I söndags körde jag vårens sista tävling – Bureloppet. De åtta varven på den 11 km långa banan blev riktigt kul. Klungan var glad och aktiv, bansträckningen var omväxlande och doften av kogödsel vid Wapnö riktigt uppfriskande. Nackdelen skulle vara regnet och nerkylningen. Med två varv kvar började jag frysa ordentligt och låren började krampa lätt i igångdragen. Det var också nu som jag förstod att klungan skulle hålla ihop hela vägen till mål och jag bestämde mig för att spara så mycket energi som möjligt på sista varvet och göra mig redo för avslutningen. Jag tappade några placeringar i sista backen och hade kunnat klämma mig in på en 8:e plats om det inte vore för kass kurvtagning i det blöta och fel växelval därefter. Nu slutade jag åtminstone i topp-10, ett resultat som jag är klart nöjd med efter döden i Barsebäck.

Vad händer nu? Nästa tävling är först om sex veckor och tills dess är det full fokus på förberedelser inför Haute Route Alps. Jag gjorde ett V02max- och FTP-test igår som visade på en ökning av tröskeleffekten med c:a 20 W sedan sist. Testet visade också på att min VO2max är det som begränsar min utveckling just nu och därför har Coach Jake föreslagit ruskigt många 3-5 min intervaller de kommande fyra veckorna. Det känns riktigt kul att få möjligheten att arbeta med en tränare. Hoppas att det ger resultat också!