Husiesvängen

976954_509536682434304_1839108220_o
Vi var en hyfsat stor klunga som drog iväg på söndagsmorgonen

Husiesvängen var en ny bekantskap för mig, även om bansträckningen var känd då Malmö Velo Classic lite fantasilöst kopierat den rakt av. Och Velo Classic har jag kört några gånger, sist i ordentligt blåsväder. Mina ben fick ordentligt med stryk på Björnekullatrampen och jag kände mig allt annat än sugen när klockan ringde på söndagsmorgonen. Fast loppet tillhörde en större plan för att komma igång till linjeloppet i Staffanstorp nästkommande söndag. Väl på plats fanns det många bekanta ansikten och riktigt god stämning. Jag hoppades på jämn, hård körning och så blev det. Vi var en hel del som bidrog till en höga farten och medvinden mot Romeleåsen gav oss bra skjuts i ryggen. Väl framme i Slimminge var det dags att spänna vaderna lite och jag tog rygg på klubbkompisen Jocke från Åstorps CK när han satte fart uppför backen. Vi fick lucka och jag valde att sakta ner något och låta fler ansluta. Väl över krönet hade Jocke och urstarka Vinco-Jan fått ett litet försprång. Själv satt jag i en tremannagrupp och funderade på om vi skulle ansluta till de två där fram, eller vänta in det rödvita tåget (läs CykelCity). Jag behövde inte fundera så länge då tåget blåste om i överfart precis när vi började trampa utför.

Nere på platten i Blentarp var vi c:a 12 st cyklister kvar i tätgruppen och i fin belgisk kedja tog vi oss mot nästa stigning – Kläggerödsbacken. Återigen var det Jocke P och Janne K som stod för farthålningen, men tätgruppen förblev intakt och vi höll ihop hela vägen till mål. De sista milen på Husiesvängen/Velo Classic är alltid en plåga med frisk blandning av motvind, kantvind och småbackar. Mina ben var riktigt slitna och jag fick hoppa över förningarna i det uppskruvade tempot mot slutet. Rullade i mål i strålande solsken med humöret på topp och riktigt nöjd efter ytterligare en 12 mils runda i +40 knyck.

P1070476
Så här glad blir jag när
Håkan Persson utnämner en till Kävlinges svar på Bradley Wiggins! Fast undrar om det är 2013, eller 2012-års Bradley han menar…

Björnekullatrampen

375716_179468572216245_40102248_n

På nationaldagen cyklas det på många håll i landet och inte minst i runt Söderåsen där Åstorps CK traditionsenligt arrangerar motionsloppet Björnekullatrampen. En tjänsteresa har hållit mig borta från cykeln sedan GP-loppet på Sturup Raceway och därför tyckte jag att det lät som en fin idé när klubbens elitlag Refero Elite Cycling Team – Åstorps CK bjöd in till snabbrunda – 120 km med ett utlovat snitt på 40 km/h. Jag såg framemot att få cykla fort utan tokryck.

Vi var c:a 10 st som drog iväg i samlad grupp och farten skruvades upp på en gång. Petter Perssons förningar i motluten var inte att leka med, inte heller gästspelaren Christian Bertilssons slätdrag. Jag var tvungen att fråga Petter hur han graderade sin ansträngning och fick till svar att det var ”strax över distansfart”. Elitarna kör distans och vi andra ligger på ljusrött mest hela tiden. Inte konstigt att jag flög av som en vante på Örestadsloppet när jag ofrivilligt tävlade tillsammans med elitåkare. Mot slutet var många av oss dödliga ganska krokiga och våra förningar blev kortare och kortare. Väl framme i mål med ett snitt på 39,7 km/h bjöds det på kaffe och fantastiska hembakade bullar. Nästa punkt på programmet är Husiesvängen och då hoppas jag återigen på hög jämn fart!