Haute Route Alps: På väg!

10569082_10152716833462650_6439752443018185784_n

Nu är jag på väg till Genevé. I morgon väntar en prolog på 9 km. Ett välkänt format efter ett och annat allianstempo. På prologen sparar jag inte på krutet. Däremot har jag lovat mig själv att vara återhållsam på den första etappen. Inte förivras när tempot dras upp i klättringen utan köra enligt plan. Jag är i mitt livs allra bästa cykelform och hoppas på en riktigt fin vecka. I förrgår tog jag mig till Stortorget för att uppleva min femtioelfte Timbuktukonsert. En av refrängerna kan vara bra att ta fram under veckan…

Det kommer ordna sig. Det gör det alltid
Jo det löser sig. Så brukar allt bli
Det kommer fixa sig till slut. Det är inget tvivel om
Fast nu känns skiten sur. Och flera mil ifrån
Det ordnar sig…

Det blir förhoppningsvis dagliga rapporteringar på bloggen och resultatservicen kommer automatiskt på Facebook. Jag tror till och med att det kommer publiceras bilder där också. Du kan också följa tävlingen kan du följa på Haute Routes hemsida.

Haute Route-simulering

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag trösklade på ordentligt i förra veckan, så pass att jag förtjänade några extra vilodagar innan jag ska köra 2 x 10 mil ”Haute Route”-likt på fredag och lördag. Målsättningen är att cykla så fort det går, så jämt det går. Jag ska också testa de energiprodukter som jag hade tänkt att använda, både före, under och efter etapperna. Jag är särskilt intresserad av att se hur jag kan förbättra min återhämtning och minska slitaget på kroppen.

I lördags råkade jag nämligen ut för något ganska lustigt efter mitt fyra timmar långa distanspass. För första gången på länge burrade det ordentligt i benen trots den lugna intensiteten och när jag vaknade på söndagsmorgonen var benen riktigt ömma. Så har jag inte känt sedan i vintras och det var inte något jag förväntade mig efter att hållit igen ordentligt i backarna uppför Söderåsen. Skillnaden mot tidigare var att jag inte tillförde någon energi under distanspasset. Därför är jag riktigt nyfiken att se vad som händer med kroppen när jag fokuserar på näringsintaget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De energiprodukter som jag ska testa är gel, bars och återhämtningsdryck från CNP. CNP är Team Skys val och jag får hoppas att de passar mig och min mage. Gelen, gjord på kokosvatten och ananasjuice känns spännande. Enligt tillverkaren togs den fram för att lugna Cavendishs känsliga mage under etapploppen. Sportdrycken är ingen nyhet då Skratch Labs har varit min första val bra länge. Nytillskottet där är en svagare ”Everyday Hydration Drink” som jag ska använda före och efter etapperna för att fylla på med viktiga elektrolyter.

Jag och la Madone

Dagens runda bjöd på Col de la Madone med ambitionen att köra riktigt hårt och jämt. Och det gick sjukt bra. Äntligen börjar watt-siffrorna röra sig uppåt till nivåer som jag tycker att jag förtjänar. Uppenbarligen fungerade Coach Jakes idé om att höja ”taket” med maxpulsintervaller! Annars bjöd rundan på lite kändisar. Först mötte jag Liege-Bastion-Liege-vinnaren Simon Gerrans på strandpromenaden och senare Cavendishs spurtuppdragare Mark Renshaw då han körde backspurter. Den sistnämnde är Annas förtjänst för om hon inte hamnat vilse i Italien så hade jag ej heller kört dit och letat.

Col de Turini

20140626_121949

Gårdagen avslutades med en middag på en italiensk krog där väggarna i baren pryddes av signerade cykeltröjor och idolbilder. Vid ett av borden satt ett gäng australiensare bland andra Team Skys Richie Porte. Jag var naturligtvis tvungen att önska honom lycka till i Touren när han gick hem med sitt 400 g Toblerone. Jag upptäckte igår att det inte går så fort att cykla i berg som jag trodde. Därför har jag varit tvungen att planera om lite. Dock vill jag inte missa Col de Turini som innebär en unik möjlighet för mig att köra en riktigt lång klättring. C:a 1300 höjdmeter på 20 km motsvarar ett ganska vanligt Haute Route-berg, och det måste jag pröva på! Därför fick det bli en tur och retur-tur till toppen.

Precis som igår går det uppför med en gång. Tog det dock lugnt i början och använde dagens första 500 höjdmeter till uppvärmning. Efter jag maxat genom en tunnel där det inte var tänkt att cyklister skulle hålla till så väntade klättringen upp till Col de Turini. Det tog 77 min för att vara exakt. 77 min av envist kämpande mot gravitationskraften som hela tiden ville att jag skulle vända om och ta mig tillbaka till havet. Sista 5 km gick som i trans och väl uppe på toppen blev det en kort andhämtning och vindjacka på för att ta mig ner igen. Jag har ju trott att det ska vara skönt och kul att cykla nerför. Men, tji fick jag. Dålig asfalt, stenar på vägen, smal vägbana och sjukt mycket svängar gjorde det ganska komplicerat. Och när sedan det är dags att börja cykla uppför igen känns det som benen är gjorda av seg kola.

I morgon väntar en kortare runda då det är dags att åka hem. Jag tänkte försöka köra mitt fortaste uppför Col de la Madone som med sina 13 km och 7 % är ett ganska bra berg att mäta sina krafter i.

22 km/h

Det blev ingen cykling på GF Monte Carlo-banan idag. Ett åskoväder på förmiddagen gjorde att jag inte kom iväg på cykeln förrän strax innan lunch och 122 km lite väl långt med så sen start. Tur var det för när jag väl kom hem efter en liten nätt runda på två berg och dryga 7 mil såg jag att snittet stod på 22 km/h. Jag som inte cyklat i berg speciellt mycket blev ganska förvånad och förskräckt. En vanlig Haute Route-etapp på 130 km med tre ordentliga berg kommer ta 6-7 h timmar. Det är ordentligt med lidande som väntar i augusti!

Annars bjöd dagen på Col de la Madone och Col de Braus. Madone startar i Menton där jag bor och efter 5 min uppvärmning väntade en klättring på 13 km och 925 höjdmeter. Jag är inte helt bekväm med att uppförscyklandet. Min lägsta växel 38/30 funkade bra så länge det inte lutade mer än 10 %, och som tur är var det inte så ofta. Punkterade framhjulet i nerförskörningen, men lyckades få stopp på cykeln utan någon incident. Därefter var det dags för Braus som bjöd på 700 höjdmeter över 10 km. Ganska ojämn lutning, men stundtals riktigt trevligt. I morgon blir det något annat. Förhoppningsvis Col de Turini som är områdets högsta berg med sina 1607 m.

The mountains are calling…

GF Monaco
”The mountains are calling and I must go”. Så skrev John Muir till sin syster innan ett av sina många äventyr och jag har känt likadant ända sedan jag anmälde mig till Haute Route Alps. Och nu är jag på plats i Menton – vid foten av de sydfranska alperna – för tre dagars specialträning i att cykla både uppför och nerför. I morgon har jag cyklar jag bansträckningen för Gran Fondo Monte Carlo som med sina 122 km och 3800 höjdmeter känns som en värdig Haute Route-etapp. Anna är också med, men tar sig fram utan cykel. För henne väntar 30 km bergslöpning. Dessvärre säger väderprognosen att det ska regna och åska. Hoppas den är fel som vanligt!

Jag har fått en coach

js

Frun nämner ibland Coach F och hans något ovanliga upplägg och träningsidéer. Coach F är så klart jag, och fram till nu har även Coach F ansvarat för mitt eget träningsupplägg. Som en förmån i att tillhöra Haute Route Team Type 1 Executive Team har jag tilldelats en egen tränare från CTS – Carmichel Training Systems. Mannen som ska ta hand om mitt träningsupplägg heter Jake Schuppe, en idrottsfysiolog med mångårig erfarenhet som tränare inom uthållighetsidrott. Vi har haft ett inledande telefonsamtal och en del korrespondens via e-post för att Jake ska lära känna min träningsfilosofi och förmåga.

CTS använder TrainingPeaks som verktyg för att planera och utvärdera träning och tävling. Då jag själv använt TrainingPeaks sedan jag skaffade min wattmätare i början av 2012 så har Jake en hel del data att titta på. I morgon kör jag vårens sista tävling – Bureloppet i Halmstad. Jag körde veteran-SM här 2011 och ser framemot att tävla på banan igen. Dock verkar det som vi ska cykla medurs i stället för moturs. Ett helt annat lopp, alltså!

Om 100 dagar…

image

Om 100 dagar går starten på årets upplaga av Haute Route Alps och det är med glädje jag kan meddela att jag kommer cykla loppet tillsammans med Team Type 1 Haute Route. Under våren har jag genom olika insatser samlat in € 10 000 till förmån för barn med diabetes i Afrika. Det började med succén Stävie Trail som i början av mars lockade nästan 400 löpare till en skog som du knappt visste fanns. Arrangemanget gav mer än 50 000 kr till insamlingen och jag och Anna blev helt tagna av deltagarnas engagemang och vilja att göra skillnad.

image

Mina samarbetspartners Debrand Sverige AB och Brandkonsulterna AB gett värdefulla bidrag och i veckan genomförde jag en välgörenhetscykling hos Brandkonsulten AB där jag både i teori och praktik försökte peppa deras Vätternrundan Sub10 satsning. Många av deltagarna hade inte cyklat i grupp tidigare och ute på Ekerö försökte vi få igång olika lagtempoformationer.
image

Att just TT1 är Haute Routes officiella välgörenhetspartner blir ganska självklart när man förstår TT1:s engagemang för cykelsporten och idrottare med diabetes. Ta en titt på filmen nedan så förstår du mer hur det hänger ihop. Även om jag nått mitt insamlingsmål går det självklart bra att skänka mer pengar till förmån för barn med diabetes!