Svanesund 3-dagars: Prolog

Mitt minne från förra gången det begav sig svek mig inte. Noteringen i Funbeat sa:

”Tog i allt vad benen klarade av och kom 35:a av 64 startande. Det var länge sedan som jag haft så mycket blodsmak i munnen. Fick prologhosta…”

Då var prologhosta ett nytt begrepp för mig och även tre år senare händer det inte allt för ofta. Kanske för att jag inte kör speciellt många prologer. Det verkar dessvärre som om hostan uteblev i år. Tog jag inte i tillräckligt? Cykeldatorn visar nytt årsbästa i effekt, men en 39:e plats av 51 startande är inget att skryta om. Hosta eller ej, så är det dags att ladda inför morgondagens GP-lopp. 30 min + 2 varv ska avklaras och den 1,1 km långa banan har några trixiga passager, bland annat när vi drar vänster in på en smal cykelväg. Nedan finns några bilder från 2010. Då var jag nöjd med en 38:plats. Måste försöka nå en bättre placering i morgon.

Alliansmästerskap 2013

20130828_193727 (1)

Klubbkompisarna på alliansmästerskapet

I onsdags hölls det årliga alliansmästerskapet i form av ett stjernelöb med avslutning upp mot Kropps kyrka. Jag tror det var mitt tredje alliansmästerskap och i år hade jag hyfsat tur med lottningen, men inte tillräcklig tur för att kunna gå för seger. Det finns nämligen en ganska stor grad av slump i utfallet på ett stjernelöb. Vi kör fyra sträckor, varav sistasträckan är gemensam för alla. Det är lotten som avgör i vilken ordning de andra sträckorna körs och i år hamnade jag med en riktigt starkt grupp på första sträckan Kropp-Mörarp-Kropp. Något ryckig körning fram till vändpunkten men på den sista halvan fungerade lagtempot riktigt bra. Tyvärr lämnades jag och FK Trampens Jadsten ensamma när det var dags för den andra sträckan och även om partempo är bättre än inget kunde vi inte sätta emot de fyra som svängde åt andra hållet. Väl tillbaka för avslutningssträckan ser jag att de redan nått  kyrkbacken och då finns inte mer att göra än att hålla andra bakom sig. Kommer i mål som 2:a i veteranklassen efter en urstarka klubbkompisen Ronnie som gjorde sin årliga tävlingsdebut (och sorti) på alliansmästerskapet. Eiring knep 3:e platsen och Åstorps CK dominerade pallen totalt!

Alldeles strax drar jag till Svanesund för en tredagarstävling. Det var tre år sedan jag var där och i år satsar jag ordentligt på kvällens prolog och GP-loppet i morgon förmiddag. På tempoloppet håller jag igen lite för att kunna köra riktigt hårt på söndagens linjelopp. Ska bli grymt kul!

Redo för spurten!?!

När jag började tävlingscykla för några år sedan fokuserade jag i första hand på att kunna hålla mig kvar i klungan och inte flyga av så fort det blåste lite kantvind eller kom en backe. Intervaller med några minuters maximal intensitet fick högsta prioritet och mitt träningsupplägg har fram tills nu haft ungefär samma fokus. Någon utbrytning som håller till mål eller spurt om annat än en 27:e plats har helt enkelt inte varit aktuellt. Fast på sistone har det sett annorlunda ut. Jag sitter bättre placerad i klungan och klarar mig hyfsat i kantvinden. Då och då kommer jag loss med andra cyklister, men hitintills har det inte lett till något allvarligt. Jag har därför lagt om träningen en del efter ”semesteruppehållet”. En träningsblock med tröskelintervaller har gett mer åkstyrka, men jag har fortfarande ignorerat all form av spurtträning. Efter en snabb titt i Strava efter onsdagens GP konstaterade jag med lätthet att det krävs avsevärt mycket bättre tryck i pedalerna om jag ska plocka ytterligare placeringar. Bilden nedan jämför mig med Andreas (som vann).vinnarenOm en vecka går Svanesund 3-dagars. Inte för att jag hinner bli en spurtare tills dess, men jag kan i alla fall försöka. Idag blir det spurtträning för första gången i år!

 

Den bästa utbrytningsträningen

Idag kör jag årets enda allianstempo. 10 km med start i Hög och vändpunkt i Västra Karaby. Som vanligt leker jag utbrytning. Sisa milen, klungan är som en flock jagande vargar. Jag hör ylandet och känner deras flås i nacken. Ska jag lyckas hålla undan? Det gäller att gå max, samtidigt som jag inte får bli för ivrig. Jag måste kunna höja tempot på de sista kilometrarna för att klungan inte ska komma i kapp! Jag kör allianstempot med samma utrustning som jag har på linjelopp. Ingen struthjälm, inga skoöverdrag och ingen åtsittande tempodräkt. Snabbhjulen är så klart på, men några tempopinnar blir det inte. I väntan på besked om utrytningen lyckades bjuder jag på några bilder från måndagens GP-lopp på Sturup Raceway, lånade av Cykla i Eslöv IF som påpassligt nog hade en fotograf på plats. Ett GP-lopp som gick hyfsat där jag satt bättre placerad än sist. Dock har jag fortfarande mycket kvar att lära när loppen ska avslutas.

Veteran-SM mm

Allt sedan jag kom igång med träningen igen har det flutit på ganska bra. Slutet av juli bjöd på Ringenloppet, Elisdals GP och Veteran-SM. Tävlingarna har varit av ”träningskaraktär” och jag har satsat mer på hur jag ska tävla än hur jag presterat. Det har handlat om att hålla sig långt fram i klungan, vara uppmärksam på attacker och ta sig fram i ett stort startfält. Både Ringenloppet och Veteran-SM hade c:a 90 cyklister till start i min klass. Veteran-SM blev ett speciellt lopp. Frisk vind, sol och c:a 30 grader varmt. Redan dagen innan loppet kände jag mig påverkad av värmen när jag körde min sedvanliga träning inför tävling. En timme fick på fall och jag var ganska orolig hur det skulle kännas efter mer än tre timmars tävlande. Drack Resorb och kolhydratladdade lite lätt för första gången i år.

Loppet blev en dräpare. Av de 93 cyklisterna som stod på startlinjen i H40 valde 39 att bryta. Själv hängde jag med bra i fem av de sju varven. Jag var aldrig i riktig kris, utan satt långt fram i kantvinden och kände att jag hade hyfsat tryck i benen. Visserligen hade en större utbrytning gott iväg efter några varv, och farten i klungan varierade kraftigt. Någon riktig jakt lyckades vi inte få till. Under det sjätte varvet slutade jag svettas och började frysa i stället. Det har hänt tidigare, bl.a. på ett Stockholm marathon i 28-gradig värme och är en tydlig varningssignal om överhettning. I backen på det sista varvet vågade jag inte gå på max längre utan slog av på farten och det var knappt att jag tog mig i mål på en 39:e plats. Efter nödkylning blev jag till slut människa igen och kunde jag konstatera att jag inte tappat så mycket under juni och att det ska bli riktigt kul att träna för en ny formtopp i slutet av augusti.

Staffanstorp CK linjelopp – planen som höll!

2013-06-16 16.12.39

I söndags förra veckan körde jag Staffanstorps CK linjelopp tillsammans med klubbkompisarna Petter Eiring och Joakim Persson. Inför loppet hade jag bestämt mig för att verkligen försöka jobba för laget, oavsett om det innebar att jag inte skulle orka fullfölja. Inför varje cykeltävling sedan jag började i slutet av 2010 har jag haft en idé om att vi ska jobba tillsammans, utnyttja våra gemensamma styrkor och försöka skapa möjligheter för Åstorps CK att placera sig långt upp i resultatlistan. Hitintills har det inte gått så bra. Jag har antingen blivit avhängd eller fått kämpa så mycket för att stanna kvar i klungan att jag inte kunnat göra någon nytta för lagkompisarna. Frågan är om det skulle bli annorlunda denna gång?

Både Petter och Jocke hade visat fin form inför loppet. För egen del kände jag mig i skapligt skick, sugen på att tävla då nästa tävling är 1,5 månad bort. Vi hade tänkt samlas en stund innan och prata ihop oss men spöregnet gjorde att vi gömde oss i bilarna ända tills dess att speakern hotade med repressalier om vi inte tog oss till starten för avprickning. Lite snabbt enades vi om att jag skulle vara mest aktiv de första varven,gå med på attacker och kontrollera utbrytningar. Därefter skulle Petter ta vid med motsvarande arbetsuppgifter för att Jocke slutligen skulle kunna bege sig iväg i en avgörande utbrytning.

Att börja en cykeltävling ouppvärmd och köra hårt från början är inte särskilt skönt. Men, det är inte skönt för någon och under de första varven var jag loss i olika grupperingar. Klungan kom alltid i kapp, vilket gjorde det möjligt att attackera igen och få dem att jaga. I detta läge håller sig Petter och Jocke i viloläge och efter några varv är det dags för mig att ta det lugnt en stund. Petter tar över och jobbar på samma sätt när han lägger in tempoväxeln och kör in utbrytningar. På fjärde varvet har några cyklister lyckats få en lucka och Petter gör en riktig kraftinsats och drar upp Jocke till tätgruppen. Flera andra starka cyklister ansluter och jag bidrar till att sänka farten på klungan. Ganska snabbt ökar avståndet och redan efter ett halv varv ligger de drygt minuten före.

Nu börjar ett intressant skede av tävlingen. De flesta lag har cyklister med i utbrytningen vilket gör att det inte är någon som är särskilt intresserad av att hämta in tätgruppen. CK Ringen, jag och Petter ser till att farten är skaplig och det rullar på bra. Själv tycker jag att jag lika gärna kan slösa energi i klungan och få en träningseffekt än att bara åka med. När väl avståndet är uppe i 4 min är det uppenbart att utbrytningen kommer hålla. Nu börjar jag fundera på hur jag ska avsluta loppet. Ska jag försöka gå solo med ett varv kvar eller göra ett Cancellara-ryck sista kilometern?  Efter lite hårdkörning i kantvinden skippar jag de mer avancerade idéerna efter att ha rådfrågat benen. Hänger med på en och annan attack, men klungan kommer i kapp. Slutligen bestämmer jag mig för att ge allt jag har i motlutsspurten bara för att komma lite högre upp i resultatlistan. Men, redan i den tredje sista svängen sätter en annan cyklist in en attack och jag försöker gå med. Vi får en liten lucka och Petter effektivt håller koll på övriga cyklister. Jag lyckas inte ansluta helt, utan det blir till att köra för allt vad benen kan de sista 800 m mot mål. Kommer in på en elfte plats med Petter alldeles bakom och möts av en strålande Jocke som lyckades vinna hela tävlingen. Efter lite kramkalas a la Cavendish enas vi om att det är så här det ska cykeltävlas. Ser redan fram emot nästa tävling!

2013-06-16 16.12.15

GP på Sturup Raceway

gp2

Jag gillar att cykla på racerbanor, även om jag ställde till det för mig sist. Asfalten är fin, körbanan bred, kurvorna väldoserade och det finns inga andra trafikanter att samsas med. Igår bjöd Höllviken CK på en allianstävling i form av ett GP-lopp på Sturup Raceway. 15 varv på den 2 km långa banan skulle avklaras och vi var ett femtiotal cyklister i veteran, senior, junior, pojkar 15-16 som startade tillsammans. Benen var fortfarande ömma efter Gran Fondot i lördags. Kanske var det de ömma benen som också gjorde att jag tyckte att det gick i ruskigt tempo i början. Till skillnad från förra veckans mörker-GP där det mest handlade om urkraft för att gå med i backarna, handlade GP-loppet på Sturup om positionering, hålla linjer och svänga.

Positionering kan jag i teorin och svänga är jag duktig på när jag inte har femtioelva andra cyklister runt omkring mig.  Därför hade jag uppenbara problem med att hålla mig långt fram. Efter några varv började det ordna till sig, men kasten är tvära. Plötsligt är jag mig i spets för att ett halvt varv senare bli omcyklad av nästan hela klungan. Så fortsatte det varv efter varv och den svaga vinden gjorde att klungan var väl samlad när det var dags att göra upp om placeringarna. Jag är inte särskilt trött, men har svårt att avancera i fältet. Först efteråt inser jag mitt misstag. Jag skulle kraftansamlat redan i början av sista varvet för att komma in bland de främsta i chikanen. I den drogs klungan ut rejält och jag hade säkert 70 m upp till täten. 70 m kan jag inte plocka och i stället fick jag koncentera mig på att hålla min position inför upploppet. Spurta är jag fortfarande kass på och det hela slutade med en nionde plats i veteranklassen av knappt 30 startande. Skulle gissa att jag kom in på topp 15 om vi räknar med alla. Ett resultat som jag definitivt är nöjd med och den rädsla som jag kände i våras om att inte kunna hänga med i tävlingsfarten är nästan borta!

Gran Fondo Eslöv

Gran Fondot i Eslöv blev precis så där trevligt och mysigt som jag hoppats på. Många bekanta ansikten och inte alls den hets som finns när det cykeltävlas på riktigt. Även om tempot drogs upp ordentligt varje gång som det var kantvind hade jag inga problem att gå med i täten. Den nordliga vinden ställde till det för tidiga utbrytningsförsök. Visby trotsade dock alla naturlagar och drog iväg redan innan Billesholm. Ganska snabbt fick han en ordentlig lucka. Det är både svårt och dumt att titta bak när man cyklar i klungan, men jag hade en känsla att tätgruppen var riktigt stor hela vägen fram till Lotta på Åsen. Förra året kom en liten grupp loss i Lotta. Då var jag den första förloraren. I ett helt år har jag satsat på att bli bättre uppför och därför väntar jag spänt på att Heiler ska sätta in ett ryck i backen. Men, till min förvåning kom det ingen attack. Varken av Heiler eller någon annan. Inte ens en tempohöjning.

Utan att ha gått på rött i någon av Söderåsstigningarna var jag inte ensam om att ha ganska pigga ben när vi närmade oss de sista milen. Strax innan Konga ser jag plötsligt att Heiler och en Kungälvscyklist fått en lucka. Lite avslappnat snack i klungan gjorde att jag helt missade när de attackerade. Jakten kom igång, men det tog ett bra tag och en rejäl kraftinsats och först vid Bialitt var de inhämtade. Håkan Persson blev sugen på en motattack. Jag, Zetterstrand och Eiring gick med. Vi fick en liten lucka, Håkan manade på oss, men klungan var i kapp redan efter någon kilometer. Direkt attackeras det på nytt. Jag orkar inte gå med och vi som missade tåget får riktiga problem med att jobba i kapp. Lustigt nog siktas helt plötsligt utbrytaren Visby och vid Trollenäs är vi återigen en samlad tätgrupp. Nu har de flesta ganska sura ben och på vägen in mot Eslöv glider Heiler återigen iväg och lyckas hålla undan från oss övriga och kommer först i mål. Som vanligt blir det lite väl stökigt när vi når Eslöv. Själv är jag vid det här laget mest intresserad av att inte vurpa. Tyvärr ställer en slarvig cyklist till det för Håkan och Eiring, men båda håller sig på benen. Rullar i mål med tätgruppen efter 3 h 33 min på cykeln. Vad tar jag mig då till nästa år? Det är fortfarande Heiler som är nyckeln. Är det inte ryck uppför Lotta så är det i utbrytningar på väg tillbaka. Jag måste bli både starkare och ha bättre koll. Ikväll väntar ett GP-lopp på Sturup Raceway. Hoppas benen är redo!

979919_579635275400054_810097722_o