Jag gillar förberedelser och att ha kontroll på det jag kan påverka. Då kan jag fokusera på att cykla som fort benen klarar av utan att reta mig på onödiga saker. En kylig morgon immade mitt visir igen efter bara några minuter i medvinden. Helt ohållbart att inte se ett smack. En annan dag öste regnet ner och regndroppar försämrade sikten onödigt mycket. Lite googlade och vips hittade jag dessa prylar. Nu ska visiret behandlas och vips är ett av störningsmomenten eliminerat.
Coach Jake försvann, bokstavligen. I mitten av februari meddelade han att det var lite ändringar på gång, bl.a. med en flytt från Colorado till Kalifornien. Jag fick två veckors träning skickad till mig och sedan har jag inte hört av honom. Därför tvingades jag till ett byte av tränare och numera är coach Jake ersatt av coach Noah. Jag kan inte klaga på företaget – CTS – som löste mitt problem omedelbart efter att de fått kännedom om det. Däremot blev jag ganska besviken över att blivit dumpad, utan förklaring eller förvarning.
Att bygga en relation med en tränare tar en stund. Med en ny tränare blir det att börja om från start. Träningshistorik, ambition, träningsmoral, familjesituation, jobb, etc måste förmedlas så att coachningen blir så bra som möjligt. Här tycker jag att Noah tagit ett stort ansvar. Regelbundna telefonsamtal via Skype och snabb e-postkontakt har gjort att jag är på spåret igen, med en plan som först ska ge mig ett lyckat VM-kval den 14/5 och sedan toppform på tempoloppet i Hobro den 3/9. I veckan började jag träna hårt igen, efter att ägnat förra månaden åt distanspass – på tempocykeln. Nu känns det som 330 W trots allt ligger inom räckhåll…
Det här är inte filmen som blir nominerad på årets Guldbaggegala. Det är inte heller filmen som någon annan än ett fåtal riktigt inbitna kommer att se längre än en minut av. Nej, det är film för dedikerade dårar som gör allt för att lyckas så bra som möjligt på VM-kvalet den 14:e maj. Så till alla er. Varsågoda och njut av 25,4 km från den danska landsbygden väster om Helsingör. Rundan tar 36 min. Fixar du det med en medeleffekt på 330 W lovar jag att du är garanterad en plats på VM i Aalborg i september.
Jag behöver din hjälp, förutsatt att du har koll på tempocykling. Under hösten har jag suttit på tempocykeln några träningspass, men det är en del som inte känns särskilt rätt. Rumpstretch har lättat upp en del, men jag vet att det finns utrymme för ordentlig förbrättring. Därför bestämde jag mig för att filma mig själv och här är resultatet.
Cykeln är i princip enbart inställd för att uppfylla UCI-reglerna när det gäller sadelposition och tempopinnarna. I övrigt har jag inte gjort några anpassningar. Som nybörjare är det inte helt lätt att förstå vilka de viktigaste detaljerna i bästa möjliga sittställning är. Därför ber jag om din hjälp. Vad bör jag ändra? Hur?
På Kristi himmelsfärdsdagen, torsdagen den 14 maj 2015, ska jag också flyga fram på vägarna runt Helsingör. Då hålls kvaltävlingen till amatör-VM som går i Aalborg några månader senare. Tills dess är det mycket som ska hända.
De första två punkterna är inte allt för svåra att fixa, men det där med tempocykling verkar inte helt enkelt. Jag googlar, köper böcker, kollar Youtube och försöker ta in så mycket information som möjligt. Och att bli snabb kommer inte gratis. Än så länge har jag inte full koll på vinterns träningsupplägg, annat än att jag mjukstartar under november. Men, efter framgången med Haute Route har jag fullt förtroende för Coach Jake. Och jag har ju ett helt halvår på mig!
Frun har ganska svårt att förstå hur en cykel kan få lov att kosta som en bättre begagnad bil, men det har inte jag. Min tempomaskin – en Canyon Speedmax CF – har flyttat in i vardagsrummet och jag kan komma på mig själv att bara stå och titta på den. Lycklig som ett litet barn på julafton. Nu väntar lite jobb med att anpassa sadel, styre mm innan det blir premiärcykling. Fast med tanke på höstrusket så lär det dröja innan jag får känna fartvinden då jag mycket hellre sätter mig på trainern i garaget än ger mig ut i regn och snålblåst. Och, jag lovar att inte spela bowling på cykelvägen mellan Kävlinge och Furulund!
Äntligen jag har bestämt mig för vad jag kommer att cykla tempo på nästa år. Det blir en Canyon Speedmax CF 9.0, utrustad precis som bilden visar. Elektroniska Ultegraväxlar känns helt rätt på en tempocykel och om jag har förstått testerna rätt så är Speedmax en sjukt snabb cykel. Leverans i slutet av oktober så jag kommer kunna köra femtioelva trainerpass på cykeln innan det blir tävlingspremiär i slutet av april 2015!
Jag har nu kommit halvvägs genom min tempocyklingsmanual och i förra veckan satt jag framför TV:n och studerade hur världens bästa hanterar den ädla konsten att cykla fort. Vissa går ut för hårt, andra har svårt att hålla överkroppen stilla och några kör av vägen. Men många gjorde allt rätt.
Jag står inför flera utmaningar när jag ska börja köra tempo. De två viktigaste är att pressa upp min tröskeleffekt så mycket som möjligt samt att hitta en grymt aerodynamisk position. Tröskeleffekten får gärna gå upp mot 360 W. Jag fixade 340 W innan Haute Route och jag hoppas att en hel vinterträningssäsong med Coach Jake ska kunna pressa upp effekten ytterligare. Aerodynamiken blir en helt annan utmaning. Jag kommer behöva stärka bålen, öka smidigheten och få till en riktigt bra bikefit för att hitta rätt här.
Annars fortsätter jag att springa. Både i skogen där orienteringstävlingarna snart tar säsongsuppehåll och på vägen. På lördag springer jag Malmö höstmil med ambitionen att hitta min tröskelfart och på söndag är det orientering i Örkelljunga.
I år var Haute Route Alps mitt stora mål. I nästan ett helt år tränade jag med fokus på de långa klättringarna och den påfrestning som ett veckolångt etapplopp skulle innebära. Även om det äventyret fick ett annat slut än vad jag önskat så känner jag både glädje och tillfredsställelse när jag tänker tillbaka på satsningen. Därför har tankarna kring 2015 snurrat på högvarv de senaste veckorna. Ett Nytt etapplopp, veterancupen, triathlon-comeback är några av alternativen som jag övervägt.
Men det blev något helt annat. År 2015 gör jag en ordentlig satsning på tempo där kvalificering och deltagande på amatör-VM står högst upp på prioriteringslistan. Som akademiker är jag min vana trogen och börjar med att läsa på. Ganska snart inser jag att det inte bara handlar om träning utan en stor del om utrustning och position. Och så det där med att utstå smärta. Helt plötsligt börjar jag längta efter tröskelpassen i garaget. Kommer inte vintern snart?