Helsingborg marathon – bästa loppet!

Jag dissade Jeff. Det kändes helt enkelt fel att deltaga i ett lopp där jag på förväg skulle gå springa 80 % och gå 20 %. Visst är jag en ”icke-löpare”, men min fysik och vilja är det inget fel på. Därför bestämde jag mig att springa i en fart som jag bedömde skulle hålla hela vägen. Jag ville inte nå någon speciell tid utan mina tankar innan start är att jag vill ta mig runt med ett leende och avsluta starkt. Senast jag sprang marathon på riktigt var i Stockholm 2012. Då var jag inte heller någon löpare, men i sällskap med Anna gick det helt ok. Nu ville jag springa själv i eget tempo och låta Anna göra sitt lopp.

1559510_735914046481355_4315194891947672342_o

Jag stod långt fram i starten som ledde oss söderut. Allt flyter på, även om farten är något högre än vad den borde vara. Efter några kilometer möts man av en lokal hejarklacken som skrålar ”Hej och hå, kämpa på, välkomna till Råå”. Och så fortsätter det. Helsingborg tog verkligen emot löparna med värme och engagemang. Genom hela staden, i parker och bostadskvarter känner jag en härlig uppbackning av åskådarna. När vi efter drygt halva loppet leds in genom Helsingborgs arena och hamnar mitt i Circus Scotts generalrepetition känner löparglädjen inga gränser. Jag älskar Helsingborg och Helsingborgarna!

10348174_736037753135651_268454456575721837_n

Men, lyckoruset kan inte vara för evigt. Ett marathon är långt. Fruktansvärt långt. Åtminstone 12 km för långt. Vid 33 km är lårmusklerna så utmattade att jag måste stanna och stretcha dem för första gången. Någon kilometer senare är det dags för utsidan av knäet. Det är en fin balansgång mellan smärta orsakad av utmattning och skadlig smärta. Smärta på utsidan av knäet (dvs löparknä) är inget att leka med. Varningslampan lyser rött och det blir mer inslag av promenad och stretch än jag önskat. Efter serpentinbacken börjar jag sparka mig i baken på vart 5:e steg. Efter några minuter börjar smärtan i knäet försvinna och jag kan lunka vidare mot mål. Här någonstans börjar jag hoppas på en tid under 4 timmar. Håller jag 6 min/km ska det funka. Deppar lite när farthållarna med sina svarta tröjor och ballonger märkta med 4:00 glider förbi. Ner för Tinkarpsbacken får jag upp farten och med dryga kilometern kvar är det jag som glider förbi farthållarna för att gå i mål på 3:58:34.2014-09-13 14.31.51

Jag hade tänkt att köra säsongens sista linjelopp idag. Förra årets tävling i Södra Sandby var en trevlig historia och jag var sugen på att göra något liknade i år, även om jag sprungit marathon dagen innan. Fast en sann optimist måste ibland vara realist. Jag kan inte gå idag än mindre köra på max uppför Almbäcksvägen 12 ggr. Att ta mig till vallokalen blir dagens utmaning. Men det ska gå. Kanske med hjälp av färdtjänst!

 

Haute Route Alps. Etapp 5: Bourg d’Oisans – Digne-les-Bains

Stage_5B-07

Märkt för livet!

Etapp 5, dagen innan Mont Ventoux, bör cyklas konservativt på energisparläge. Fast 187 km är riktigt långt och så här på 5:e dagen känns även måttliga 2900 höjdmeter ordentligt i benen.

Referat

Dagen var inte speciellt tuff. Alla var rädda för den andra klättringen – Col de Parquet – som skulle bjuda på 10-12 % under 6 km. Här kände jag mig dock stark och kunde gnata på uppför i ett tempo som lämnade många bakom. Sedan hände det som helst inte ska hända. På en neutraliserad sträcka, efter dagens sista klättring, vurpade jag och skar upp ett ordentligt jack på mitt högra kindben.

Farten var långsam, men jag tappade taget om frambromsen efter att ha kört på en sten i ett skuggigt parti. Bakbromsen räcker inte till och jag glider i rullgrus ner i diket och gör en framåtvolt över styret. Kindbenet tar hela smällen, men i övrigt är jag inte särskilt skadad. Blir snabbt omhändertagen och ihoptejpad. Kan därför fortsätta återstående 85 km och efter målgång blir det ett besök på sjukstugan för att sys ihop.

Resultat efter etapp 5:

Etapp 5 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
5:17:35 43 17 19:38:14 33 13

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Så nu sitter jag här med ett jack i kinden, svullnad, skrapsår och en ömmande axel. Jag tänker starta i morgon, men har ingen aning om hur det kommer att kännas när jag vaknar. Därför känns det lite nedstämmande att läsa detta enkla citat om Mont Ventoux som vi har målgång uppför i morgon på Etapp 6:

The Ventoux is a god of Evil, to which sacrifices must be made. It never forgives weakness and extracts an unfair tribute of suffering – Roland Barthes, French philosopher and bicycle racing fan

Haute Route Alps. Etapp 4: Bourg d’Oisans – Alpe d’Huez

Stage_4_HRA_map

I solsken är livet betydligt enklare

Etapp 4 är verkligen legendarisk. Alpe d’Huez är en klättring som jag alltid velat köra, speciellt då den är så bekant för alla som någon gång följt Tour de France. Igår körde vi upp via en baksida, men idag var det originalet från Bourg d’Oisans som gällde. Ett individuellt tempolopp på 15 km och 1100 höjdmeter. Pantani ska visst ha cyklat upp på under 38 min, dock inte helt fri från otillåtna hjälpmedel…

Referat

Efter gårdagens etapp var jag ett vrak. Benen värkte och viljan att lida på cykel var obefintlig. Efter pepp från släkt och vänner, pratat med familjen och konstaterat att jag trots allt flyttat mig uppåt i resultatlista vaknade jag på betydligt bättre humör. Solen sken och utsikten från hotellrummet är bedårande. Med start först strax innan 12 fanns det gott om tid att ta det lugnt och till och med ge cykeln lite kärlek.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag hade också ett samtal med Coach Jake igår och han gav mig värdefulla råd hur jag skulle tackla etappen. Igår var jag helt utpumpad, både fysiskt och mentalt. Därför skulle jag ta tempoetappen som en vilodag i syfte att kunna komma tillbaka och ta igen det jag förlorar idag genom att undvika genomklappningar på kommande etapper. Eftersom Jake trots allt medverkat till att det går så här bra så väljer jag att lita på hans ord. Så med sikte på 300 W drog jag iväg. Kom i mål en timme senare med ett snitt på 302 W och ben som fortfarande kunde cykla. Visst förlorade jag en del tid, men samtidigt känner jag mig ganska fräsch just nu. Förhoppningsvis ett val som lönar sig när vi drar vidare.

Resultat efter etapp 4:

Etapp 4 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
1:00:27 78 30 14:20:39 31 13

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 5 är lång. 187 km. Klättringarna är beskedliga även om Col de Parquetout bjuder på 10 % under 6 km. Viktigast i morgon är dock att hitta en fin grupp att köra de sista 110 km med då vi håller oss borta från bergen. En bra klunga här kan vara riktigt värdefullt.

Haute Route Alps. Etapp 3: Courchevel – Alpe d’Huez

Stage3-09

66 km uppförsbacke!

Etapp 3 kan inte beaktas som något annat än ett monster! Klättringen upp till Alpe d’Huez som avslutning på en 137 km lång etapp med 4700 höjdmeter kan anses vara på gränsen till tyranni av Haute Route Alps-organisationen. Lägg där till ösregn och motvind…

Referat

Dagens etapp gick inte alls som de två föregående. Ösregn från start till mål och klättringar som alla tre var sjukt mycket jobbigare än vad jag släpat mig uppför tidigare. Jag körde på enligt plan, men det som fick planen att spricka var den andra klättringen till Col du Glandon. Oregelbunden med lutningar som ofta går över 12 %. Här får jag problem. Mina växlar tog slut och kadensen låg bitvis på under 60 rpm. Att det sedan blåste en ordentlig motvind på 1900 m höjd gjorde det inte lättare. I nerförskörningarna skakade jag så mycket att framhjulet började vobbla. Det sjuka var att jag bara längtade till nästa stigning för att kunna få upp värmen igen, fastän benen hade fått mer än nog.

Varje kväll får vi en genomgång av morgondagens etapp och de klättringar som vi möter. Jag orkar inte ta in speciellt mycket. Går det uppför så trampar jag ganska konservativt i tron om att det ska hålla hela vägen. Sedan om det är 16 eller 24 km till toppen spelar mindre roll. Var 10:e minut dricker jag och var 20:e minut tar jag en gel. När det är 10 km kvar börjar jag räkna ner. Svårare än så är det faktiskt inte, om inte växlarna tar slut!

Col de la Madeleine tog nästan 100 min och Col du Glandon 90 min. Nerförskörningen efter Glandon var neutraliserad av säkerhetsskäl då den blöta vägbanan gjorde det ganska svårt. Till Alpe d’Huez tog vi oss bakvägen och anslöt till de fem sista serpentinerna. I jämförelse med de två första stigningarna så skulle Huez vara lite lättare, men så kändes det absolut inte med mina trästockar till ben…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Resultat efter etapp 3:

Etapp 3 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
5:03:51 26 12 13:20:12 29 11

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 4 blir en lätt match. Bara att rulla ner till Bourg d’Oisans och sedan cykla tillbaka upp till Alpe d’Huez. Bara 15 km. Känns som en vilodag, eller inte…

Haute Route Alps. Etapp 2: Megève – Courchevel

stage2map

Slut på lekstugan!

Etapp 2 karakteriserades också av ett mantra kring återhållsamhet. Att cykla konservativt och spara på krafterna till kommande etapper var min ursprungliga idé inför den 130 km långa etappen med 3900 höjdmeter. Det visade sig vara ganska svårt…

Referat

Kallt som tusan i starten då vi hade 9 km nerförsbacke bakom masterbil innan vi kom till foten av dagens första klättring Col des Saisies. Jag bestämde mig för att ta det lugnt i början och inte börja jobba förrän jag slutat skaka tänder. Precis som igår spurtas det som tokar uppför och jag kan inte förstå varför. Efter 5 min faller en hel del långsamt genom fältet med tungan hängandes över styret. Själv känner jag mig tjuren Ferdinand som inte alls vill göra som alla andra. Men, min plan fungerar och redan i dagens andra stigning till Col du Cormet de Roselend lämnar jag många bakom mig. Så fortsätter det under dagen och jag kan inte vara annat än nöjd med min fina motor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Även denna dag hade vi en neutraliserad sträcka där vi cyklade i konvoj längs en motortrafikled. Fördelen med dessa sträckor är att det ofta går att ta ett bra fikastopp vid en depå strax innan tidtagningen startas igen. Jag var dock inte sugen oå att stanna så länge och fick därför cykla alldeles ensam de sista 17 km uppför till målet i Courchevel. Att cykla ensam uppför berg är det bästa som finns. Min egen takt, mitt eget vägval och bara min egen andning att hålla reda på. Jag blev förvånansvärt tagen av etappen och hade ordentlig smärta i ländryggen som tar mycket stryk i klättringarna. Tack vara en massör som gav mig hela 45 min av omvårdnad i stället för de utlovade 15 är jag nu hyfsat återställd.

Resultat efter etapp 2:

Etapp 2 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
4:25:44 34 14 8:45:34 31 13

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 3 kallas av Haute Route Alps-organisationen för ”marathon-etappen”. Col de la Madeleine har vi sett på Tour de France åtskilliga gånger.  David Millar skriver i sin bok ”Racing through the dark” att han inte kunde stå ut med tanken på 25 km klättring och bröt därför ner den i 5 km-delar. Kanske är det en idé inför morgondagen.

Haute Route Alps. Etapp 1: Genève – Megève

Stage_1_HRA_map-1

Håll igen!

Etapp 1 med 130 km med 3100 höjdmeter blev en fantastisk start på Haute Route Alps. De första 24 km var neutraliserade och kördes i en jätteklunga bakom masterbil. De första 24 km var neutraliserade och kördes i en jätteklunga bakom masterbil. Min bergserfarenhet är fortfarande ganska liten. Jag trodde att dagens första berg – Col de la Colombière – skulle likna Col de Turini som jag cyklade uppför tidigare i somras. Men tji fick jag. De sista 3 km lutade mer än 10 % och vägen var spikrak. Dagens tips var att hålla igen och köra enligt plan. Att luras med i ”fel” klunga och få sura ben redan på den första stigningen skulle undvikas till varje pris.

wpid-oi000068.jpg

Referat

När väl masterbilen släppte iväg oss efter 24 km blev det direkt ganska stökigt. Min placering från igår gjorde att jag fick starta i den första gruppen tillsammans med 74 andra cyklister. Efter flera nära-på-krascher längtade jag till vi skulle nå foten av Col de la Colombière så att fältet skulle lugna ner sig en aning. Tempot var nästan på ursinnigt när vi kom in i klättringen. Efter några minuter tog jag en titt på wattmätaren och insåg att jag låg c:a 100 W över vad jag borde snitta för att få en bra dag. Därför slog jag av på tempot och hittade min rytm. Ganska snart började passera en del som övertrasserat sitt mjölsyrakonto och det är bra för moralen.

Nerförskörningen var riktigt skön på bra väg och ganska snart blev det dags för den andra stigningen – Col de la Croix Fry. Det är aldrig skönt att gå rakt in i en klättring efter en lång nerförskörning så det tog några (branta) kilometer innan jag kom igång. Mellan den andra och den tredje stigningen var det endast en kort nedförskörning. Därför valde jag att dra iväg från min grupp där och kunna ansluta till en annan grupp innan de sista milen mot mål. Kroppen svarade fortfarande bra, även om det började krampa en del i baksidorna. Kom i mål efter drygt 5 h, där en hel del räknas bort pga ”neutraliserade” zoner. Nöjd och glad!

Resultat efter etapp 1:

Etapp 1 Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
3:37:55 44 16 3:50:37 42 15

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 2 bjuder på några riktigt tuffa berg, speciellt den tredje klättringen upp till målgången Courchevel. Vi når också riktigt hög höjd – c:a 2000 m ö.h. och jag undrar hur kroppen reagerar på detta.

Haute Route Alps. Prolog: Genève – Genève

Äntligen!

Idag kl. 14:06:40 startade min resa mot Nice. Inte för att jag kommit mycket närmare målet då dagen endast bjöd på en prolog över 9 km längs med Genevesjön. Kroppen känns ganska konstig. Det finns en otålighet i att få komma igång och uppleva loppet som jag så länge tränat för och tänkt på. Just nu är jag i min bästa form sedan 1998, året då jag körde triathlon som en kung. Jag är starkare än någonsin på cykeln, jag har hållit mig frisk i minst ett halvår och jag har sovit mer än jag brukar. Sedan Coach Jake tog över har jag lyckats pressa upp min tröskeleffekt med 30 W. Med andra ord. Jag är precis så bra som jag kan vara – här och nu! Oavsett hur jag presterar i förhållande till andra så är det inte mycket jag hade kunnat göra annorlunda. Därför ser jag med tillförsikt och nyfikenhet framemot den kommande veckan.

Referat

Uppvärmningsmöjligheterna i centrala Geneve är ganska begränsade, om man inte tagit med sig sin egen trainer, vilket en medtävlande i husbil gjort. Det fanns också ett gäng med struthjälm, något som kanske inte gör något för totalen. Men, går man för etappseger så finns det inget att spara på. Vi släpptes iväg med 20 s mellanrum från en fin startramp. Cyklingen gick bra. I sedvanlig iver startade jag lite väl hårt och fick betala lite för det i motvinden efter vändpunkten. Cyklade dock om tre medtävlande.

Resultat efter prologen:

Prolog Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
Sammanlagt Placering
(alla)
Placering
(40-49 år)
0:12:42 56 25 0:12:42 56 25

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 1 är ingen mjukstart, undantaget de första 25 km som vi kör tillsammans. Dagens första berg – Col de la Colombier – tar oss upp till 1600 m höjd och får oss att bekänna färg tidigt. Själv ska jag hålla igen lite är det tänkt…

Malmösimmet 2014

Malmö bjöd på en försmak av det antågande höstrusket när Malmösimmet skulle avgöras. Jag och brorsan anmälde oss ganska sent då vi båda drabbats av ett stort sug att återigen få vatten i öronen efter nästan 20 års uppehåll. De stora vågorna dagen till ära bekymrade oss inte det minsta, något vi kan tacka en dryg miljon simmade meter om året under hela vår uppväxt. Även om tekniken är på plats så saknar jag all form av överkroppsstryka och fredagens testsimning i betydligt lugnare vatten gav ordentlig träningsvärk i axlar och armar. Jag tog det hyfsat lugnt i starten, fick lite strul med min nyköpta simmask, men tyckte trots allt att det gick flöt på hyfsat till vändningen. Där tog dock allt flyt slut.

Simningen mot vågorna tillbaka var allt annat än harmonisk. Jag drog i mig en och annan liter prima saltvatten när jag kämpade mot en boj som aldrig kom närmre. Simma 20 armtag. Titta upp. Korrigera kursen. Simma 20 armtag… osv. Även om det gick fantastiskt långsamt så kändes det häftigt att vara så utlämnad till naturens krafter. Jag började minnas SM i triathlon 1998 som hölls i Motala med simning i Vättern där flera ”svaga” simmare valde att avstå tävlingen på grund av det stormiga vattnet. Då kände jag mig som kung över vågorna och stormtrivdes. Idag måste jag medge att vågorna regerade över mig.

Malmösimmet var min och brorsans nypremiärer som simmare. Nästa sommar debuterar via i swimrun-tävlingen Kustjagaren. Då ska 26 km löpning varvas med totalt 4 km simning i öppet vatten. Idag var brorsan dryga två minuter snabbare än mig. Antingen får jag börja träna min förtvinade överkropp eller så får vi använda oss av den tillåtna bogserlinan…

PS / Sydnytt var och filmade. När jag ser på filmen ser det knappast lockande ut att hoppa i. Väl på plats fanns dock ingen tvivel… / DS

Åre Grand Prix

Igår hölls den första upplagan av Åre Grand Prix, ett cykellopp runt Åre by där ett varv på 3,5 km skulle köras 4 ggr. Det innebar också fyra klättringar upp till Tott hotel en liten nätt backe på dryga kilometern och 80 höjdmeter. Jag hörde talas om loppet en knapp halvtimme innan start när vi tog en fika på torget. Velade en stund för att sedan springa till hotellet, få på cykelkläderna och pumpa däcken. Fyra minuter innan start var jag tillbaka och ställde mig på startlinjen. Från första tramptaget kände jag att benen ville cykla och jag var verkligen sugen på att attackera på riktigt. På tredje varvet bestämde jag mig för att ge allt i backens sista del fram till den tekniska nedförskörningen mot Åre torg. Jag fick en lucka och kunde sedan hålla undan från de jagande cyklisterna. Det var en fin känsla att ensam korsa mållinjen. Spontantävling när den är som bäst.

Sista tävlingen för i vår

2014-06-01 16.20.44

I söndags körde jag vårens sista tävling – Bureloppet. De åtta varven på den 11 km långa banan blev riktigt kul. Klungan var glad och aktiv, bansträckningen var omväxlande och doften av kogödsel vid Wapnö riktigt uppfriskande. Nackdelen skulle vara regnet och nerkylningen. Med två varv kvar började jag frysa ordentligt och låren började krampa lätt i igångdragen. Det var också nu som jag förstod att klungan skulle hålla ihop hela vägen till mål och jag bestämde mig för att spara så mycket energi som möjligt på sista varvet och göra mig redo för avslutningen. Jag tappade några placeringar i sista backen och hade kunnat klämma mig in på en 8:e plats om det inte vore för kass kurvtagning i det blöta och fel växelval därefter. Nu slutade jag åtminstone i topp-10, ett resultat som jag är klart nöjd med efter döden i Barsebäck.

Vad händer nu? Nästa tävling är först om sex veckor och tills dess är det full fokus på förberedelser inför Haute Route Alps. Jag gjorde ett V02max- och FTP-test igår som visade på en ökning av tröskeleffekten med c:a 20 W sedan sist. Testet visade också på att min VO2max är det som begränsar min utveckling just nu och därför har Coach Jake föreslagit ruskigt många 3-5 min intervaller de kommande fyra veckorna. Det känns riktigt kul att få möjligheten att arbeta med en tränare. Hoppas att det ger resultat också!