Tävlingshelg i Götene

wpid-20140523_200607.jpg

Jag åkte till Götene med ett tufft tävlingsprogram med GP-lopp, gran fondo och linjelopp i seniorklass. Tanken var inte att prestera på topp i alla lopp, utan snarare försöka dra några slutsatser om hur kroppen reagerar på flera dagar med tävling. Allt för att samla erfarenheter till sommarens alpcykling. Jag lärde mig en hel del.

wpid-20140523_195854.jpg

Fredagen började med Götene Elit GP. 50 min + 3 varv. C:a 50 cyklister kom till start och redan efter två svängar var klungan rejält utdragen. Varvet var kort, bara 1,2 km och ganska tekniskt med tio 90-graders svängar per varv. Jag var ruskigt nerös innan start och hamnade tidigt långt bak i fältet. Efter en krasch hamnade jag på efterkälken, men vi lyckades ansluta lagom till nästa krasch. Denna gång kunde inte luckan tätas och vi fortsatte i lagtempo tills dess att tätgruppen kom i fatt oss och vi fick kliva av. Det roliga tog slut redan efter 32 minuter. Fast jag hann dock träna på nästan 200 svängar i hög fart!

Lördagens Kinnekulle Cyclassic var ett 122 km långt motionslopp med en tävlingsklass där elit blandades med senior och veteran. Alla med tävlingslicens var välkomna och vi var strax över 100 cyklister som drog i väg på blöta vägar. De första milen karakteriserades av attacker som avlöste varandra innan ”rätt” utbrytning på 10 cyklister kom iväg. Efter halva loppet var utbrytningen inhämtade och direkt blev det attacker på nytt. Det tog ytterligare någon mil innan ”rätt” utbrytning återigen gått iväg och det lugnade ner sig. Strax innan Kinnekulle blev klungan ganska nervös och alla ville ligga långt fram vid ingången till backen. Jag lyckades bita mig kvar i tätgruppen hela vägen upp och kunde gå i mål med klungan på en hyfsad 38:e plats. Att spurta om 11:e plats struntade jag i.

wpid-20140523_202557.jpg

Söndagens Kinnekullelopp blev tyvärr en medioker historia. Efter att hängt bra med uppför kullen de första gångerna kände jag redan på tredje gången att benen uppförde sig konstigt. I kantvinden efter utförskörningen var de lika trögstartade som en sur gammal utombordare och uppför backen den fjärde gången tappade jag kontakt med täten. Resten av loppet körde jag i trevligt lagtempo med två andra medtävlande. Kom i mål med värkande ben på en halvkass 48:e plats av 86 startande.

Oavsett så har helgen bjudit på en ordentligt överdos av cykeltävling. En slutsats som jag drar är att det är ruskigt svårt att trycka många watt efter att under upprepade tillfällen gått på max. Mina snabba muskelfiber behöver betydligt mer återhämtning än de långsamma. Och utan de snabba fibrerna är det svårt att göra bra i från sig på 1-3 min maxinsatser. Att spara energi och undvika att övertrassera mjölksyrakontot i kommer vara nyckeln till framgång i alperna. I morgon väntar ett GP-lopp på Sturup raceway. Det känns som om jag måste värma upp en halvdag för att ens ta mig runt…

Tour de Kinnekulle

8_kinnekulle

På fredag drar jag till Götene för en tävlingshelg med Götene Elit-GP, Kinnekulle Cyclassic och Kinnekulleloppet. Just det där med ett GP-lopp i elitklass känns lite knäppt, men förklaras bäst med ett missförstånd från min sida när jag fick nys om tävlingshelgen. Då jag inte räds förnedring ska det bli riktigt kul att få känna på hur fort det kan gå när de snabba pojkarna cyklar. Kinnekulle Cyclassic är något så märkligt som ett motionslopp med tävlingsklass (med licenskrav). Här blandas elit med senior, veteran och sportklass. Jag räknar med ett utslagsgivande lopp och en splittrad klunga, till skillnad från söndagens Gran Fondo Eslöv som mer blev ett distanspass med tre backintervaller.

Tävlingshelgen avslutas med Kinnekulleloppet i seniorklass. Den stora utmaningen här blir själva Kinnekulle som ska cyklas sju gånger. Målgång på toppen känns spännande och jag hoppas att jag inte är allt för rökt i benen efter de första dagarnas tävlande. Kinnekullebacken är c:a 2,2 km lång med en lutning på 7 %. Strava visar vem som regerar på berget…

Det fina är att tävlingshelgen fortsätter med ett GP-lopp på Sturup Raceway på måndagskvällen. Racerbanor är grymma att cykla på och inte en chans att jag missar detta lopp, även om benen borde vara mos vid det här laget.

Tredje gången gillt!

IMG_0279

För tredje gången gillt blev jag avhängd på Örestadsloppet. Därmed är det för evigt (?) bestämt att jag inte fixar detta tillsynes anspråkslösa lopp. Det började 2011 då jag åkte av efter fem varv för att sedan bryta. Då fixade inte accelerationerna och hade bekymmer med positionering. 2012 hade jag annat för mig, vilket var tur eftersom vädret det året var fruktansvärt otrevligt. 2013 var det dags igen och jag dog på 3:e varvet. Vi startade samtidigt som elitklassen och körningen i kantvinden skördade många offer. Då fullföljde jag i alla fall loppet och så blev det även igår.

Varv 1, 2 och 3 gick hyfsat. Jag satt med långt fram och kände mig helt ok. Sedan på 4:e varvet började benen bråka och jag fick släppa luckor i kantvinden. Inte bra alls, men vill inte benen trampa hårdare och fortare är det svårt. ”Placeringssäker, men utan krut i benen” som Håkan sa efteråt. Och det är precis så jag känner mig. Att se klungan glida iväg är aldrig kul, men första gången var jag i alla fall i gott sällskap och vi lyckades ansluta igen.

IMG_0288

På sjätte varvet var det återigen dags att säga hejdå till tätklungan och jag gjorde mig beredd på att köra ensam de resterande sex varven. Som tur var blev jag ikappcyklad av en mindre grupetto redan efter två ensamvarv. I mål kom jag mellan plats 15-20, men då resultatlistan är helt uppåt väggarna (pga. strulande chip?) så står jag som DNF. Just antalet DNF blev mycket högt igår då kommissarierna diskade alla som cyklade på fel sida om vägen. En åtgärd som jag visserligen tycker är befogad för vår och andras säkerhet. Jag har alltid tyckt det känts olustigt att ligga på fel sida i 50 knyck med mötande trafik.

Mjölksyran som inte ville försvinna

image

En forårsdag i Hell-singör bjöd på nytt personligt rekord! Tyvärr inte i fart, utan i sämst återhämtning. Cykeltävlingar är lika med mjölksyra och graden av framgång kan ofta mätas hur väl kroppen kan ta hand om syran för att vara redo för nästa attack. Idag fixade jag inte mycket. Efter en bra inledning där jag kände mig placeringssäker hamnade vi i lilla ”Arenbergskogen” och precis som i den riktiga Arenbergskogen är det inte där man vinner loppet, men väl förlorar det. Jag hamnade lite efter när det smalnade av och cyklister framför mig släppte luckor. Jag blev tillsammans med ett gäng andra tvungen att jaga tätgruppen. Inte för att jag bidrog allt för mycket då benen redan här knappt ville hålla styrfart. Det blev bara värre och värre och till slut blev jag till och med ordentligt illamående och slog av på takten.

Efter lite lugnare cykling försökte jag komma igång med stabil tempokörning, men inte ens det ville benen. Därför hade jag allvarliga funderingar på att kliva av vid varvningen. Men, efter att ha tänkt en stund på sommaren Haute Route bestämde jag mig för att cykla vidare i mitt fikarundatempo. Jag kan ju ha dåliga dagar även där. Några enstaka grupper av cyklister passerade mig, bland annat KCE-kompisen Mattias som verkade vara både stark och på glatt humör. Fast mina ben ville inte ens ligga på någons rulle utan det tog ytterligare en halvtimme innan jag kände mig någorlunda återhämtad för att börja köra på. Denna gång i sällskap av ett mindre gäng eftersläntare. Kom till slut i mål som 22:a av 176 startande.

image

En enstaka dålig insats är inte värd att ägna för mycket tanke åt. Kanske var det fruns otäcka krasch igår som fick mig ur balans? Därför väljer jag att fortsätta enligt plan och laddar nu med ett helt gäng 40/20- och 30/30-intervaller inför premiären på hemmaplan om två veckor. Det fruktade Örestadsloppet nästa!

Tävlingsplanering 2014

Sist jag tog en titt i tävlingskalendern kunde jag i princip enbart konstatera att den drar igång med Örestadsloppet den 27 april och avslutas med Skånes 2-dagars den 14 september. Vad som skulle händ a där emellan var ganska oklart. Efter förra veckans klubbmöte med tävlingsplanering, vet jag betydligt mer. Dessutom blir det elitlicens under 2014 för att få en chans att köra fler GP-lopp. Här är de tävlingar och motionslopp som passar mig under cykelsäsongen 2014:

13/4 Forårsdag i Hell-singör, linjelopp 72 km
27/4 Örestadsloppet, linjelopp 96 km
4/5 FIK-trampen, motionslopp 100 km
10-11/5 Halmstad 2-dagars, GP & linjelopp
14/5 Allianstempo, CK Fix, 10 km (Kågeröd)
17/5 Gran Fondo Eslöv, motionslopp 137 km
17-18/5 Skara 2-dagars. GP & linjelopp
25/5 Kinnekulleloppet, linjelopp
26/5 Allians-GP, Höllviken CK (Sturup)
1/6 Bureloppet, linjelopp
8/6 Husiesvängen, motionslopp, 120 km
8/6 Falkenloppet, linjelopp
3/7 Kortbane-SM (?), Borås
18/7 Sandby-GP
19/7 Ringenloppet, linjelopp 88 km
20/7 Elisedals GP
20-26/7 Motions 6-dagars, Laholm
1/8 Kristianstad-GP
11/8 Allians-GP, Klubben Cyklisten (Sturup)
13/8 Allianstempo Örestadscyklisterna (Hög)
24-30/8 Haute Route Alps, etapplopp, 911 km
3/9 Allians-Stjernelöb, CK Fix (Kropp)
6/9 Kävlingetrampen, motionslopp 75 km
14/9 Skånes 2-dagars (linjelopp)

Missa inte Stävie trail

ST_banner_1

Vi har bott i Kävlinge i snart tretton år. År efter år har vi klagat på att det endast finns åkermark att springa på. Undantaget en liten slinga i en talldunge på dryga kilometern. Som från ingenstans dyker värsta terränglöpningsområdet upp. Löpturerna dit blir fler och fler och i takt med att nya stigar upptäcks väcks tanken om ett terränglopp i Furulund. Det är därför som jag och Anna med stor ära presenterar den första upplagan av Stävie trail. Söndagen den 9 mars kl 10:00 går starten för det sensationella loppet. Antingen tar du dig runt ett varv och nöjer dig med 6,5 km, eller så dubblar du.

ST_course

Loppet arrangeras till förmån för diabetesdrabbade barn i Afrika. På Haute Route Alps i sommar ska jag cykla över 19 bergstoppar tillsammans med Team Type 1 (TT1), en välgörenhetsorganisation med fokus på diabetes och med en stark koppling till cykelsporten. TT1 vill samla in € 500 000 i år och Stävie trail är ett av alla initiativ för att uppnå detta. Tillsammans kan gör vi skillnad! Jag ser fram emot just din anmälan!

Kastbergaloppet 2013

I lördags gick andra upplagan av Kastbergaloppet, ett grusvägslopp som både utmanar och inspirerar. Cykla i Eslöv IF bjuder på ett riktigt trevligt arrangemang och jag gillar verkligen tävlingar på höstkanten. Själv har jag haft fyra veckors ledighet från strukturerad träning och såg helgen som en fin kick-off. Bästa träningen är i många fall på tävling och startfältet innehöll många starka cyklister. Cyklingen var bitvis lite passiv, och attackerna få. Visst bjöds det på fartökningar i backarna, men inget som fick mig att gå på rött.

Med en knapp mil kvar får plötsligt två CKX-cyklister en ordentlig lucka och jag sätter in en stöt för att komma ikapp. Stefan Larsson har verkat riktigt pigg och jag vill inte att han kommer iväg. Väl i kapp inser jag att Stefan inte var en av de två CKX:arna, men tätgruppen har nu spruckit upp rejält och vi börjar samarbeta för att skapa lucka. Ytterligare några cyklister (där bland Stefan) ansluter och i dagens enda kantvindsparti splittras tätgruppen. Längst fram är vi 5-6 cyklister som ska göra upp om segern. Själv kör jag av vägen i nästsista svängen, men lyckas jaga i kapp. Bestämmer mig för överraska och satsa allt på en långspurt. Fast någon överraskning blev det aldrig och dessutom var det alldeles för långt till mål. Jag nöjer mig en tredje plats och får gratulera Stefan Larsson till en välförtjänt seger. Väl i mål bjöds på cykelhistoriens bästa afterbike med öl, grillad korv, ärtsoppa, hembakat, kaffe mm. Grymt fixat!