Dags att planera för 2013

Marathonlöparen Juma Ikangaa från Tanzania lär ha sagt “The will to win is nothing without the will to prepare”, och det är just i planeringsstadiet som jag befinner mig i just nu. Än så länge är det långt till nästa tävling – Forårsklassikern i Helsingör. 178 dagar för att vara exakt. Innan dess ska det tränas och att träna utan en plan är inte riktigt min stil. Troligen ägnar jag alldeles för mycket tid åt att fundera på träningslära och träningsplanering. Men, det är ju så förbaskat kul.

20121018_120812
C:a 10 % av den något överdrivna boksamlingen. Tror inte att jag ska lägga allt för mycket vikt på den där Armstrongboken…

Vinterträningen inför säsongen 2012 bestod av en hel del styrketräning samt cykelpass kring sweet spot och tröskeln. Den riktigt högintensiva träningen drog igång i slutet av mars, precis som sig bör när man följer en klassisk periodisering från exempelvis Joe Friels “Training Bible”. I år vänder jag på steken och prövar det som gett Wiggins sin livs form – reversed periodization! I korthet handlar det om att få upp explosivitet, fart och mjölksyratålighet först, för att sedan bygga på med uthållighet och längre distanser. Kort och hårt i början och sedan lite längre och mer tävlingslikt efterhand som träningen går framåt. Inspirationen kommer från Ian King och hans “Foundations of Physical Preparation” som alldeles nyss damp ner i brevlådan.

Fast  mycket mer än så här vet jag inte just nu. För innan träningen inför 2013 tar fart ska det springas i New York, ha ont i hela kroppen och slappa lite grann. Den 19 november räknar jag med att sätta fart… och då är det helt plötsligt bara 146 dagar kvar!

Idag fick Contador släppa!

Mörkret och höstrusket är här. Cykelbrännan är snart ett minne blott och det är läge att leta upp vintertightsen och elsulorna. Men, i garaget är det alltid varmt och kvällen till ära cyklade jag tröskelintervaller med sådant tryck att till och med Contador fick släppa – allt till Sufferfests “Angels”.

Höst = CX

Tidigare år har jag haft en omgång CX-träning på hösten och det finns väl inget som tyder på att detta året skulle bli annorlunda. S:t Hans backar i norra Lund bjuder på riktigt fin CX-träning och banorna går att göra hur jobbiga som helst. Det bästa med S:t Hans är just att det inte går att ta det lugnt, vilket gör att VO2max-passen klaras av utan större motivationsproblem. Filmen nedan kommer från den senaste rundan. Lite väl torrt för att vara CX…

PS / Undrar hur alla proffs gör för att se bra ut i TV? Alla utom Tony Martin dådå… / DS

Jag och min TRX

Jag har fortfarande en dryg månad kvar av säsongen 2012 som avslutas i och med NY marathon. Tills dess löptränar jag ganska strukturerat, men den övriga träningen låter jag bli att planera i detalj. Funktionell styrketräning för mage och rygg vill jag dock prioritera och igår var det dags för en omgång i garaget igen. Efter förra veckan höll sig träningsvärken kvar i fem dagar. Denna gång tycker jag det räcker med tre… Utan speglar är det svårt att se hur det står till med tekniken så jag bestämde mig för att filma passet. Det är med skräckblandad förtjusning som jag presenterar min video!

PS / Hur många cyklar syns i video? / DS

Igång med styrketräningen – igen!

I förra veckan var det Christers lada som gällde. Denna vecka får det egna garaget duga som lada för dagens styrkepass med ett gäng TRX-övningar. Jag och Anna byggde en TRX tidigare i somras, men den har inte använts allt för flitigt. Tycker dock att redskapet är genialt i hur bålen aktiveras i de flesta övningar.
image    image

Annars är jag är ganska kluven till styrketräning. Inte när det handlar om bålstabilitet och lite allmän styrka för överkroppen, utan till alla de timmar som jag tillbringade på gymmet förra vintern med tunga vikter. Hur jag lägger upp det i år vet jag inte än och jag lär återkomma i ämnet.

Jag springer för att överleva!

101107_115738 new york city marathon 2010

Löpning är inte min starkaste gren. En gång, i urminnestider, var jag ung och snabb. Milen fixade jag på 36:10 och Lidingöloppet på 2:11. Men, nu för tiden ser det helt annorlunda ut. Cyklingen ger massor när det gäller min kropps fysiska förmåga, men benen är fantastiskt dåliga på att springa. Om 47 dagar är det New York Marathon och om 48 dagar förväntas jag kunna bidra aktivt när frun ska shoppa loss. Efter Stockholm Marathon gick det sådär. Kroppen gjorde ont, nästan överallt. Så nu måste jag ändra taktik. Därför löptränar jag nu för att överleva, inte 42,2 km löpning, utan shoppingen som kommer efter!

Fulträna dig stark!

Nu har snacket om vinterträning, testcyklar, gym och annat skoj kommit igång på allvar bland cyklisterna. En del ordnar med crossen, andra förbereder sig för snön och själv vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Nu har jag visserligen ett marathon om knappa två månader att se fram emot så än så länge är det ingen kris. Förra året satsade jag hårt på den tunga styrketräningen, men jag är inte helt säker på att det är rätt för mig. När jag i förra veckan hörde talas om Christers Caveman-träning i Höllviken väcktes min nyfikenhet.
img_5180
Malin, jag, Christer, Andreas och frun efter den finfina fulträningen.

Fulträning innebär per definition smuts, svett, frustande vrede och oftast total utmattning. Illamående är inte ovanligt, men glädjen och tillfredsställelsen finns alltid där. Och nog tusan bjuder Christers lada på prima fulträning. Vad sägs om att slå med slägga, välta traktordäck, bära stockar på raka armar, svinga tross, skaka rep och krypa i bildäck!?! Klart värt ett besök och Christer har inte ens vett att ta betalt för första tillfället.

Finträning på Fuerteventura

Playitas-2012.jpg

Nyss hemkommen från ett smygträningsläger (med familjen) på Fuerteventura är det lite svårt med motivationen när det gäller att ge sig ut i snöslask och snålblåst,. Hitintill har jag gömt mig i garaget, som visserligen är ouppvärmt, med väderskyddat. Fast, i morse fick jag på mig vintertightsen igen. Ganska omotiverade 2 h blev det.

Fuerteventura bjuder på fina vägar och lite trafik. Ön är kuperad, men bergen (och kullarna) är beskedliga. Värst är stigningen vid Cardon som har partier med 17 % lutning, lite kämpigt med 39/25. Veckan bjöd på varierad cykling med målsättningen att köra ungefär som hemma, fast i finare väder. En av dagarna slog jag följe med Rasmus Henning (sjukt bra triathlonproffs) och några av hans danska triathlonpoolare. Den dagen blev jag en aning trött i benen.

Jag kan definitivt rekommendera Fuerteventura för cykling och boendet på Playitas fungerar alldeles utmärkt. Vill ni ha lite förslag på rundor och annat så skicka ett PM.