Tour of Sufferlandria är över. I nio dagar har jag i fantasin tävlat mot de bästa i världens hårdaste tävlingar och nu får jag äntligen byta ut rullarna i garaget mot TV-soffan. Det har varit intensivt, svettigt och slitsamt. I drygt 11 timmar har jag pressat kroppen till max och av denna tid har
25 % legat kring tröskeln och 25 % på VO2max-intensitet eller högre. Det är ganska mycket om man ser till den gyllene regeln om 80 % lugnt och 20 % hårt…

Vi var 1024 till start och redan efter tre etapper hade c:a 300 fallit bort. I mål gick 523 tappra Sufferlandrians spridda runt om i hela världen. Hur många svenskar som kört har jag ingen aning om, men det hade varit riktigt kul att veta.  Tour of Sufferlandria har hjälpt mig att flytta gränser. Nästan mer mentalt, än fysiskt för det krävs en hel del motivation för att dagligen utsätta sig för lidande, mjölksyra och svett.

Visst har jag haft svackor. Den tredje etappens andra halva var hemsk. Fight club med 23 attacker, utan chans till återhämtning satte verkligen mina ben på prov. Tempoloppet på Köpenhamns gator i den sjätte etappen var också en riktig pina. Annars tycker jag att det har gått oförskämt bra och jag har nästan blivit bättre och bättre. Den åttonde etappen avslutade med 16 x 1 min och jag blev ganska förvånad när jag lyckades slå personbästa på det passet!

Träningsveckan som kommer blir lugn, undantaget ett FTP-test mot slutet. då återstår att se om Tour of Sufferlandria var värt besväret!