Dags för kungaetappen!

Idag väntar en transportsträcka på kullerstenar mellan Paris-Roubaix och uppför ”bergs” i Ardennerna och jag tänker spara så mycket energi som möjligt till morgondagen och den näst sista etappen av Tour of Sufferlandria. Fast inte tänker jag vika ner mig och min uppgift för dagen är att följa med alla attacker och inte låta någon gå iväg. Morgondagen börjar med en ganska vanlig tävling i Frankrike. Ryckigt, svängit och sjukt jobbigt. Därefter blir det snabb förflyttning till Mancester och inomhuscykling i velodromen. Etappen avslutas med cykelcross i Belgien.

image

Det är nu det avgörs. Det är dags att skilja svaga från starka. Jens Voigt sa nyligen i en intervju efter Tour Down Under ”It’s better to be on the giving end of pain, than on the recieving end”. Imorgon är det jag som ger och de andra som får ta emot.

PS / Ytterligare ett hundratal har kastat in handduken och vi är nu 600 kvar i klungan av de 1000 som startade! / DS

Hektisk start på touren!

Veteran SM 2011

Tour of Sufferlandria är igång. En tredjedel avklarad. De första dagarna har varit riktigt hårda. Värst var det i lördags. Starten gick direkt efter frukost och jag sladdade bakom klungan mest hela tiden. Surare ben får man leta efter! Söndagen bjöd på en ordentlig klättring och jag lyckades gå med i en utbrytning som höll hela vägen. Igår attackerades det från start och efter en halvtimmes ryckig cykling kom till Mendrisio och VM-banan från 2009 i Mendriso. Där körde vi fyra varv och jag lyckades räkna till 23 vanvettiga attacker. Benen kändes skräp och i sista backen fick jag släppa de värsta konkurrenterna och koncentrera mig på att minska tidsförlusten.

De första etapperna har skördat sina offer. Knappt 1000 stod på startlinjen i lördags och efter tre etapper har 300 kastat in handduken. Jag är rädd att dagens småbackiga och relativt korta etapp kommer att svida i benen. Finns det några pigga ben i klungan lär det bli offensiv körning. Och om jag har samma ben som igår kan det sluta riktigt illa!

Tour of Sufferlandria

321040_10151268765046997_196238674_n

Nyss hemkommen från backintervaller i trakterna kring Tågarp och Rönneberga blev jag uppringd av sportdirektören som meddelade att jag blivit uttagen till Tour of Sufferlandria (ToS).  Jag är en av drygt 800 deltagare ställer sig på startlinjen på lördag morgon. Egentligen stör detta mitt träningsblock, men lojal som jag är ställer jag självklart upp och börjar nu förbereda mig för etapploppet som varar i nio dagar, mellan 26 januari och 3 februari. Det fina med ToS är att jag slipper hårda hotellsängar, äcklig restaurangmat och långa transfertider i bussen. ToS går nämligen i mitt eget garage. Etapperna är:

Totalt blir det 11 h högintensiv träning på nio dagar. Låter det lite? Knappast. Transportsträckorna är få när det gäller Sufferfest!

Jens-faktorn!

Glöm wind chill index och annat trams. För riktiga cyklister är det Jens-faktorn som gäller. Jens Voigt är en sann inspiratör och rouleur. Du loggar distans, tid och intensitet., Nu kan du också logga din Jens-faktor och ju kallare och blåsigare det är desto mer lik Jens är du!

4243765995_dbf3ebe6ea_o
De senaste dagarnas träning har bjudit på kallt och blåsigt väder. Rejält med Jens-faktor alltså:

  • Lördag, – 8 och 7 m/s (25 km/h): Jens-faktor 5.
  • Söndag, – 10 och 3 m/s (11 km/h): Jens-faktor 4.
  • Måndag, – 9 och 6 m/s (22 km/h): Jens-faktor 4.

Undrar om jag kommer pricka in någon Jens-faktor HC i år? 10-dygnsprognosen verkar inte allt för lovande för det!

5 x Lotta

2013-01-16 12.27.22

Var på jobb i Åstorp i förmiddags och kunde inte hålla mig borta från Söderåsen när jag passerade så nära. Att vintercykla där har jag provat förr och idag var det tröskelintervaller i backar som gällde.  Temperaturen var något blygsam, kring –15, men vis av erfarenhet från lumpen i Norrland vet jag att det är går alldeles utmärkt att träna när det är kallt. Åtminstone så länge det är varmare än –24. Fast fryser gör jag och idag så pass mycket att jag nöjde mig med två min uppvärmning innan det var dags att attackera Lotta för första gången. Totalt fem gånger släpade jag mig upp. Efter tredje intervallen var jag hyfsat varm…

image

Snart dags för det andra träningsblocket

cykeltävling

Det första blocket var hårt och kort och i det andra träningsblocket som börjar på måndag blir längre och segare. Nu ska min förmåga att cykla i tröskelfart förbättras. Precis som för det förra blocket kommer jag gruppera cykelpassen två och två och några av de träningspass som jag vill klämma in de kommande tre veckorna är:

  • 10 x (4′ + 1′). Kortare arbete går att göra med något högre intensitet än tröskeleffekt. Vill gärna känna på den intensitet som jag tror krävs på tävlingarna. Det är dock viktigt att vilan är kort.
  • 3 x (15′ + 5′). Kring en kvarts arbete motsvarar de traditionsenliga allianstempotävlingarna som hålls mellan maj och augusti. Vem vill inte vara stark där!
  • 30′. Ett av mina mål i år är att kunna cykla i 40 km/h på 20 km motsvarande en friskt vågad utbrytning.

Första veckan kanske det inte blir 10 x 4′ eller 3 x 15′, utan jag vill gärna öka efterhand som veckorna går. En gång i veckan kör jag ett kombipass där jag blandar in VO2max-intensitet i tröskelpasset. Allt för att inte glömma bort det som hände i förra träningsblocket. Jag gjorde förresten ett FTP-test igår genom att cykla 20′ så fort jag kunde. Lyckligtvis har träningen gett resultat och jag befinner mig just nu där jag var i slutet av mars 2012.

Tar det lugnt!

vila

Mitt första träningsblock är klart. Det blev 2 x 2 vecka med högintensiv träning för att öka min förmåga att cykla fort från 30 sekunder till 8 minuter, dvs. Jag hade tänkt köra ett block på tre veckor, men lyckades klämma in en förkylning i mitten och tog ett omtag efter det. Varje vecka har innehållit tre kortare intervallpass, mestadels i garaget, samt ett pass utomhus där intervallerna vävts in i ett distanspass. Fyra intervallpass/vecka sliter både på kroppen, men även på psyket. Ärligt talat så är det j-ligt jobbigt att finna motivation för att gå på max så ofta. De gånger som jag haft sällskap av träningskompisarna i Kävlinge Cykelentusiaster har det gått lite lättare. Inte vill man vika ner sig!

I veckan som kommer tar jag det lugnt. Veckan tillägnas återhämtning. Idag väntar ett kort styrkepass för att inte tappa kontinuiteten. Tror även jag kör lite lätt på rullarna för att få bort slaggprodukter. Sedan blir det troligen två heldagar med vila innan jag ger mig på en ny FTP-test. Jag hoppas verkligen att det hänt en del där. I slutet av veckan blir det lite hårdkörning för att påminna kroppen om vad som väntar i nästa vecka. Då är det dags att fokusera på förmågan att ligga länge kring tröskeln.

Suffering never goes out of style

Garageträning är min melodi och just nu kör jag den mesta träningen på maximal intensitet i intervaller på 30 s till 8 min. Rullarna fungerar än så länge då benen fortfarande är för svaga för det förhållandevis låga motstånd som de erbjuder. Jag är absolut inte snygg när jag tar i så att mjölksyran sprutar, men det är strunt samma för ”suffering never goes out of style”…

Inspirationen kommer från Sufferfest. Denna gång till “Downward Spiral”. IWBMATTKYT!

S:t Hans backar

image

I morgon  drar Kävlinge cykelentusiaster till S:t Hans backar i Lund för några varv intensiv backträning. Fördelen med S:t Hans backar är att det enda sättet att ta sig upp för dem är att gå på max. Annars kommer man helt enkelt inte upp. Jag körde ett varv häromdagen och med “fel” utväxling, vattensjukt gräs och klena ben fick jag ge upp toppförsöket. I morgon kommer jag med “rätt” utväxling och hoppas få blicka ut över Lunds stad från dess högsta punkt. Vi räknar med att må backarna strax efter 09:30 så är du sugen på sällskap på CX-banan är det bara att dyka upp!