Vi hade riktiga problem med att komma iväg till New York. Inte bara med sjukdom, utan även med flygplanets motorer som trilskades innan start i Köpenhamn och gjorde oss fem timmar försenade. När vi väl kommer dit, njuter och laddar så ställs loppet in! Trots all försäkran tidigare i veckan om att loppet ska genomföras…

På plats i New York märks inte mycket av orkanen Sandys framfart. Visserligen är halva Manhattan utan el och tunnelbanan fungerade inte söder om 34:e gatan. Men norr därom fanns inte några direkta spår.  Fredagens morgonjogg fick dock förpassas till gatorna runt Central Park då parken var stängd för uppröjning. Naturligtvis följde vi alla möjliga nyhetskanaler för att hålla oss uppdaterade om läget och överallt försäkrades vi om att marathonloppet skulle gå precis som planerat. Inte ens när vi på fredagskvällen hämtade nummerlapparna kunde vi ana att borgmästaren (under politiskt tryck) bestämt sig för att ställa in loppet. Glada och förväntansfulla imponerades vi av den enorma sportmässan och gjorde av med en och annan dollar på fina marathonkläder.  På väg hem började vi ana att något är på gång och väl tillbaka på hotellet möts vi av Springtimes representanter som ger oss det trista beskedet. Jag tänker inte ge mig in i en diskussion huruvida det var rätt att ställa in loppet eller inte, men fel var det i alla fall att vänta till 1,5 dygn innan start när de flesta av loppets dryga 40 000 deltagare redan var på plats.

Redan på fredagskvällen börjar det spridas löpeldar över sociala medier om olika former av spontan-marathon. Vi bestämmer oss för att haka på RunAnyway för att springa vårt eget marathon i form av drygt fyra varv runt Central Park. C:a 2000 löpare dök upp och stämningen var på topp. Folk ordnade med vätskestationer och hejade på som det var på riktigt. Det första varvet var uppvärmning och det andra varvet gick av bara farten. På det tredje varvet börjar energinivån att dippa, men med publikens stöd flyter det hyfsat. Efter tre mil tar vi en kort matpaus och därefter är det slut på det roliga. Motivationen är slut, fötter och ben värker och efter 4h 17 min  får vi äntligen stanna.

Självklart bjuder New York på mycket mer än löpning. Denna gång prioriterades shopping och god mat. Junoon, med sitt Indieninspirerade kök bjöd på resans särklass bästa matupplevelse och frukosten med Egg Benedict på Clinton Street Baking Company höll en mätt i dryga sex timmar. Pizzan på Fat Sal’s kunde vi undvikit till förmån för burgare på Shake Shak. Nästa gång vi åker till New York får barnen följa med. För springa i New York tänker jag göra en gång till. På riktigt!

PS / Anna har skrivit en hel del om resan på sin blogg… / DS