48 gels. Borde räcka till vårens tävlingar. Bara 40 dagar kvar. Innan dess måste jag få fart på benen. Anerob fartuthållighet, VO2max och annan plågsam träning ska förhoppningsvis förvandla det diesellok jag blivit till en racerbil…
Jag har träningsvärk! Ordentlig sådan. Vet inte om det kommer från några fjuttiga svingar med Kettlebellen i måndags eller ifrån löpningen på S:t Hans i förrgår. Det blir lite mer löpning och styrketräning de kommande veckorna när jag förbereder mig för Toughest i Köpenhamn som går den 12 oktober. 24 hinder, åtta kilometer, jobbigt, lerigt, blött och kallt. Anmälan är fortfarande öppen för den som är sugen!
Den andra tävlingsdagen i Svanesund inleddes med ett GP-lopp på en kort varvbana med en backe på cykelväg, en utförskörning i svag vänstersväng och ett upplopp i svagt motlut. Målet för loppet var att komma en bit högre upp i resultatlistan än gårdagens blygsamma 39:e plats. Dessvärre kom jag ganska sent till starten och hamnade lite väl långt bak när vi rullade iväg. Varje var såg jag till att plocka några placeringar och efter c:a 15 min var jag bland de tio främsta. Utbrytningsförsöken blev aldrig några riktiga hot då klungan körde riktigt fort i utförskörningen. Med något varv kvar ville jag avancera ytterligare i fältet, men hamnar lite snett på det i ingången till cykelvägsbacken. Tappar positioner och blir trött. Samma sak händer på sista varvet och återigen faller jag offer för att jag inte är tillräckligt placeringssäker när det ska spurtas. Kommer i mål bland de 10-15 första cyklisterna, men tilldelas en 7:e plats tillsammans med 32 andra då målkameran inte fungerat som den ska. Jag gillar GP-lopp och hade riktigt roligt. Grattis till Andreas som tog hem en trisslott och en 3:e plats.
Efter lunch och vila var det dags för tempolopp. Drygt 19 km på en småkuperad bana. Från början hade jag tänkt ta det ganska lugnt på tempoloppet, men sporrad av förmiddagens framgång var jag sugen på att köra på ordentligt. Utan tempocykel, struthjälm och extra tighta kläder blev det till att leka utbrytning igen. Tog mig runt på strax över 30 min (38 km/h i snitt), hopplöst distanserad av tempokanonerna men nöjd och glad ändå. I morgon kör vi det avslutande linjeloppet på 11 mil med start 12:33.
Mitt minne från förra gången det begav sig svek mig inte. Noteringen i Funbeat sa:
”Tog i allt vad benen klarade av och kom 35:a av 64 startande. Det var länge sedan som jag haft så mycket blodsmak i munnen. Fick prologhosta…”
Då var prologhosta ett nytt begrepp för mig och även tre år senare händer det inte allt för ofta. Kanske för att jag inte kör speciellt många prologer. Det verkar dessvärre som om hostan uteblev i år. Tog jag inte i tillräckligt? Cykeldatorn visar nytt årsbästa i effekt, men en 39:e plats av 51 startande är inget att skryta om. Hosta eller ej, så är det dags att ladda inför morgondagens GP-lopp. 30 min + 2 varv ska avklaras och den 1,1 km långa banan har några trixiga passager, bland annat när vi drar vänster in på en smal cykelväg. Nedan finns några bilder från 2010. Då var jag nöjd med en 38:plats. Måste försöka nå en bättre placering i morgon.
Klubbkompisarna på alliansmästerskapet
I onsdags hölls det årliga alliansmästerskapet i form av ett stjernelöb med avslutning upp mot Kropps kyrka. Jag tror det var mitt tredje alliansmästerskap och i år hade jag hyfsat tur med lottningen, men inte tillräcklig tur för att kunna gå för seger. Det finns nämligen en ganska stor grad av slump i utfallet på ett stjernelöb. Vi kör fyra sträckor, varav sistasträckan är gemensam för alla. Det är lotten som avgör i vilken ordning de andra sträckorna körs och i år hamnade jag med en riktigt starkt grupp på första sträckan Kropp-Mörarp-Kropp. Något ryckig körning fram till vändpunkten men på den sista halvan fungerade lagtempot riktigt bra. Tyvärr lämnades jag och FK Trampens Jadsten ensamma när det var dags för den andra sträckan och även om partempo är bättre än inget kunde vi inte sätta emot de fyra som svängde åt andra hållet. Väl tillbaka för avslutningssträckan ser jag att de redan nått kyrkbacken och då finns inte mer att göra än att hålla andra bakom sig. Kommer i mål som 2:a i veteranklassen efter en urstarka klubbkompisen Ronnie som gjorde sin årliga tävlingsdebut (och sorti) på alliansmästerskapet. Eiring knep 3:e platsen och Åstorps CK dominerade pallen totalt!
Alldeles strax drar jag till Svanesund för en tredagarstävling. Det var tre år sedan jag var där och i år satsar jag ordentligt på kvällens prolog och GP-loppet i morgon förmiddag. På tempoloppet håller jag igen lite för att kunna köra riktigt hårt på söndagens linjelopp. Ska bli grymt kul!
Frederiksbergløbet igår kväll var både häftigt och läskigt. Ganska galet också. Loppet gick på gatorna runt Zoologisk Have med start kl 22:10 i gatlyktornas sken. Banan var kuperad, antingen körde vi upp eller ner, aldrig platt. Ansträngningsmässigt innebar det tvära kast. Gå på max, återhämtning, gå på max, återhämtning, osv. Vi var några svenskar på startlinjen och jag värmde upp tillsammans med Sebastian Giese från Klubben Cyklisten. Vi hade båda planer på att ge danskarna ordentligt med spö. Själv ville jag testa mitt Cancellararyck på sista varvet. Rycka i backen, skapa lucka och hålla undan till mål. Så blev det inte. Planen sprack innan den ens hunnit sjösättas. Den enda lucka jag skapade var till cyklisterna framför mig, inte bakom.
Efter drygt halva loppet, när vi för femte gången passerade banans mörkare delar, står det plötsligt en utbackad Volvo mitt i vägen. Det skriks och varnas. Jag blir skraj och tappar alldeles för många meter till mina medtävlande. Det är aldrig bra att släppa lucka om man är bland de sista i en grupp. Luckor växer snabbt, fem sekunder blir tio och sedan är det bara att försöka hitta en så jämn fart som möjligt och minimera förlusten. Jag cyklade tillsammans med med två danskar från samma klubb och på sista varvet tyckte jag att de började maska lite. Nu hade jag hunnit återhämta mig så pass att jag minsann tänkte tvåla till dem i den annalkande gruppspurter. När vi rullar in på Roskildevej för sista gången har vi drygt 300 m till mål. Jag satsar på en långspurt, spöar danskarna och kommer in på en 11:e plats av 33 startande.
Nu har det gått några tävlingar där jag är en av de sista som tvingas släppa tätgruppen. Det hade varit skönt om jag lyckades hålla mig kvar någon gång. Undrar vad som krävs!?!
Igår var det varmt! Lite väl varm för min planerade tävlingsträning på varvet i Norrvidinge. Därför väntade jag så sent som möjligt innan jag satte mig på cykeln och trampade norrut. Efter dryga 10 min uppvärmning nådde jag tävlingsvarvet och det vara bara att sätta igång. Startar med en kort backe (Backbo) där det var fest i ett av husen. Hälsade och trampade förbi. På 4:e varvet tror jag de började undra och på 8:e varvet var jag nog idiotförklarade sedan länge. Träningspasset gick riktigt bra och både ben och återhämtning visade sig från sin goda sida. Snart börjar vårens mest intensiva vecka med tre tävlingar på åtta dagar. Först ut är mörker-GP i Köpenhamn på måndag, därefter blir det Eslöv Gran Fondo på lördag och till sist ett Allians-GP på Sturup Raceway måndagen där på. Längtar, men skräckblandad förtjusning.
John Degelkolb, Giro d’Italia, etapp 5
Måndagen den 20/5 hålls Frederiksbergløbet, ett GP-lopp i mörker på gatorna runt Köpenhamns Zoo. Kl 22:10 går starten i C-klassen som jag anmält mig i och under 50 min ska det cyklas runtrunt. En rejäl backe med 33 höjdmeter utlovas per varv, vilket nog kommer svida en del när det närmar sig slutet. 
Egentligen hade jag tänkt köra en tävling i Ballerup dagen innan, men den tävlingen försvann spårlöst i förra veckan. Känner du dig också snuvad på ett linjelopp eller bara måste gå testa mörkercykling så passa på och anmäl dig senast den den 13/5 via DCU:s tilmeldingssystem!
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se
I söndags var det krig mellan mig och kantvinden. Örestadsloppet – slaget vid Barsebäck – säsongens första landsvägstävling skulle sålla agnarna från vetet och skörda sina offer. Några minuter innan start gör tävlingsledningen klart för oss att seniorer, juniorer och elit startar tillsammans. Vis från fjolårets fartträning med elitinslag i Åhus inser jag att det kommer gå fort, riktigt fort och att det gäller att sitta med bra i kantvinden. Placeringssäker är jag dessvärre inte och inte heller har jag ben som gör att jag kan täppa luckor. Klubbkompisen Jocke försöker få dra ikapp mig några gånger, men jag känner att benen vill något annat. 
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se
Efter första varvet var jag halvdöd, efter andra varvet var hoppet ute och under tredje varvet var jag redo att begravas i Gillhög som vi påpassligt nog passerade förbi. Benen är sura och tunga av mjölksyra, besvikelsen är påtaglig över att linjeloppspremiären skulle få ett så kort och snöpligt slut. Inte kan jag fortsätta trampa här i min ensamhet?
Foto: Mattias Israelsson
Jag fluktar lite på wattmätaren och ser att det jag presterat under loppet första del liknar något som jag aldrig varit i närheten av förut. Där och då bestämmer jag mig. På fjärde varvet återuppstår jag ifrån de döda. Huvudklungan är visserligen långt borta, men jag är inte ensam om att ha fått släppa och ganska snart bildar vi en mindre grupp som samarbetar fint för att ta oss i mål. Bara 8 varv kvar!
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se
Nu händer det egentligen ganska lite och varven rullar på. Gruppen ändrar storlek emellanåt och flera är ganska trötta. Jag och Höllvikens Pelle Sjörin delar på mycket dragjobb tillsammans med en cyklist från CK Masters. Med två varv kvar börjar vi få häng på det som återstår av huvudklungan och vi hör speakern meddela att det är 1,5 minut att ta in. Våra kroppar fylls med hopp och i de jobbiga kantvindspartierna ökar vi farten för att kunna ansluta. Vi närmar oss och i motvinden med ett halvt varv kvar är vi samlade. Det blir inte mycket till klungspurt även om jag försöker få en liten lucka med 500 m kvar. Det blev en 17:e plats till slut av 45 startande, varav 20 valde att inte fullfölja. Innan tävlingen tyckte jag att idén att cykla hem var lysande. Efter målgång med krampande lår var jag mindre övertygad. Så här ont i benen har jag inte haft efter en cykeltävling någonsin, och andra sidan har jag inte heller tryckt så hårt i pedalerna förr.