I måndags var det dags för lite mer strukturerad träning. Efter en månad med ungefär halva träningsdosen ska jag under de kommande veckorna gradvis öka belastningen så att jag är redo för min 12-veckors fokus för bättre åkstyrka. I helgen blir det kick-off med Kastbergaloppet på lördag och Yddingeloppet på söndag. Där emellan firar jag och Anna 2×40 år med släkten!
Igår gick Toughest Köpenhamn, 8 km löpning och ett gäng hinder att forcera. Arrangörerna lovade att jag skulle bli trött, kall, blöt och smutsig. Innan start var jag varken sugen på att bada i istank eller att gå armgång i ringar, men den positiva stämningen i Team Fysgruppen som jag rekryterats till av fulträningskompisen Andreas, smittade av sig och jag blev ganska pepp. Förutsättningarna kunde varit bättre. Dottern poängterade att jag inte såg så stark ut, foten stukades i förra veckan och jag drog även på mig en ordentlig muskelbristning i bålen när jag snubblade omkring på en nattorientering. Fast, samtidigt hade jag inga direkta förväntningar och förlitade mig på att mitt relativt höga syreupptag skulle ordna det mesta.
Spurtar i starten för att flasha lite för hejarklacken, men åker på en kalldusch vid andra hindret – dipsgång – där jag ramlar ner efter en halv meter och får göra dagens första straffrunda. Småler lite för mig själv när jag undrar om det går att sätta rekord i straffrundor. Det kanske skulle vara något för mig! Men ack så fel jag hade. Fixar balanshinder, klätternät och armgång. Helt plötsligt står jag vid ringarna och har ingen aning om hur jag ska ta mig över. Får ett riktigt bra tips av en funktionär och förvånas över mig själv där jag lik värsta gladiator-Toro svingar mig över till plattformen för att sedan simma till land. Dagens värsta är nog isbadet. Kroppen fattar inte riktigt hur kallt det är, men väl uppe ut vattnet får jag nästan ledkramp när jag börjar springa igen. Väl inne på upploppet bjuder jag på en fin kullerbytta ner från klätternätet och klarar sista hindret – monkeybar 2.0 – med bravur. Firar 70:e platsen med korv och en Carlsberg i fin dansk anda.
Avslutar med att bjuda på fina bilder tagna av bästa dottern som springandes förflyttade sig mellan hinderna. Även om jag inte är rädd för att det ska göra ont så är nog inte denna typ av tävlingar för mig. Ser ingen riktig poäng att skrapa upp armbågar och knän. Framöver håller jag mig nog till tävlingar där mjölksyran och ansträngning orsakar smärtan, inte att krypa genom ett platsrör eller rulla ner för nät.
I skogen gäller det att hålla fokus både på kartan, omgivningen och var fötterna ska placeras. Bilden kommer från medel-DM i skogarna nära Sösdala. Jag tävlar för Skåneslättens OL, en tävlingsallians där min klubb OK Silva är med.
Jag har träningsvärk! Ordentlig sådan. Vet inte om det kommer från några fjuttiga svingar med Kettlebellen i måndags eller ifrån löpningen på S:t Hans i förrgår. Det blir lite mer löpning och styrketräning de kommande veckorna när jag förbereder mig för Toughest i Köpenhamn som går den 12 oktober. 24 hinder, åtta kilometer, jobbigt, lerigt, blött och kallt. Anmälan är fortfarande öppen för den som är sugen!
Idag åker jag och dottern till Perstorp och springer orienteringstävling. För mig är det premiär i H40. Svart bana. Okänd skog. En dotter som väntar i mål. Klubbkompisen sa att en tid inte sämre än 20 min efter nästsiste man är bra…
Fyller 40 år idag. Firar med att anmäla mig till Haute Route Alps. Ett etapplopp i franska alperna. Sju dagar, 19 berg, 3000 höjdmeter per dag. Borde passa en skåning!
Skånes 2-dagars linjelopp i Södra Sandby blev cykelsäsongens sista tävling. En utmanande bana med en ordentlig stigning varje varv, regn, frisk vind och målgång uppför. Jag hade bra koll på banan och framförallt målbacken då jag kört lite intervaller där och testat utväxling mm. Jag hade bestämt mig för att tävla aktivt och försöka sätta press på mina medtävlande. Jag hade några idéer om vad jag skulle hitta på, men som vanligt blev det inte som tänkt. Och då gäller det att tänka om! Redan tidigt kom Urstarka Stefan Stengård från CK Dainon loss. Därefter avlöste attackerna varandra, men jag tyckte ingen verkade vara allt för allvarlig. När sedan loppets blivande segrare – Peder Bodén från CK Master – satt in en grym attack var jag med på noterna och tog hans hjul. Peder körde dock så fruktansvärt hårt i kantvinden att jag till slut fick släppa. Tillbaka i klungan höll jag mig bland de 5-10 främsta och benen kändes fina, speciellt i backen upp för Almbäcksvägen.
På sjätte varvet såg två Kävlingekompisar i publiken och tyckte att det var läge att bjuda på lite action. Skrek ”attack” – mest på skoj – och till min förvåning var vi fem som fick en lucka till klungan. Jag, Patrik Jadsten från FK Trampen, Viktor Nilsson från Åhus CK, Per Jörstad från CK Lunedi och Fredrik Bengtsson från CK Ringen. Vi fick i gång ett fint lagtempo där Jadsten, Viktor och Per var de starkaste. Jag gick med runt så mycket jag orkade och efter några varv började det krampa lite smått låren i uppförskörningen. Trodde att jag skulle få nöja mig med en 7:e plats, men bestämde mig för att inte vika ner mig utan att ge allt i sista backen. Jadsten satte in en attack strax innan den skarpa högersvängen som ledde oss in på Almbäcksvägen och upploppet. Jag var med på attacken, men fick aldrig hjul på Patrik utan ”spurtade” allt vad jag kunde för att hålla övriga bakom mig. Trampade i fyrkanter med kramp i låren, sneglade bakåt och såg att de andra var på betryggande avstånd och tog hem 4:e platsen. Årets sista tävling blev cykelkarriärens hittills främsta placering, vilken visade sig vara värd en fri service på Bike Italy!
Målgång på linjeloppet i Svanesund 3-dagars
På söndag är det dags för säsongens sista tävling – Trampenlinjet. I inbjudan utlovades 8 varv och 72 km för herr senior. Ganska kort för linjelopp, vilket i och för sig kändes riktigt skönt så här på slutet av tävlingssäsongen. Banan bjuder på en ordentlig backe och även målgång uppför, något som jag inbillat mig passar mig bra. Fast då gäller det att förneka hur det egentligen gick på bergstempot i Svanesund 3-dagars. I förra veckan bestämmer sig FK Trampen för att senior ska köra tillsammans med elit och att vi ska cykla 12 varv (108 km) i stället för utlovade 8 varv. Vad som innan var en överkomlig tävling, med en chans på en bra placering, blev nu ett fruktat lopp där minnet av vårens Örestadslopp fick det att knyta sig i magen. Nu har det dock ordnat sig till det bättre. En förlängd anmälningstid gav fler elitcyklister och nu får senior återigen köra sitt eget lopp. Dock blir det 10 varv i stället, men det är inget som oroar. Fram till tävlingen tar jag det hyfsat lugnt undantaget lite backspurter och korta intervaller. Vill vara riktigt fräsch på söndag!
Visa Skånes 2-dagars: Linjelopp på en större karta.
Igår var det OK Silvas klubbmästerskap. Åtta startande i H40 och en violett bana på 6 km. Själv har jag kört två motionstävlingar (gul & orange) i mitt orienteringsliv och kände mig något vilse bland mina betydligt mer meriterade klubbkompisar. Mitt eget mål var enbart att hitta runt och fixa kontrollerna i rätt ordning. Sedan vill jag gärna springa fortare än 10 min/km, räknat på fågelvägssträckan. Det var dock snabbsprunget på Järavallen, men alla femtielva stigar gjorde det bitvis lite klurigt och björnbärsbuskarna var inte allt för snälla mot underbenen. Lite feg satsade jag att ta säkra kort och hellre springa omväg än genväg. Säkerligen rätt beslut för mig, men helt fel om man ser till resultatlistan. Jag kom in på 7:e plats, hopplöst distanserad av de övriga med hela fyra minuter upp till 6:an.
Glädjande var dock att jag faktiskt noterade den snabbaste tiden mellan 3 av de 15 kontrollerna! På söndag väntar nästa orienteringstävling. Då deltar jag återigen i motionsklass och ska försöka springa mindre och orientera mer. Innan dess väntar dock Kävlingetrampen. Kl. 08:00 rullar vi iväg och förhoppningsvis blir det ett fint lagtempo hela vägen runt.
Den andra tävlingsdagen i Svanesund inleddes med ett GP-lopp på en kort varvbana med en backe på cykelväg, en utförskörning i svag vänstersväng och ett upplopp i svagt motlut. Målet för loppet var att komma en bit högre upp i resultatlistan än gårdagens blygsamma 39:e plats. Dessvärre kom jag ganska sent till starten och hamnade lite väl långt bak när vi rullade iväg. Varje var såg jag till att plocka några placeringar och efter c:a 15 min var jag bland de tio främsta. Utbrytningsförsöken blev aldrig några riktiga hot då klungan körde riktigt fort i utförskörningen. Med något varv kvar ville jag avancera ytterligare i fältet, men hamnar lite snett på det i ingången till cykelvägsbacken. Tappar positioner och blir trött. Samma sak händer på sista varvet och återigen faller jag offer för att jag inte är tillräckligt placeringssäker när det ska spurtas. Kommer i mål bland de 10-15 första cyklisterna, men tilldelas en 7:e plats tillsammans med 32 andra då målkameran inte fungerat som den ska. Jag gillar GP-lopp och hade riktigt roligt. Grattis till Andreas som tog hem en trisslott och en 3:e plats.
Efter lunch och vila var det dags för tempolopp. Drygt 19 km på en småkuperad bana. Från början hade jag tänkt ta det ganska lugnt på tempoloppet, men sporrad av förmiddagens framgång var jag sugen på att köra på ordentligt. Utan tempocykel, struthjälm och extra tighta kläder blev det till att leka utbrytning igen. Tog mig runt på strax över 30 min (38 km/h i snitt), hopplöst distanserad av tempokanonerna men nöjd och glad ändå. I morgon kör vi det avslutande linjeloppet på 11 mil med start 12:33.