Yngsta dottern skulle ut på orienteringsäventyr idag. Jag planerade att läsa på om “Block training in endurance running” i väntan på att hon hittat sin väg runt skogarna norr om Perstorp. Men av någon anledning såg jag mig själv stå med en karta i handen, i fel kläder och fel skor, för att strax därefter köra “Öppen Motion 4” på Höstyran i Skingeröd. Eftersom jag knappt kan karttecken och ännu mindre de där symbolerna som ska förklara var kontrollen är placerad så springa jag ganska säkert. Hellre omvägar på kända stigar än att gå på kompass i skogen. Löpningen fungerar bra och det är egentligen bara en gång som jag väljer en genväg (läs senväg) och förlorar tid. Ärligt talat är jag ganska nöjd med min insats, även om sträcktiderna visar att jag har klar förbättringspotential.
Månadsarkiv: september 2012
Jag och min TRX
Jag har fortfarande en dryg månad kvar av säsongen 2012 som avslutas i och med NY marathon. Tills dess löptränar jag ganska strukturerat, men den övriga träningen låter jag bli att planera i detalj. Funktionell styrketräning för mage och rygg vill jag dock prioritera och igår var det dags för en omgång i garaget igen. Efter förra veckan höll sig träningsvärken kvar i fem dagar. Denna gång tycker jag det räcker med tre… Utan speglar är det svårt att se hur det står till med tekniken så jag bestämde mig för att filma passet. Det är med skräckblandad förtjusning som jag presenterar min video!
PS / Hur många cyklar syns i video? / DS
Phillipe Gilbert!
Jag har diggat Phillipe Gilbert ett bra tag. Som relativt ny i cykelfan inspireras jag av hans attackvilliga cykling. Jag tror tom att det var Gilbert som fick mig att googla på ord som “panache”. Jag vill kunna cykla som Phillipe. Jag vill kunna bomba på uppför en backe så att ingen annan kan följa med mig. Ge mig sedan tillräcklig åkstyrka så att jag kan hålla hela vägen till mål. Men, än så länge är jag och Phillipe inte speciellt lika, förutom att vi båda är 179 cm långa. Vissa säger att den regnbågsfärgade tröjan bär på en förbannelse, Fast det var innan Cadel Evans tog den i Mendriso. Evans, Hushovd och Cavendish har alla kunnat leverera i världmästartröjan och jag hoppas att Phillipe också gör den stolt.
Attacken uppför Kauberg på det tionde varvet var grym och varade nästan 50 s. Kolobnev orkar “följa” i dryga 30 s, men får sätta sig ner och se belgiaren glida iväg.
Phillipe var överlägsen, men jag glädjs också med Norge och Edvald Boasson Hagens silver. Kessiakoffs 15:e plats är också riktigt kul!
Man vet aldrig förrän efteråt…
I morgon ska det cyklas Öresund runt tillsammans med Klubben Cyklisten. Hyggecykling i grupp har utlovats, undantaget ett avbrott vid Glumslövs backar då årets bergakung skall koras. Både DMI och SMHI lovar riktigt skitväder:
Eftersom jag är så fantastiskt sugen på att cykla och få en fin avslutning på cykelsäsongen 2012 så kommer jag inte titta på fler väderprognoser inför morgondagen. Kl. 08:00 samlas alla hugade Kävlingedeltagare på ICA för färd mot Statoil i Bjärred där vi ansluter till klungan som utgått från Malmö. Inte förrän i morgon vet jag om det var värt att gå ut!
Igång med styrketräningen – igen!
I förra veckan var det Christers lada som gällde. Denna vecka får det egna garaget duga som lada för dagens styrkepass med ett gäng TRX-övningar. Jag och Anna byggde en TRX tidigare i somras, men den har inte använts allt för flitigt. Tycker dock att redskapet är genialt i hur bålen aktiveras i de flesta övningar.
Annars är jag är ganska kluven till styrketräning. Inte när det handlar om bålstabilitet och lite allmän styrka för överkroppen, utan till alla de timmar som jag tillbringade på gymmet förra vintern med tunga vikter. Hur jag lägger upp det i år vet jag inte än och jag lär återkomma i ämnet.
Jag springer för att överleva!
Löpning är inte min starkaste gren. En gång, i urminnestider, var jag ung och snabb. Milen fixade jag på 36:10 och Lidingöloppet på 2:11. Men, nu för tiden ser det helt annorlunda ut. Cyklingen ger massor när det gäller min kropps fysiska förmåga, men benen är fantastiskt dåliga på att springa. Om 47 dagar är det New York Marathon och om 48 dagar förväntas jag kunna bidra aktivt när frun ska shoppa loss. Efter Stockholm Marathon gick det sådär. Kroppen gjorde ont, nästan överallt. Så nu måste jag ändra taktik. Därför löptränar jag nu för att överleva, inte 42,2 km löpning, utan shoppingen som kommer efter!
Välj cykeln!
Hemingway var full av insikt…
Tillägget av TwoWheelsBetter ”…and only on a bike do you learn the full power of headwinds” är klockrent!
Fulträna dig stark!
Nu har snacket om vinterträning, testcyklar, gym och annat skoj kommit igång på allvar bland cyklisterna. En del ordnar med crossen, andra förbereder sig för snön och själv vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Nu har jag visserligen ett marathon om knappa två månader att se fram emot så än så länge är det ingen kris. Förra året satsade jag hårt på den tunga styrketräningen, men jag är inte helt säker på att det är rätt för mig. När jag i förra veckan hörde talas om Christers Caveman-träning i Höllviken väcktes min nyfikenhet.
Malin, jag, Christer, Andreas och frun efter den finfina fulträningen.
Fulträning innebär per definition smuts, svett, frustande vrede och oftast total utmattning. Illamående är inte ovanligt, men glädjen och tillfredsställelsen finns alltid där. Och nog tusan bjuder Christers lada på prima fulträning. Vad sägs om att slå med slägga, välta traktordäck, bära stockar på raka armar, svinga tross, skaka rep och krypa i bildäck!?! Klart värt ett besök och Christer har inte ens vett att ta betalt för första tillfället.
Träna som en grottmänniska
Idag drar jag med frun och kompisar från Fysgruppen till Christers grotta. Träningsvärk att vänta!
Malmö Velo Classic – i blåsväder
Att Skåne är platt är det inte många som vill kännas vid efter lördagens Malmö Velo Classic. Kläggerödsbacken i motvind känns! Men, i jämförelse med Slimmingebacken där hela tätklungan gick på rött var dagens andra stigning över Romeleåsen ganska behaglig.
Det var just i Slimminge som den stora gallringen skedde. Om det fanns 50 personer i klungan innan backen så var det inte fler än 20 kvar när vi nått toppen. Jag själv passerade backkrönet som 10:a, men av någon anledning började jag hyperventilera och var i ordentlig kris. Som tur var kom nedförsbacken och i +80 km/h var jag i kapp tätklungan innan Blentarp. Två personer befann sig då i utbrytning, men de blev inhämtade igen och den hårda vinden gjorde alla andra försök att gå loss misslyckade. Vi var väl samlade med 1 km kvar till mål då den första allvarliga attacken kom och fältet sprack av. Jag kom in i kyrkbacken bland de främsta och såg Mumie-Jocke gå mot en klar seger. Spurt är inte min bästa disciplin, men en sjätte plats blev det till slut.
Så här i efterhand har de snackats en del om att tävlingen är ett svartlopp och de tävlingscyklister som var med i detta osanktionerade lopp kan straffas med både böter och indragen licens. Att Malmö Velo Classic är en tävling som lockar ett stort antal cyklister, med och utan tävlingslicens är något som är bra och viktigt för sporten. Att arrangören väljer att genomföra loppet utan att ha den sanktion som krävs är dock förvånande. Samtidigt tycker jag att arrangemanget genomfördes på ett tryggt och säkert sätt med många motorcyklar och bra flaggvakter vilka höll ordning på alla de korsningar som vi passerade. Jag tycker också att regler ska följas och under avsnittet om “förbjudna tävlingar” (pkt. 1.2.019) i de tävlingsregler som jag accepterat i och med mitt licensinnehav står det att en licensinnehavare får ej delta i tävling som ej finns upptagen på nationella, kontinent- eller världsprogrammet eller som ej är kända av nationsförbund, världsdelsorganisation eller UCI. Straffet för mig som licensinnehavare är en månads avstängning (passar bra nu när säsongen är slut) och böter på 50-100 schweiziska franc, c:a 350-700 kr.
Men, om vi lyfter blicken lite högre kanske det tål att tänkas på vilket det egentliga problemet är här. Nog tusan är det allvarligt att arrangera en tävling med plats för 800 personer utan att ha koll på de bestämmelser som gäller, framförallt i form av säkerhet och ansvar. Förra året var det mycket snack om Cykelförbundets nya regler för motionslopp och det är här som debatten borde fortsätta – i cykelsportens intresse. En sak som slog mig under loppet är det finns fantastiskt många starka cyklister i motionsloppen som aldrig deltar i “riktiga” cykeltävlingar. Vad kul det hade varit med stora startfält där. Fast då behövs nog en annan form av klassindelning än sport, senior och elit. Läge för ändring till mer nivåindelade klasser!
Bilderna är lånade av Cyclesport.se.