Kävlingetrampen 2013

Det ryktades om nytt deltagarrekord och fler än 600 cyklister som samlades i Furulund på lördagsmorgonen för att ta sig an Kävlingetrampen. Ville man cykla fort så var det start kl 08. Och fort gick det! Redan när vi lämnade Kävlinge för att ta 108:an norrut började det bli besvärligt för en del. Kantvind och hög fart i kombination med viss ovana att cykla fort i grupp gjorde vår klunga ryckig och nervös. Vi försökte få till ett hyfsat fint lagtempo, men det var först efter Torrlösa när vi var 10-12 cyklister kvar längst fram som detta började fungera bra och efter Röstånga tyckte jag till och med att det gick riktigt bra.

Någon mil senare efter Stockamöllan var vi åtta kvar som samarbetade bra. Sjöboeliten hade tre representanter längst fram och jag imponerades särskilt av Marcus Carlssons slätdrag. Han borde vara livsfarlig på hyfsat platta tempobanor. Vi var dessutom Patrik H och Anders W från CykelCity, Rose från FK Trampen och Roger B från Vinco. Ett starkt gäng som nådde Furulund 1:52 efter start, vilket gav ett snitt på 41 km/h. Sammanfattningsvis var första halvtimmen ordentligt jobbig och träningseffekten god. Bäst av allt var trots allt snacket efter målgång. Riktigt många kända ansikten på plats, fin fika och underbart sommarväder.

Inte helt vilse!

Igår var det OK Silvas klubbmästerskap. Åtta startande i H40 och en violett bana på 6 km. Själv har jag kört två motionstävlingar (gul & orange) i mitt orienteringsliv och kände mig något vilse bland mina betydligt mer meriterade klubbkompisar. Mitt eget mål var enbart att hitta runt och fixa kontrollerna i rätt ordning. Sedan vill jag gärna springa fortare än 10 min/km, räknat på fågelvägssträckan. Det var dock snabbsprunget på Järavallen, men alla femtielva stigar gjorde det bitvis lite klurigt och björnbärsbuskarna var inte allt för snälla mot underbenen. Lite feg satsade jag att ta säkra kort och hellre springa omväg än genväg. Säkerligen rätt beslut för mig, men helt fel om man ser till resultatlistan. Jag kom in på 7:e plats, hopplöst distanserad av de övriga med hela fyra minuter upp till 6:an.KM_ok_silva
Glädjande var dock att jag faktiskt noterade den snabbaste tiden mellan 3 av de 15 kontrollerna! På söndag väntar nästa orienteringstävling. Då deltar jag återigen i motionsklass och ska försöka springa mindre och orientera mer. Innan dess väntar dock Kävlingetrampen. Kl. 08:00 rullar vi iväg och förhoppningsvis blir det ett fint lagtempo hela vägen runt.

Hur många backar går det på ett berg?

Jag började fundera på att cykla i alperna någon gång i våras. Kanske var det efter Copenhagen Gran Fondo där jag kvalificerade mig till en plats i finalen som går i italienska Trento och där bansträckning bjuder på tre berg. Ett vanligt berg ger sisådär 1500 höjdmeter och ganska snabbt konstaterade jag att det motsvarar c:a 13 gånger upp för Lotta på Åsen. Lotta bjuder på 125 höjdmeter och har en längd på 1,7 km, vilket ger en snittlutning på drygt 7 %. De franska alperna bjuder på ungefär samma lutning, fast är så klart av helt annan längd. Fast Lotta duger till mycket. Jag var nyfiken på att se hur hjulval och vikt påverkade både klättring och nerfart. Jag var också tvungen att se om min lättaste utväxling (39/28) var tillräckligt lätt för att ta sig upp utan allt för stor ansträngning. Anna, som inte bryr sig speciellt mycket om det tekniska, tyckte att det lät som en kul utmaning och hängde på.

Det hela slutande med 15 gånger uppför backen och 1900 höjdmeter. Jag hann med två bonusturer medan Anna höll sig till den ursprungliga planen. Det tog knappt 7 min uppför och drygt 2 min nerför och vi tog en paus efter hälften för hjulbyte och lite mellanmål. Själva cyklingen flöt på fint. Utväxlingen (39/28) gjorde att benen fick spinna på bra, undantaget i de brantaste partierna där kadens gick ner under 70 för att inte dra på för mycket mjölksyra. Tävlingshjulen var inte snabbare än mina kanttrådshjul, men en ryggsäck med 2,5 kg böcker gjorde mig nästan 20 s långsammare! Nu burrar benen lagom skönt och jag börjar på allvar fundera om Haute Route inte är en lagom utmaning för en skåning. 19 berg på 7 dagar, från Genève till Nice kan väl inte vara allt för tufft. Bara 247 gånger uppför Lotta på en vecka…

Svanesund 3-dagars: Linjelopp

Med ömma ben och något opepp tar vi oss till starten för den avslutande tävlingen i Svanesund 3-dagars där ett 108 km linjelopp i form av 6 varv på en småkuperad bana väntade på oss. Bestämde mig innan start att sitta med högt upp i klungan och vara beredd på attacker från CK Wänershof som jag trodde skulle göra en hel del för att avancera i sammandraget. Så blev det inte. Redan på första varvet gick en lite grupp cyklister iväg som efter kontrollerat arbete av Team Kungälv inte tilläts försvinna för långt bort. Halva loppet gick i ganska beskedligt tempo, även uppför den längre backen. På 4:e varvet blev det en rejäl fartökning, fältet sprack av och jag fick gå ordentligt på rött för att komma i kapp täten av klungan. Utbrytningen hämtades in och ganska snart kom en ny attack. Återigen sattes Team Kungälv på prov, men efter lite kyla från deras sida fick CK Master också gå upp och jaga.

Hela tiden lyckas jag hålla mig riktigt långt fram i klungan och få inga större problem, varken i backarna eller kantvinden. Men, när vi går in i backen för sista gången blir farten så hög att jag är på väg att flyga av. Som tur var blir utbrytningen inhämtad och farten stannar av innan backkrönet. Helt plötsligt är det 3 km kvar och det börjar bli dags att fundera på spurten. Andreas peppar mig och tycker att jag minsann ska visa vad jag tränat på och då bestämmer jag mig för att ge allt i avslutningen. Missar Wänershofs spurttåg, men kommer in riktigt bra på upploppet och lyckas spurta mig till cykelkarriärens främsta placering – en 5:e plats! Andreas, min spurtguru, tog hem segern och tredje plats i sammandraget. Själv slutade jag på en blygsam 27:e plats av 52 startande med etapplaceringarna 40, 7, 45 och 5. Om två veckor avslutas säsongen med linjelopp i Södra Sandby. Längtar redan!