Igår gick Toughest Köpenhamn, 8 km löpning och ett gäng hinder att forcera. Arrangörerna lovade att jag skulle bli trött, kall, blöt och smutsig. Innan start var jag varken sugen på att bada i istank eller att gå armgång i ringar, men den positiva stämningen i Team Fysgruppen som jag rekryterats till av fulträningskompisen Andreas, smittade av sig och jag blev ganska pepp. Förutsättningarna kunde varit bättre. Dottern poängterade att jag inte såg så stark ut, foten stukades i förra veckan och jag drog även på mig en ordentlig muskelbristning i bålen när jag snubblade omkring på en nattorientering. Fast, samtidigt hade jag inga direkta förväntningar och förlitade mig på att mitt relativt höga syreupptag skulle ordna det mesta.

Team Fysgruppen innan start

Snabbeskorna var med

Alva testade banan innan start

Nätet verkar kul

Laddad och stark

Spurtar i starten för att flasha lite för hejarklacken, men åker på en kalldusch vid andra hindret – dipsgång – där jag ramlar ner efter en halv meter och får göra dagens första straffrunda. Småler lite för mig själv när jag undrar om det går att sätta rekord i straffrundor. Det kanske skulle vara något för mig! Men ack så fel jag hade. Fixar balanshinder, klätternät och armgång. Helt plötsligt står jag vid ringarna och har ingen aning om hur jag ska ta mig över. Får ett riktigt bra tips av en funktionär och förvånas över mig själv där jag lik värsta gladiator-Toro svingar mig över till plattformen för att sedan simma till land. Dagens värsta är nog isbadet. Kroppen fattar inte riktigt hur kallt det är, men väl uppe ut vattnet får jag nästan ledkramp när jag börjar springa igen. Väl inne på upploppet bjuder jag på en fin kullerbytta ner från klätternätet och klarar sista hindret – monkeybar 2.0 – med bravur. Firar 70:e platsen med korv och en Carlsberg i fin dansk anda.

Avslutar med att bjuda på fina bilder tagna av bästa dottern som springandes förflyttade sig mellan hinderna. Även om jag inte är rädd för att det ska göra ont så är nog inte denna typ av tävlingar för mig. Ser ingen riktig poäng att skrapa upp armbågar och knän. Framöver håller jag mig nog till tävlingar där mjölksyran och ansträngning orsakar smärtan, inte att krypa genom ett platsrör eller rulla ner för nät.

Satsar allt i starten

Krypa i vatten

Krypa under nät

Var glad på bild

En blöt hund efter simturen

Kättra nerför nät

Krypa,,,

Monkeybars 2.9

Målgång

Smutsig och uppskrapad

Glad efter målgång

Avslutar med en Carlsberg, så klart!