Jag är lite smått förtjust i Morvelo och deras cykelkläder. Ett helt gäng av T-shirtarna och en och annan cykeltröja i min garderob kommer från dem och i dagarna släpptes delar av 2013-års kollektion. Deras Molteni-inspirerade ”Chasseur de Cols” kläder måste jag cykla i nästa år. Även om jag inte är en bergspassjagare av rang så drömmer jag om Galibier, Tourmalet och de andra giganterna…
Det tog längre tid än jag ville att komma igång med vinterträningen denna höst. Förkylning, ett marathon och en maginfluensa fick mig att skjuta på starten, men nu är jag äntligen igång. I förra veckan gjorde jag en test av min effekt på 5 min (VO2max) och 20 min (FTP) för att se hur jag ska anpassa träningen de kommande fyra veckorna. Ganska skrämmande hur mycket det går att tappa på hyfsat kort tid. Just nu känns det som om jag behöver höja min FTP med nästan 30 % för att nå dit jag vill vara när säsongen drar igång i slutet av april. Troligen kommer jag ta igen en stor del av tappet redan under det första träningsblocket, fast inte utan att slita och lida. Nytt för i år är att jag börjar med den allra intensivaste träningen för att sedan bygga på med mer uthållighet när vädret blir behagligare. Min träningsvecka ser i stort ut så här:
Måndag: Återhämtning med jobbpendling på cykel. På kvällen blir det ett kort styrkepass för överkropp och bål.
Tisdag: Intervaller i garaget på trainer eller rullar
Onsdag: Samma som tisdag
Torsdag: Löpning (snabbdistans), 1/3 marathon
Fredag: Funktionell styrka för överkropp, ben och bålstabilitet
Lördag: Distansträning på vintercykeln med inslag av naturliga intervaller. Gärna tillsammans med andra.
Söndag: Samma som tisdag
Fast, jag har aldrig lyckats hålla en plan och det lär bli justeringar varje vecka. Speciellt på helgen då jag tycker det är svårast att planera träningen. Som egenföretagare har jag möjlighet att vara flexibel på vardagarna och anpassa jobb och träning till varandra. På helgen är det många fler saker att ta hänsyn till. Familjen, vänner, barnens aktiviteter osv.
I måndags var det dags att sparka igång träningen inför 2013. Tanken var att öppna hårt med ett block av träning i VO2max-intensitet. Men i stället för 5 x 4 min i garaget blev det en heldag i sängen då influensan slog till ordentligt natten mot måndagen. Körde ett bra styrkepass i garaget på söndagskvällen och softade till James Bond innan läggdags. Tänkte på morgondagen och funderade över om det skulle bli trainer eller rullar. Sufferfest eller musik. Två timmar senare börjar helvetet och inom ett halvt dygn är nästan hela familjen utslagen. Vanligtvis är vi fantastiskt friska, men hösten 2012 har inte varit snäll mot oss. Kan inte göra annat än att hoppas på ett bättre 2013. Träningen får helt enkelt dra igång på måndag i stället. Behöver några dagar med mjukträning efter att varit golvad av elaka virus.
Snart är det dags att få ordning på träningen igen. På måndag, 19/11, börjar satsningen mot 2013. Jag är inte helt nöjd med hur den gångna säsongen utvecklade sig. Fick helt enkelt inte tillräcklig med fart i benen. Därför gör jag saker lite annorlunda i år. Lite baklänges för att vara korrekt. I stället för att bygga bas med lugn träning under lång tid drar jag igång med korta och hårda intervaller. De närmsta tre veckorna tillägnas träning i VO2max-intensitet och däröver. Men, först ett FTP-test för att sätta träningszonerna!
Vi hade riktiga problem med att komma iväg till New York. Inte bara med sjukdom, utan även med flygplanets motorer som trilskades innan start i Köpenhamn och gjorde oss fem timmar försenade. När vi väl kommer dit, njuter och laddar så ställs loppet in! Trots all försäkran tidigare i veckan om att loppet ska genomföras…
På plats i New York märks inte mycket av orkanen Sandys framfart. Visserligen är halva Manhattan utan el och tunnelbanan fungerade inte söder om 34:e gatan. Men norr därom fanns inte några direkta spår. Fredagens morgonjogg fick dock förpassas till gatorna runt Central Park då parken var stängd för uppröjning. Naturligtvis följde vi alla möjliga nyhetskanaler för att hålla oss uppdaterade om läget och överallt försäkrades vi om att marathonloppet skulle gå precis som planerat. Inte ens när vi på fredagskvällen hämtade nummerlapparna kunde vi ana att borgmästaren (under politiskt tryck) bestämt sig för att ställa in loppet. Glada och förväntansfulla imponerades vi av den enorma sportmässan och gjorde av med en och annan dollar på fina marathonkläder. På väg hem började vi ana att något är på gång och väl tillbaka på hotellet möts vi av Springtimes representanter som ger oss det trista beskedet. Jag tänker inte ge mig in i en diskussion huruvida det var rätt att ställa in loppet eller inte, men fel var det i alla fall att vänta till 1,5 dygn innan start när de flesta av loppets dryga 40 000 deltagare redan var på plats.
Redan på fredagskvällen börjar det spridas löpeldar över sociala medier om olika former av spontan-marathon. Vi bestämmer oss för att haka på RunAnyway för att springa vårt eget marathon i form av drygt fyra varv runt Central Park. C:a 2000 löpare dök upp och stämningen var på topp. Folk ordnade med vätskestationer och hejade på som det var på riktigt. Det första varvet var uppvärmning och det andra varvet gick av bara farten. På det tredje varvet börjar energinivån att dippa, men med publikens stöd flyter det hyfsat. Efter tre mil tar vi en kort matpaus och därefter är det slut på det roliga. Motivationen är slut, fötter och ben värker och efter 4h 17 min får vi äntligen stanna. 
Självklart bjuder New York på mycket mer än löpning. Denna gång prioriterades shopping och god mat. Junoon, med sitt Indieninspirerade kök bjöd på resans särklass bästa matupplevelse och frukosten med Egg Benedict på Clinton Street Baking Company höll en mätt i dryga sex timmar. Pizzan på Fat Sal’s kunde vi undvikit till förmån för burgare på Shake Shak. Nästa gång vi åker till New York får barnen följa med. För springa i New York tänker jag göra en gång till. På riktigt!
Sitter äntligen på tåget på väg över sundet till Kastrup för att flyga vidare till New York. Många saker har motarbetat oss och efter att tvekat in i det sista känns det fantastiskt skönt att ha fattat ett beslut och gett oss av. Marathonet kommer att genomföras och vi ska springa. New York verkar göra ett fantastiskt arbete med att röja upp efter Sandy. Återkommer på andra sidan Atlanten.