inte vara allt för tufft. Bara 247 gånger uppför Lotta på en vecka…

Svanesund 3-dagars: Linjelopp

Med ömma ben och något opepp tar vi oss till starten för den avslutande tävlingen i Svanesund 3-dagars där ett 108 km linjelopp i form av 6 varv på en småkuperad bana väntade på oss. Bestämde mig innan start att sitta med högt upp i klungan och vara beredd på attacker från CK Wänershof som jag trodde skulle göra en hel del för att avancera i sammandraget. Så blev det inte. Redan på första varvet gick en lite grupp cyklister iväg som efter kontrollerat arbete av Team Kungälv inte tilläts försvinna för långt bort. Halva loppet gick i ganska beskedligt tempo, även uppför den längre backen. På 4:e varvet blev det en rejäl fartökning, fältet sprack av och jag fick gå ordentligt på rött för att komma i kapp täten av klungan. Utbrytningen hämtades in och ganska snart kom en ny attack. Återigen sattes Team Kungälv på prov, men efter lite kyla från deras sida fick CK Master också gå upp och jaga.

Hela tiden lyckas jag hålla mig riktigt långt fram i klungan och få inga större problem, varken i backarna eller kantvinden. Men, när vi går in i backen för sista gången blir farten så hög att jag är på väg att flyga av. Som tur var blir utbrytningen inhämtad och farten stannar av innan backkrönet. Helt plötsligt är det 3 km kvar och det börjar bli dags att fundera på spurten. Andreas peppar mig och tycker att jag minsann ska visa vad jag tränat på och då bestämmer jag mig för att ge allt i avslutningen. Missar Wänershofs spurttåg, men kommer in riktigt bra på upploppet och lyckas spurta mig till cykelkarriärens främsta placering – en 5:e plats! Andreas, min spurtguru, tog hem segern och tredje plats i sammandraget. Själv slutade jag på en blygsam 27:e plats av 52 startande med etapplaceringarna 40, 7, 45 och 5. Om två veckor avslutas säsongen med linjelopp i Södra Sandby. Längtar redan!

Svanesund 3-dagars: GP & tempo

Den andra tävlingsdagen i Svanesund inleddes med ett GP-lopp på en kort varvbana med en backe på cykelväg, en utförskörning i svag vänstersväng och ett upplopp i svagt motlut. Målet för loppet var att komma en bit högre upp i resultatlistan än gårdagens blygsamma 39:e plats. Dessvärre kom jag ganska sent till starten och hamnade lite väl långt bak när vi rullade iväg. Varje var såg jag till att plocka några placeringar och efter c:a 15 min var jag bland de tio främsta. Utbrytningsförsöken blev aldrig några riktiga hot då klungan körde riktigt fort i utförskörningen. Med något varv kvar ville jag avancera ytterligare i fältet, men hamnar lite snett på det i ingången till cykelvägsbacken. Tappar positioner och blir trött. Samma sak händer på sista varvet och återigen faller jag offer för att jag inte är tillräckligt placeringssäker när det ska spurtas. Kommer i mål bland de 10-15 första cyklisterna, men tilldelas en 7:e plats tillsammans med 32 andra då målkameran inte fungerat som den ska. Jag gillar GP-lopp och hade riktigt roligt. Grattis till Andreas som tog hem en trisslott och en 3:e plats.

Efter lunch och vila var det dags för tempolopp. Drygt 19 km på en småkuperad bana. Från början hade jag tänkt ta det ganska lugnt på tempoloppet, men sporrad av förmiddagens framgång var jag sugen på att köra på ordentligt. Utan tempocykel, struthjälm och extra tighta kläder blev det till att leka utbrytning igen. Tog mig runt på strax över 30 min (38 km/h i snitt), hopplöst distanserad av tempokanonerna men nöjd och glad ändå. I morgon kör vi det avslutande linjeloppet på 11 mil med start 12:33.

Svanesund 3-dagars: Prolog

Mitt minne från förra gången det begav sig svek mig inte. Noteringen i Funbeat sa:

”Tog i allt vad benen klarade av och kom 35:a av 64 startande. Det var länge sedan som jag haft så mycket blodsmak i munnen. Fick prologhosta…”

Då var prologhosta ett nytt begrepp för mig och även tre år senare händer det inte allt för ofta. Kanske för att jag inte kör speciellt många prologer. Det verkar dessvärre som om hostan uteblev i år. Tog jag inte i tillräckligt? Cykeldatorn visar nytt årsbästa i effekt, men en 39:e plats av 51 startande är inget att skryta om. Hosta eller ej, så är det dags att ladda inför morgondagens GP-lopp. 30 min + 2 varv ska avklaras och den 1,1 km långa banan har några trixiga passager, bland annat när vi drar vänster in på en smal cykelväg. Nedan finns några bilder från 2010. Då var jag nöjd med en 38:plats. Måste försöka nå en bättre placering i morgon.

Alliansmästerskap 2013

20130828_193727 (1)

Klubbkompisarna på alliansmästerskapet

I onsdags hölls det årliga alliansmästerskapet i form av ett stjernelöb med avslutning upp mot Kropps kyrka. Jag tror det var mitt tredje alliansmästerskap och i år hade jag hyfsat tur med lottningen, men inte tillräcklig tur för att kunna gå för seger. Det finns nämligen en ganska stor grad av slump i utfallet på ett stjernelöb. Vi kör fyra sträckor, varav sistasträckan är gemensam för alla. Det är lotten som avgör i vilken ordning de andra sträckorna körs och i år hamnade jag med en riktigt starkt grupp på första sträckan Kropp-Mörarp-Kropp. Något ryckig körning fram till vändpunkten men på den sista halvan fungerade lagtempot riktigt bra. Tyvärr lämnades jag och FK Trampens Jadsten ensamma när det var dags för den andra sträckan och även om partempo är bättre än inget kunde vi inte sätta emot de fyra som svängde åt andra hållet. Väl tillbaka för avslutningssträckan ser jag att de redan nått  kyrkbacken och då finns inte mer att göra än att hålla andra bakom sig. Kommer i mål som 2:a i veteranklassen efter en urstarka klubbkompisen Ronnie som gjorde sin årliga tävlingsdebut (och sorti) på alliansmästerskapet. Eiring knep 3:e platsen och Åstorps CK dominerade pallen totalt!

Alldeles strax drar jag till Svanesund för en tredagarstävling. Det var tre år sedan jag var där och i år satsar jag ordentligt på kvällens prolog och GP-loppet i morgon förmiddag. På tempoloppet håller jag igen lite för att kunna köra riktigt hårt på söndagens linjelopp. Ska bli grymt kul!

Redo för spurten!?!

När jag började tävlingscykla för några år sedan fokuserade jag i första hand på att kunna hålla mig kvar i klungan och inte flyga av så fort det blåste lite kantvind eller kom en backe. Intervaller med några minuters maximal intensitet fick högsta prioritet och mitt träningsupplägg har fram tills nu haft ungefär samma fokus. Någon utbrytning som håller till mål eller spurt om annat än en 27:e plats har helt enkelt inte varit aktuellt. Fast på sistone har det sett annorlunda ut. Jag sitter bättre placerad i klungan och klarar mig hyfsat i kantvinden. Då och då kommer jag loss med andra cyklister, men hitintills har det inte lett till något allvarligt. Jag har därför lagt om träningen en del efter ”semesteruppehållet”. En träningsblock med tröskelintervaller har gett mer åkstyrka, men jag har fortfarande ignorerat all form av spurtträning. Efter en snabb titt i Strava efter onsdagens GP konstaterade jag med lätthet att det krävs avsevärt mycket bättre tryck i pedalerna om jag ska plocka ytterligare placeringar. Bilden nedan jämför mig med Andreas (som vann).vinnarenOm en vecka går Svanesund 3-dagars. Inte för att jag hinner bli en spurtare tills dess, men jag kan i alla fall försöka. Idag blir det spurtträning för första gången i år!

 

Den bästa utbrytningsträningen

Idag kör jag årets enda allianstempo. 10 km med start i Hög och vändpunkt i Västra Karaby. Som vanligt leker jag utbrytning. Sisa milen, klungan är som en flock jagande vargar. Jag hör ylandet och känner deras flås i nacken. Ska jag lyckas hålla undan? Det gäller att gå max, samtidigt som jag inte får bli för ivrig. Jag måste kunna höja tempot på de sista kilometrarna för att klungan inte ska komma i kapp! Jag kör allianstempot med samma utrustning som jag har på linjelopp. Ingen struthjälm, inga skoöverdrag och ingen åtsittande tempodräkt. Snabbhjulen är så klart på, men några tempopinnar blir det inte. I väntan på besked om utrytningen lyckades bjuder jag på några bilder från måndagens GP-lopp på Sturup Raceway, lånade av Cykla i Eslöv IF som påpassligt nog hade en fotograf på plats. Ett GP-lopp som gick hyfsat där jag satt bättre placerad än sist. Dock har jag fortfarande mycket kvar att lära när loppen ska avslutas.