Månadsarkiv: februari 2013

I morgon är det nyårsafton (igen)

Publicerat av
Svara

De senaste tre månaderna har det varit nyårsafton två gånger. Den första gången inföll den 19 november när jag drog igång träningen inför cykelsäsongen 2013. Nästa tillfälle var den officiella nyårsaftonen när 2012 blev 2013 och själva nyåret cyklades in dagen efter tillsammans med farsan och Anna. Nu är det dags igen. Imorgon hålls den 68:e upplagan av Omloop het Nieuwsblad och passande nog dök denna app upp. Startlistor, förhandstips, kartor, liverapportering, resultat mm!
flandersclassic

Zipp 303 Firecrest

Publicerat av
Svara

zipp303t-2-p

I somras kraschade jag min allroundhjul ganska illa. Så illa att de blev svåra att laga utan att byta fälg. Därför har jag funderat på att byta ut mina tävlingshjul mot ett hjul som både är aerodynamiskt för utbrytningar i linjeloppen och accelerationssnabbt när det är dags för GP. Det gör inget om hjulen dessutom klarar av taskiga vägar och lite gatsten som väntar på Gran Fondo Copenhagen. Revolverhjulen var lättsålda på Happymtb.org och där hittade jag också en värdig ersättare i Zipp 303 Firecrest. Jag hade en uppsättning Zipphjul som triatlet i slutet av 90-talet och nu har jag återigen beväpnat mig med ”Speed Weaponry”. Fast det var först efter att jag sett denna video där chefsingenjören ser ut att komma direkt från ”Big bang theory” som jag bestämde mig!

Nytt träningsblock igång

Publicerat av
Svara

houghton-bike-art3

Då var den lugna veckan slut och det är dags att dra igång nästa träningsblock. Hitintills har jag gjort ett block med VO2max-intensitet och ett block med intensitet kring tröskeln. Tour of Sufferlandria i förrförra veckan gav en liten tjuvstart på vad som väntar de kommande tre veckorna, nämligen en mix av VO2max- och tröskelintensitet. Jag kommer köra ett renodlat pass med anerob träning där jag jobbar mellan 30 s och 2 min samt ett renodlat tröskelpass där jag jobbar minst 20-30 min i jämn hög intensitet, gärna i så aerodynamisk position som möjligt. De andra två passen blir mix av ovanstående. Jag kommer definitivt att köra över/under-intervaller där jag växlar mellan att ligga strax över tröskeln för att sedan ligga strax under tröskeln. Detta upprepas i block om kring 12-18’ innan det blir dags för vila. Samtliga träningspass framöver ska också ha någon form av träning av min neuromuskulära förmågan, vilket rent konkret innebär tunga igångdrag och korta spurter. Jag passar också på att slänga in det ulimata VO2max-passet, skapat av Jesper Bondo Medhus som driver training4cyclist.com.

Jag tycker min struktur på träningsveckan fungerar riktigt fint. Måndagar tar jag det lugnt och cykelpendlar från Kävlinge till Lund. Håller nere pulsen och trampar runt på lätt växel. Tisdag och onsdag tränar jag hårt. Torsdag springer jag en runda. Berlin marathon väntar i höst och med ett pass på 14 km i den tänkt tävlingsfart hoppas jag kunna konservera en del av min löpform. Fredag är det ofta styrketräning i form av funktionella övningar för överkropp och bål. Benen får vila för på lördag och söndag tränas det hårt igen. Lördag blir ofta ett distanspass med inslag av intervaller och på söndagens träning är intervallerna lika intensiva, men inte så många.

Tanken var så klart att det skulle blivit ett finfint intervallpass igår. Men, ibland får jag inte ihop det med föräldramöten och jobb. Så i influensatider blir det prioritering av vila i stället för träning vid midnatt. Idag cyklar jag däremot till Åstorp för klubbträff med säsongsplanering.

Touren gav resultat!

Publicerat av
Svara

image

Igår var det dags för det återkommande FTP-testet. Det är Inget komplicerat utan jag cyklar i princip så fort jag kan i 20 min och läser av medeleffekten. Denna effekt multipliceras sedan med 0,95 och vips får jag ut ett värde på FTP som jag sedan använder i min träningsplanering. Teorin bakom går jag inte vidare in på, utan den har Hunter Allen förklarat alldeles utmärkt här. Det viktiga är dock att värdet är så aktuellt som möjligt och själv gör jag ett nytt test i den lugna veckan mellan mina träningsblock.

Inför ett test är jag alltid lite nervös att träningen inte ska ha gett resultat. Jag sliter en hel del på mina pass och vill gärna få utdelning. Men, igår behövde jag inte vara rädd. Redan under de första minuterna kände jag att det fanns ordentligt med kraft i benen och till tonerna av denna eminenta spellista (tack Anna) pressade jag mig till nya höjder och när Infected Mushroom blir komplett galna under sista minuten flög jag fram!

Nu befinner jag mig på samma nivå som jag var i på Mallorca i april förra året och det är dags att smida planer för det kommande träningsblocket. Framåt, framåt!

Cykelturer på Fuerteventura

Publicerat av
Svara

Playitas 2012
Nu när kroppsdelarna känns som frysta fiskpinnar och solen inte lyst på typ en månad är det lätt att längta bort. De senaste åren har jag flytt både till Kanarieöarna och Mallorca, men i år är det snålblåsten i Skåne som gäller. För alla er som vägrar svensk vinter och drar till Fuerteventura kommer här några tips på cykelrundor.

Jag har utgått från Playitas som ligger nära en av öns större städer Gran Tarajal. Fuerteventura bjuder på fina vägar och lite trafik. Ön är kuperad, men bergen (och kullarna) är beskedliga. Värst är stigningen vid Cardon som har partier med 17 % lutning, lite kämpigt med 39/25. Jag kan definitivt rekommendera Fuerteventura för cykling och boendet på Playitas fungerar alldeles utmärkt.

Min favoritrunda för ett längre pass (4 h) blir “Betancuria – the hard way”. Notera felcyklingen mot Tarajalejo. Den kan undvikas om man vill…

En kortare runda (2 h) som innehåller två hyfsade stigningar är Cardon och Las Hermosas. Just stigningen vid Cardon är särskilt intressant och en gång körde jag fel och hamnade på en bakgård med inte helt snälla hundar. Det syns nog också på ovanstående karta. Rundan över Cardon och Las Hermosas, utan felcykling kommer här.Fler rundor tips på rundor finns på Playitas hemsida. Njut av värmen!

Touren är slut!

Publicerat av
5

ToS

Tour of Sufferlandria är över. I nio dagar har jag i fantasin tävlat mot de bästa i världens hårdaste tävlingar och nu får jag äntligen byta ut rullarna i garaget mot TV-soffan. Det har varit intensivt, svettigt och slitsamt. I drygt 11 timmar har jag pressat kroppen till max och av denna tid har
25 % legat kring tröskeln och 25 % på VO2max-intensitet eller högre. Det är ganska mycket om man ser till den gyllene regeln om 80 % lugnt och 20 % hårt…

Vi var 1024 till start och redan efter tre etapper hade c:a 300 fallit bort. I mål gick 523 tappra Sufferlandrians spridda runt om i hela världen. Hur många svenskar som kört har jag ingen aning om, men det hade varit riktigt kul att veta.  Tour of Sufferlandria har hjälpt mig att flytta gränser. Nästan mer mentalt, än fysiskt för det krävs en hel del motivation för att dagligen utsätta sig för lidande, mjölksyra och svett.

Visst har jag haft svackor. Den tredje etappens andra halva var hemsk. Fight club med 23 attacker, utan chans till återhämtning satte verkligen mina ben på prov. Tempoloppet på Köpenhamns gator i den sjätte etappen var också en riktig pina. Annars tycker jag att det har gått oförskämt bra och jag har nästan blivit bättre och bättre. Den åttonde etappen avslutade med 16 x 1 min och jag blev ganska förvånad när jag lyckades slå personbästa på det passet!

Träningsveckan som kommer blir lugn, undantaget ett FTP-test mot slutet. då återstår att se om Tour of Sufferlandria var värt besväret!

Dags för kungaetappen!

Publicerat av
Svara

Idag väntar en transportsträcka på kullerstenar mellan Paris-Roubaix och uppför ”bergs” i Ardennerna och jag tänker spara så mycket energi som möjligt till morgondagen och den näst sista etappen av Tour of Sufferlandria. Fast inte tänker jag vika ner mig och min uppgift för dagen är att följa med alla attacker och inte låta någon gå iväg. Morgondagen börjar med en ganska vanlig tävling i Frankrike. Ryckigt, svängit och sjukt jobbigt. Därefter blir det snabb förflyttning till Mancester och inomhuscykling i velodromen. Etappen avslutas med cykelcross i Belgien.

image

Det är nu det avgörs. Det är dags att skilja svaga från starka. Jens Voigt sa nyligen i en intervju efter Tour Down Under ”It’s better to be on the giving end of pain, than on the recieving end”. Imorgon är det jag som ger och de andra som får ta emot.

PS / Ytterligare ett hundratal har kastat in handduken och vi är nu 600 kvar i klungan av de 1000 som startade! / DS