Gårdagen avslutades med en middag på en italiensk krog där väggarna i baren pryddes av signerade cykeltröjor och idolbilder. Vid ett av borden satt ett gäng australiensare bland andra Team Skys Richie Porte. Jag var naturligtvis tvungen att önska honom lycka till i Touren när han gick hem med sitt 400 g Toblerone. Jag upptäckte igår att det inte går så fort att cykla i berg som jag trodde. Därför har jag varit tvungen att planera om lite. Dock vill jag inte missa Col de Turini som innebär en unik möjlighet för mig att köra en riktigt lång klättring. C:a 1300 höjdmeter på 20 km motsvarar ett ganska vanligt Haute Route-berg, och det måste jag pröva på! Därför fick det bli en tur och retur-tur till toppen.

Precis som igår går det uppför med en gång. Tog det dock lugnt i början och använde dagens första 500 höjdmeter till uppvärmning. Efter jag maxat genom en tunnel där det inte var tänkt att cyklister skulle hålla till så väntade klättringen upp till Col de Turini. Det tog 77 min för att vara exakt. 77 min av envist kämpande mot gravitationskraften som hela tiden ville att jag skulle vända om och ta mig tillbaka till havet. Sista 5 km gick som i trans och väl uppe på toppen blev det en kort andhämtning och vindjacka på för att ta mig ner igen. Jag har ju trott att det ska vara skönt och kul att cykla nerför. Men, tji fick jag. Dålig asfalt, stenar på vägen, smal vägbana och sjukt mycket svängar gjorde det ganska komplicerat. Och när sedan det är dags att börja cykla uppför igen känns det som benen är gjorda av seg kola.

I morgon väntar en kortare runda då det är dags att åka hem. Jag tänkte försöka köra mitt fortaste uppför Col de la Madone som med sina 13 km och 7 % är ett ganska bra berg att mäta sina krafter i.