Märkt för livet!

Etapp 5, dagen innan Mont Ventoux, bör cyklas konservativt på energisparläge. Fast 187 km är riktigt långt och så här på 5:e dagen känns även måttliga 2900 höjdmeter ordentligt i benen.

Referat

Dagen var inte speciellt tuff. Alla var rädda för den andra klättringen – Col de Parquet – som skulle bjuda på 10-12 % under 6 km. Här kände jag mig dock stark och kunde gnata på uppför i ett tempo som lämnade många bakom. Sedan hände det som helst inte ska hända. På en neutraliserad sträcka, efter dagens sista klättring, vurpade jag och skar upp ett ordentligt jack på mitt högra kindben.

Omhändertagen i vägkanten

Mina räddare i nöden

Farten var långsam, men jag tappade taget om frambromsen efter att ha kört på en sten i ett skuggigt parti. Bakbromsen räcker inte till och jag glider i rullgrus ner i diket och gör en framåtvolt över styret. Kindbenet tar hela smällen, men i övrigt är jag inte särskilt skadad. Blir snabbt omhändertagen och ihoptejpad. Kan därför fortsätta återstående 85 km och efter målgång blir det ett besök på sjukstugan för att sys ihop.

Glad innan starten

Vy från dagens etapp

Ännu en vy…

Och en tredje vy..

Självis på väg uppför i 12 % lutning

Resultat efter etapp 5:

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Så nu sitter jag här med ett jack i kinden, svullnad, skrapsår och en ömmande axel. Jag tänker starta i morgon, men har ingen aning om hur det kommer att kännas när jag vaknar. Därför känns det lite nedstämmande att läsa detta enkla citat om Mont Ventoux som vi har målgång uppför i morgon på Etapp 6:

The Ventoux is a god of Evil, to which sacrifices must be made. It never forgives weakness and extracts an unfair tribute of suffering – Roland Barthes, French philosopher and bicycle racing fan

I solsken är livet betydligt enklare

Etapp 4 är verkligen legendarisk. Alpe d’Huez är en klättring som jag alltid velat köra, speciellt då den är så bekant för alla som någon gång följt Tour de France. Igår körde vi upp via en baksida, men idag var det originalet från Bourg d’Oisans som gällde. Ett individuellt tempolopp på 15 km och 1100 höjdmeter. Pantani ska visst ha cyklat upp på under 38 min, dock inte helt fri från otillåtna hjälpmedel…

Referat

Efter gårdagens etapp var jag ett vrak. Benen värkte och viljan att lida på cykel var obefintlig. Efter pepp från släkt och vänner, pratat med familjen och konstaterat att jag trots allt flyttat mig uppåt i resultatlista vaknade jag på betydligt bättre humör. Solen sken och utsikten från hotellrummet är bedårande. Med start först strax innan 12 fanns det gott om tid att ta det lugnt och till och med ge cykeln lite kärlek.

Jag hade också ett samtal med Coach Jake igår och han gav mig värdefulla råd hur jag skulle tackla etappen. Igår var jag helt utpumpad, både fysiskt och mentalt. Därför skulle jag ta tempoetappen som en vilodag i syfte att kunna komma tillbaka och ta igen det jag förlorar idag genom att undvika genomklappningar på kommande etapper. Eftersom Jake trots allt medverkat till att det går så här bra så väljer jag att lita på hans ord. Så med sikte på 300 W drog jag iväg. Kom i mål en timme senare med ett snitt på 302 W och ben som fortfarande kunde cykla. Visst förlorade jag en del tid, men samtidigt känner jag mig ganska fräsch just nu. Förhoppningsvis ett val som lönar sig när vi drar vidare.

Resultat efter etapp 4:

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 5 är lång. 187 km. Klättringarna är beskedliga även om Col de Parquetout bjuder på 10 % under 6 km. Viktigast i morgon är dock att hitta en fin grupp att köra de sista 110 km med då vi håller oss borta från bergen. En bra klunga här kan vara riktigt värdefullt.

66 km uppförsbacke!

Etapp 3 kan inte beaktas som något annat än ett monster! Klättringen upp till Alpe d’Huez som avslutning på en 137 km lång etapp med 4700 höjdmeter kan anses vara på gränsen till tyranni av Haute Route Alps-organisationen. Lägg där till ösregn och motvind…

Blöt start i La Praz där det visst backhoppades i Albertville OS

En Ass-saver hade inte varit fel

Glest mellan cyklisterna uppför Col de la Madeleine

Bara en serpentinsväng kvar!

Referat

Dagens etapp gick inte alls som de två föregående. Ösregn från start till mål och klättringar som alla tre var sjukt mycket jobbigare än vad jag släpat mig uppför tidigare. Jag körde på enligt plan, men det som fick planen att spricka var den andra klättringen till Col du Glandon. Oregelbunden med lutningar som ofta går över 12 %. Här får jag problem. Mina växlar tog slut och kadensen låg bitvis på under 60 rpm. Att det sedan blåste en ordentlig motvind på 1900 m höjd gjorde det inte lättare. I nerförskörningarna skakade jag så mycket att framhjulet började vobbla. Det sjuka var att jag bara längtade till nästa stigning för att kunna få upp värmen igen, fastän benen hade fått mer än nog.

Varje kväll får vi en genomgång av morgondagens etapp och de klättringar som vi möter. Jag orkar inte ta in speciellt mycket. Går det uppför så trampar jag ganska konservativt i tron om att det ska hålla hela vägen. Sedan om det är 16 eller 24 km till toppen spelar mindre roll. Var 10:e minut dricker jag och var 20:e minut tar jag en gel. När det är 10 km kvar börjar jag räkna ner. Svårare än så är det faktiskt inte, om inte växlarna tar slut!

Col de la Madeleine tog nästan 100 min och Col du Glandon 90 min. Nerförskörningen efter Glandon var neutraliserad av säkerhetsskäl då den blöta vägbanan gjorde det ganska svårt. Till Alpe d’Huez tog vi oss bakvägen och anslöt till de fem sista serpentinerna. I jämförelse med de två första stigningarna så skulle Huez vara lite lättare, men så kändes det absolut inte med mina trästockar till ben…

Resultat efter etapp 3:

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 4 blir en lätt match. Bara att rulla ner till Bourg d’Oisans och sedan cykla tillbaka upp till Alpe d’Huez. Bara 15 km. Känns som en vilodag, eller inte…

Slut på lekstugan!

Etapp 2 karakteriserades också av ett mantra kring återhållsamhet. Att cykla konservativt och spara på krafterna till kommande etapper var min ursprungliga idé inför den 130 km långa etappen med 3900 höjdmeter. Det visade sig vara ganska svårt…

Referat

Kallt som tusan i starten då vi hade 9 km nerförsbacke bakom masterbil innan vi kom till foten av dagens första klättring Col des Saisies. Jag bestämde mig för att ta det lugnt i början och inte börja jobba förrän jag slutat skaka tänder. Precis som igår spurtas det som tokar uppför och jag kan inte förstå varför. Efter 5 min faller en hel del långsamt genom fältet med tungan hängandes över styret. Själv känner jag mig tjuren Ferdinand som inte alls vill göra som alla andra. Men, min plan fungerar och redan i dagens andra stigning till Col du Cormet de Roselend lämnar jag många bakom mig. Så fortsätter det under dagen och jag kan inte vara annat än nöjd med min fina motor.

Även denna dag hade vi en neutraliserad sträcka där vi cyklade i konvoj längs en motortrafikled. Fördelen med dessa sträckor är att det ofta går att ta ett bra fikastopp vid en depå strax innan tidtagningen startas igen. Jag var dock inte sugen oå att stanna så länge och fick därför cykla alldeles ensam de sista 17 km uppför till målet i Courchevel. Att cykla ensam uppför berg är det bästa som finns. Min egen takt, mitt eget vägval och bara min egen andning att hålla reda på. Jag blev förvånansvärt tagen av etappen och hade ordentlig smärta i ländryggen som tar mycket stryk i klättringarna. Tack vara en massör som gav mig hela 45 min av omvårdnad i stället för de utlovade 15 är jag nu hyfsat återställd.

En läkarbil och två ambulanser följer med loppet

Många cyklister på led…

30 s efter vi gått in i första stigningen så var fältet splittrat.

Efter 10 km klättring får man trevliga besked

Stigningen till Courchevel användes i årets upplaga av Criterium du Dauphine

Courchevel verkar vara en populär skidort

Resultat efter etapp 2:

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 3 kallas av Haute Route Alps-organisationen för ”marathon-etappen”. Col de la Madeleine har vi sett på Tour de France åtskilliga gånger.  David Millar skriver i sin bok ”Racing through the dark” att han inte kunde stå ut med tanken på 25 km klättring och bröt därför ner den i 5 km-delar. Kanske är det en idé inför morgondagen.

Håll igen!

Etapp 1 med 130 km med 3100 höjdmeter blev en fantastisk start på Haute Route Alps. De första 24 km var neutraliserade och kördes i en jätteklunga bakom masterbil. De första 24 km var neutraliserade och kördes i en jätteklunga bakom masterbil. Min bergserfarenhet är fortfarande ganska liten. Jag trodde att dagens första berg – Col de la Colombière – skulle likna Col de Turini som jag cyklade uppför tidigare i somras. Men tji fick jag. De sista 3 km lutade mer än 10 % och vägen var spikrak. Dagens tips var att hålla igen och köra enligt plan. Att luras med i ”fel” klunga och få sura ben redan på den första stigningen skulle undvikas till varje pris.

Referat

När väl masterbilen släppte iväg oss efter 24 km blev det direkt ganska stökigt. Min placering från igår gjorde att jag fick starta i den första gruppen tillsammans med 74 andra cyklister. Efter flera nära-på-krascher längtade jag till vi skulle nå foten av Col de la Colombière så att fältet skulle lugna ner sig en aning. Tempot var nästan på ursinnigt när vi kom in i klättringen. Efter några minuter tog jag en titt på wattmätaren och insåg att jag låg c:a 100 W över vad jag borde snitta för att få en bra dag. Därför slog jag av på tempot och hittade min rytm. Ganska snart började passera en del som övertrasserat sitt mjölsyrakonto och det är bra för moralen.

Genevesjön låg helt stilla innan start.

Dessa MC-förare jobbar riktigt hårt för vår säkerhet. Hitintills har det fungerat utmärkt

Jag och Emma Pooley som jag fick äran att träffa på en middag igår

Mavic står för cykelservice

På väg i samlad klunga

Nerförskörningen var riktigt skön på bra väg och ganska snart blev det dags för den andra stigningen – Col de la Croix Fry. Det är aldrig skönt att gå rakt in i en klättring efter en lång nerförskörning så det tog några (branta) kilometer innan jag kom igång. Mellan den andra och den tredje stigningen var det endast en kort nedförskörning. Därför valde jag att dra iväg från min grupp där och kunna ansluta till en annan grupp innan de sista milen mot mål. Kroppen svarade fortfarande bra, även om det började krampa en del i baksidorna. Kom i mål efter drygt 5 h, där en hel del räknas bort pga ”neutraliserade” zoner. Nöjd och glad!

Dagens självis

Utsikten!

Det är fler som gillar att motionera i bergen

Dagens lunch. Smakade bättre än det såg ut, undantaget det till vänster i bild

Benen i högläge och en kaffe på det

Living the pro life…

Inte helt fel utsikt från hotellrummet heller

Resultat efter etapp 1:

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 2 bjuder på några riktigt tuffa berg, speciellt den tredje klättringen upp till målgången Courchevel. Vi når också riktigt hög höjd – c:a 2000 m ö.h. och jag undrar hur kroppen reagerar på detta.