Vilken humor! Väntar med spänning på uppföljare från de andra ProTour-lagen!
Call me maybe – ORICA-GreenEDGE
2
Ett sista ryck!
Igår planerade jag för en ny träningsperiod som skulle få mig i hyfsad form till cykelsäsongens sista tävling – FK Trampens “Skånes 2 dagars”. Jag tänker genomlida tempoloppet på 30 km enbart för att kunna agera hjälpryttare till tempostarke klubbkompisen Eiring på linjeloppet. Det handlar om tre veckor av strukturerad träning, en träningshelg, Malmö Velo Classics mm. Jag gillar att planera träning, men det har varit lite si och så med motivationen att träna hårt under sommaren. Med fyra veckor kvar till tävling kom inspirationen tillbaka och jag smygstartade i lördags med ett långt och hårt pass från Båstad till Kävlinge via både Truedsfällan och Lotta på Åsen. Truedsfällan var en ny bekantskap för mig och 39-21 var inte riktigt helt rätt utväxling, om man inte vill köra styrkeintervaller i 40 rpm dvs.
Idag avverkades Sundsviksbacken (vid Glumslöv). 8 ggr…
Men, helt plötsligt nås jag av beskedet att FK Trampen tvingas ställa in Skånes 2-dagars. Länsstyrelsen i Skåne län ger inte tillstånd för arrangemanget. Skittrist och uselt, inte av FK Trampen utan av den och de myndigheter som gång på gång försvårar för oss att glädjas och kämpa i vår sport. Känns lite olönt att köra tisdagens och onsdagens intervallpass nu.
Vad ska jag med en formtopp till när det inte finns någon tävling!?!
Hur mår kropp och cykel?
Tävlingscykeln rastas på Fuerteventura, vintern 2012. Foto: Johan Jaxell.
Efter att lämnat DNS på gårdagens GP-lopp på Sturup Raceway tog jag tillfället i akt att dels se över cykeln efter kraschen och dels känna efter hur den egna kroppen mår efter fadäsen på Cykelvasan. Cykeln behövde ett nytt växelöra, vilket jag som tur var hade i lager. Sedan behöver båda hjulen riktas om, vilket inte är någon favoritsysselsättning. För en dryg månad sedan skulle jag serva mina tävlingshjul (Speedsession 50 från Revolver Racing) och fyllde hela kassettbodyn med fett, vilket var helt fel. Några droppar mineralolja ska det vara och jag tror det går fortare för mig att fixa till detta, än att rikta om två hjul. Att tävlingshjulen dessutom är ett bättre val på morgondagens allianstempo är ett extra plus.
En kortare runda med fartlek i hyfsad intensitet gav svar på kroppens status. Cyklistens viktigaste muskel – framsida lår – fungerar alldeles utmärkt. Förutom lite smärta i axeln och vänster tumme är det bara såren som stramar. Dessa ska dock behandlas med Aloe vera gel, efter tips av erfarne Andreas Arvidsson. Ingen DNS i morgon!
Taggtråds-Johnny och jag
Förra årets TdF bjöd på en spektakulär vurpa när en TV-bil välte Juan Antionio Flecha och Johnny Hoogerland. Värst gick det för Johnny vars luftfärd slutade i ett taggtrådsstängsel. När jag tittar på min högra kroppshalva efter gårdagens Cykelvasa undrar jag om det verkligen var en skogsväg som jag vurpade på.
Taggtråds-Johnny och jag.
Cykelvasan 2012 var ett gemensamt projekt för mig och frun. Anna med uppgift att utmana sig själv i något så obekant som terrängcykling och jag med uppgift att agera super domestique åt henne. Anna visade sig vara på riktigt gott cykelhumör från första tramptaget och överträffade både sina egna och mina förväntningar med råge. Själv skötte jag mig också bra, undantaget den försening jag drog på oss i Risberg där jag fick besöka sjukstugan för omplåstring.
Jag valde att cykla helstelt på min ombyggda cykelcross. Det gick för det mesta riktigt bra, men bitvis fanns avsnitt där jag hade riktiga problem med att hålla kvar i styret då cykeln kastades hit och dit i hål och gropar större än jag träffat på tidigare. Efter c:a 3 mils cyklande tappar båda händerna greppet om styret och flyger över cykeln ner i sprängstensmakadam. Jag landar på höger sidan och slår upp ordentliga sår på underarmen och underbenet. Där emellan jag jag femtielva 10 cm långa skärsår. Förbannad och full av adrenalin tar vi oss vidare till Risberg för omplåstring. Armbågen blir omhändertagen, men resten av kroppen lämnas otvättad då blodet stelnat och det känns bäst att låta det vara. Vi fortsätter mot Mora och efter en stund har kroppen lärt sig ignorera smärtan. I mål kommer vi på 4:26:43 med humöret i topp.
Såren känns ok och jag bestämmer mig för att vänta med omplåstring till vi kommit till Karlstad där vi ska övernatta innan fortsatt färd mot Skåne. Apotektskvinnan råder mig att skrapa av sårskorporna för att kunna tvätta såren ordentligt och få bort småsten, jord och annan skit. Köper med mig sårtvätt, kompresser och en ny tandborste. Att låta duschen skölja över såren samtidigt som tandborsten gjorde sitt visade sig vara ett vinnande koncept som lurade kroppens smärtsensorer. Att sova uppskrapad är dock ingen höjdare, men som tur var är alla sår på ena kroppshalvan så det gick hyfsat.
Tar tacksamt emot tips på hur man bäst tar hand om sina sår…
Kanske är jämförelsen med Taggtråds-Johnny lite väl långsökt, men tänk på att jag är en glad amatör och Hoogerland ett fullblodsproffs. Jämförelsen haltar ännu mer när Johnny fullföljde resterande 12 etapper på touren och jag tyvärr inte kommer till start på måndagkvällens allians-GP på Sturup Raceway. Räknar dock med att vara tillbaka på allianstempot i Hög på onsdag!
Snart Cykelvasan
På lördag är det dags för min första Cykelvasa och till min ära kommer jag få agera super domestique (hjälpryttare) till frun. Min uppgift blir att göra hennes resa mellan Sälen och Mora då bekväm som möjligt. Egna ambitioner får jag lägga åt sidan denna gång, men förhoppningsvis delar hon med sig av eventuella prispengar!
Jag kör loppet på en helstel crosscykel med rakt styre. Inte särskilt bekvämt, men kommer fungera tillräckligt bra på den snälla banan. Ett litet orosmoln finns angående höger handled som fortfarande smärtar efter GP-kraschen. Min största utmaning blir att hinna i kapp Anna till Smågan där vi bestämt träff då vi hamnat i olika startgrupper. Jag har 16 km på mig att plocka in en kvart…
SRAM:s vevparti för cross (48/38) tillsammans med 28-11 kassett där bak. Kan bli lite tungt om det brantar till för mycket.
Rakt styre och fäste för GoPro-kameran, Däckvalet föll på Schwables Smart Sam vilka var de fetaste däcken (700x40C) som jag fick plats med.
Crash boom bang!
Idag var det allianstävling på Ring Knutstorp. Hemmaklubben Åstorps CK arrangerade ett GP-lopp i form av 11 varv på racerbanan. Men för min del tog det roliga slut efter drygt 8 varv. I en skarp kurva för jag ett plötsligt kast på cykeln och flyger i luften. Innan jag landar hinner jag oroa mig för nyckelben och andra otrevligheter. Men jag landar lyckligt på ryggen. Inget brutet och knappt några skrapsår. Det enda som värker nu är en ordentlig lårkaka på vänterbenet. Skulle dock gissa att jag är ganska stel när jag vaknar. Annars gick loppet ganska bra´och jag var riktigt sugen att blanda mig in i toppstriden på de sista varven, men det får bli en annan gång…
Ringenloppet och Elisedals GP
Sitter säkert i klungan under Elisedals GP. Foto: Fredrik Jansson.
I helgen gick Ringenloppet och Elisedals GP. Min egen ambition inför tävlingarna var ganska blygsam då jag haft en tid med lite motivationsproblem. Inte så pass att jag inte tränat, men jag har inte orkat med den riktigt jobbiga träningen av VO2max och den aneroba kapaciteten. Trodde att ett spontant fartpass med Åhus CK på väg hem efter en heldag på Åhus Beachhandbollsfestival skulle kunna få igång benen. Men, med gästspel av elitcyklister som Christian Bertilsson flög jag av som en vante i “lagtempo” med 48 km/h i motvind! Struntade därför i träningen några dagar innan loppet och laddade med en trevlig middag med likasinnade och massor med “pulled pork”.
Lördagens Ringenlopp gick på en bana på 11 km som skulle cyklas 8 varv. Det svänger ganska ofta och kantvinden bråkar med en under två längre partier. Min ambition för dagen var att öva på placering i klungan och försöka förstå hur den fungerar. Tyckte själv att det jag riktigt bra, och det vara bara en stund under det 4:e varvet som jag var i lite kris. En mindre utbrytning gick iväg på slutet och det var en riktigt stor klungan som skulle spurta om en topp-10 placering. Här fegade jag ur då jag tyckte det var riktigt stökigt. Rullade i mål som 34:a av 98 startande. Helt ok!
Jag hade trevliga minnen från Elisedals GP förra året och av någon anledning har jag fått för mig att jag gillar GP-lopp. 25 varv och drygt 40 km skulle cyklas och tempot var riktigt högt. Trots drygt 150 nittiograders svängar snittade vi 44 km/h! Jag hade inga problem att följa med klungan, men svårare var det att hålla placeringar långt fram. Med tio varv kvar hittar jag mig själv i täten sittandes på klubbkompisen Lars Therps hjul. Jag går om för att ta en förning och skriker till Lars att “nu kör vi”. Men, det var visst bara jag som körde och luckan till klungan blev tillräckligt stor för att jag bestämde mig för att ge allt. Mitt allt är dock inte så mycket att ha om man vill vinna cykeltävlingar och efter två varv är klungan i kapp och mina ben fulla av mjölksyra. Spurtade (?) mig till en 25:e plats av 57 startande.
Infångad av klungan. Fem sekunder senare låg jag sist i huvudfältet. Foto: Fredrik Jansson.
I veckan är barnen hos farmor och farfar och då blir det mysträning med frun som behöver komma i MTB-form inför Cykelvasan. Undrar när det ska tävlas nästa gång?
Det finns ingen träning som tävling!
Idag gick Vincoloppet. 5 varv a 17 km i trakterna söder om Tomelilla. Kantvind är det gott om. En och annan backe finns det också, men i förhållande till kantvinden är de ganska överkomliga. Jag har kommit igång bra med träningen efter marathonuppehållet och fått gjort en del viktiga intervallpass, men jag behöver några veckor till innan fartuthålligheten är där den ska vara. Därför var jag smått nervös innan start. Skulle det bli som förra året då jag blev avhängd redan på det andra varvet? Så blev det inte!
Idag har jag tävlat lite mer än vad jag brukar lyckas med. Jag gjorde några försök att gå med i utbrytningar, vilka alla blev inhämtade ganska fort. Naturligtvis missade jag den vinnande utbrytningen på 3:e varvet och försökte få igång ett samarbete för att hämta in gruppen som gått loss. Samarbetet fungerade sisådär och gruppen framför drog iväg för att sedan gå i mål 2 min innan huvudklungan. På 4:e varvet drar jag iväg i ett försök att komma loss. Vi blir en grupp på fyra man som lyckas hålla undan i några km innan klungan kommer i kapp. Bestämmer mig för att spara kraft och se om det går att göra något på sista varvet för att komma högre upp i resultatlistan. Men, jag satsar på fel ryck och har inget att svara med när nästa ryck går iväg. Någon spurt blev det inte tal om, men det spelar ingen roll om jag hamnar på plats 17 eller 25…
Laddar för helgen
Om några dagar drar Tour de France igång i belgiska Leige och jag laddar upp med Cyklisten av Tim Krabbé. Boken är fylld av insikt om cykelsporten. Vad sägs om “Cykling innebär att först äta motståndarens tallrik ren och inte förrän därefter börja äta från sin egen” eller kommentaren “Tror säkert att en cykeltävling innebär att cykla fort” om en åskådare som ropar “Fortare!”
Men det är inte bara i Liege som det ska cyklas fort i helgen. För egen del blir Vincoloppet på söndag och det utlovas regn och kantvind i vanlig ordning. Det ska bli kul att tävla igen, även om jag just nu är inne i någon form av uppbyggnadsperiod efter min post-marathonsvacka. Jag kryddar veckan med diverse intervaller och hoppas att vara någorlunda på hugget på söndag. Förra året hängde jag med i två av sex varv. Det borde jag kunna slå!
When your day appears dark!
Sir Arthur Conan Doyle skrev i 1896 en debattartikel om fördelar med cykling. Hans ord är riktigt tänkvärda speciellt så här när semesterstift är riktigt stort:
When your spirits are low,
when the day appears dark,
when work become monotonous,
when hope hardly seems worth having.
Just mount a bicycle and go out for a spin down the road,
without thought of anything but the ride you are taking.