På fjärde varvet uppstånden igen från de döda…

Publicerat av
4

24621_10151421107626365_111150792_n
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

I söndags var det krig mellan mig och kantvinden. Örestadsloppet – slaget vid Barsebäck – säsongens första landsvägstävling skulle sålla agnarna från vetet och skörda sina offer. Några minuter innan start gör tävlingsledningen klart för oss att seniorer, juniorer och elit startar tillsammans. Vis från fjolårets fartträning med elitinslag i Åhus inser jag att det kommer gå fort, riktigt fort och att det gäller att sitta med bra i kantvinden. Placeringssäker är jag dessvärre inte och inte heller har jag ben som gör att jag kan täppa luckor. Klubbkompisen Jocke försöker få dra ikapp mig några gånger, men jag känner att benen vill något annat. 476833_10151421203591365_346497428_o
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

Efter första varvet var jag halvdöd, efter andra varvet var hoppet ute och under tredje varvet var jag redo att begravas i Gillhög som vi påpassligt nog passerade förbi. Benen är sura och tunga av mjölksyra, besvikelsen är påtaglig över att linjeloppspremiären skulle få ett så kort och snöpligt slut. Inte kan jag fortsätta trampa här i min ensamhet?
904737_155159844658451_411713559_o
Foto: Mattias Israelsson

Jag fluktar lite på wattmätaren och ser att det jag presterat under loppet första del liknar något som jag aldrig varit i närheten av förut. Där och då bestämmer jag mig. På fjärde varvet återuppstår jag ifrån de döda. Huvudklungan är visserligen långt borta, men jag är inte ensam om att ha fått släppa och ganska snart bildar vi en mindre grupp som samarbetar fint för att ta oss i mål. Bara 8 varv kvar!
478091_10151421205426365_1610456502_o
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

Nu händer det egentligen ganska lite och varven rullar på. Gruppen ändrar storlek emellanåt och flera är ganska trötta. Jag och Höllvikens Pelle Sjörin delar på mycket dragjobb tillsammans med en cyklist från CK Masters. Med två varv kvar börjar vi få häng på det som återstår av huvudklungan och vi hör speakern meddela att det är 1,5 minut att ta in. Våra kroppar fylls med hopp och i de jobbiga kantvindspartierna ökar vi farten för att kunna ansluta. Vi närmar oss och i motvinden med ett halvt varv kvar är vi samlade. Det blir inte mycket till klungspurt även om jag försöker få en liten lucka med 500 m kvar.  Det blev en 17:e plats till slut av 45 startande, varav 20 valde att inte fullfölja.  Innan tävlingen tyckte jag att idén att cykla hem var lysande. Efter målgång med krampande lår var jag mindre övertygad. Så här ont i benen har jag inte haft efter en cykeltävling någonsin, och andra sidan har jag inte heller tryckt så hårt i pedalerna förr.

Sköna maj, välkommen!

Publicerat av
Svara

DSC06020

Maj är här. Nästan i alla fall. Det är i maj månad som det händer. Träningen är gjord och benen ska vara så fina att det i princip trampar av sig själv. På söndag är det Örestadsloppet, ett lopp som ska väcka kroppen inför det som väntar. Vinter- och försäsongsträning ska omsättas i fart och hårdhet. För två år sedan hängde jag med i fem varv. I år hoppas jag hänga med hela vägen runt. Kanske till och med försöka ställa till det lite. Blåser det blir det riktigt hårt. 48 gånger ändrar vinden riktning – medvind, kantvind, motvind (backe), kantvind, medvind, osv… Allt handlar om position i klungan och position är jag inte världsbäst på. Brukar hålla ett öga på erfarna cyklister (speciellt Håkan Persson) för att lära mig. Men Håkan startar några timmar tidigare så den idéen är ganska dålig. Annars händer det mycket kul i maj:

Längtar!

Sjukt snabba skor!

Publicerat av
1

IMG_5860

Äntligen har vinterskor, vinterjacka och vintertights packats ner och gömts i garagets mörkaste vrå. Det är dags för benen att titta fram och cykelbrännan att byggas upp. Fjolårets brunbrända armar och ben har sedan länge återgått till sitt ursprungliga tillstånd. Med fårsax och rakhyvel kan jag lätt få ett halvkilo att försvinna…

Snart ska det tävlas igen. Både Cyclecamp och förra helgens drabbning i Helsingör gav positiva signaler att det nog har hänt något med trycket i pedalerna under vintern. Men det är först efter nästa helg vid Örestadsloppet som det är dags att bekänna färg. Var det egentligen möjligt att ersätta Mallorca med Tour of Sufferlandria? Oavsett vilket så har jag i alla fall ett par sjukt snabba skor!

Nytt fokus inför tävlingspremiären

Publicerat av
Svara

Jag är tung i benen nu. Helt enligt plan. De senaste veckorna har passen blivit längre och hårdare. Benen tröttare och ömmare. Så här efter Cyclecamp skiftar jag fokus. Nu vill jag vara något mer återhämtad mellan nyckelpassen. Än så länge är det inte tal om någon formtopp. Men tävlingarna närmar sig och i år tänker jag tävla med fräscha ben, även om tävlingen kanske saknar betydelse. Det blir roligare så helt enkelt.
image

Fast ingen regel utan undantag och därför laddar jag inför morgondagens klassikerinspirerade lopp ”En forårsdag i Hell-singör” med en löphelg på Kullaberg. Ett kortare pass avverkades igår och i eftermiddag väntar tre timmar på stigar i jakt på Kullamannens själ.

4F: Fast, fun, fit & fuck it!

Publicerat av
Svara

simning
Så här när tävlingssäsongen börjar närma tänker jag på 4F -Fast, fun, fit & fuck it. Något som Therese Alshammar sa i Sommar i P1: ”Man vill vara snabb, man är vältränad och det ska vara kul. Men om det inte går så ”fuck it”!

Jag är precis exakt så bra som jag kan vara med de förutsättningar jag har. Min prestation kan inte mätas i huruvida jag lyckas hålla mig kvar i huvudfältet eller gå med i en utbrytning. Jag kan endast ansvara för min egen fysiska förmåga och vad mina medtävlande gör är utom min kontroll  Därför ska jag vara mitt bästa jag och nöjd med det, även om jag får släppa i en backe!

PS / Maraton-Mia har skrivit ganska tänkvärt om att vara sitt bästa jag. Ta gärna en titt där. / DS

Ronde van Rönneberga

Publicerat av
Svara

G0020025

På söndag går Flandern Runt – en av de finaste vårklassikerna. Förra året fick jag tack vare Canyon en möjlighet att cykla motionsloppet tillsammans med den f.d. proffscyklisten (och vinnare av Flandern, Paris-Roubaix, etc.) Andrea Tafi. Och för att hedra alla som tar sig över Koppenberg, Oude Kwaremont, Paterberg mm så blir har jag idag, i gott sällskap med Jimmy, njutit av varenda backe som finns mellan Kävlinge och Öresundskusten.  Trots snö, frisk vind och en temperatur kring nollan fick vi ihop dryga 90 km och nästan lika många “bergs” som proffsen ska ta sig an på söndag. Allt i vårt eget Ronde van Rönneberga. Fast någon gatsten lyckades vi inte hitta…

Poängjakt

Publicerat av
Svara

pageimage_1060_34761_0_1
I morgon ger jag mig ut på poängjakt och det jag ska samla på är TSS. TSS står för Training Stress Score och är ett sätt att mäta träningsbelastningen. 100 TSS motsvarar en timmes cykling på tröskeln. Ett linjelopp i seniorklassen ger kring 200 TSS och för att förbereda mig för kommande två- och tredagarstävlingar tänkte jag under tre dagar i rad försöka samla på mig 200 TSS/dag. Konkret innebär det c:a 2,5 h träning där jag kombinerar intervaller av olika slag. Sista halvtimmen avslutar jag gärna med att gå ner i bocken och mosa kring sweet spot.

När jag lyckats med detta har jag fått en ordentligt träningsdos och möra ben som förhoppningsvis blir lite mindre överraskade när tävlingarna drar igång. Lite irriterande att det fina vårvädret vi hade i förra veckan har bytts ut mot vinter med hårda vindar och risk för snö. Blir det för dåligt drar jag nog in i garaget för en minivariant av Tour of Sufferlandria.

Sista blocket innan tävlingssäsongen!

Publicerat av
Svara

Eslöv Gran Fondo träning april 2010 -1
Granfondoträning 2010. Ett av mitt livs jobbigaste pass!

Återhämtningsveckan är slut och det är dags för ett sista ordentligt ryck innan tävlingssäsongen börjar. Det kommande blocket består av fyra hårda träningsveckor med flera perioder av ordentlig överbelastning. Jag har fått upp ett hyfsat tryck på de kortare intervallerna, men behöver jobba mer med ryckig cykling med begränsad återhämtning. Det är väldigt lätt att bara sluta trampa efter en intervall, men det känns helt annorlunda om intensiteten ska hållas kvar kring tröskeln. Jag provade på både ”The Ultimate VO2max session” och min egen variant av över/under-intervaller i förra blocket och jag kommer definitivt att fortsätta med denna tävlingslika träning.

I veckan väntar ett tredagarsblock med lite längre pass där mycket tid tillbringas kring ”sweet spot”. Jag har inte lagt så stor vikt vid denna träningsintensitet tidigare i vinter och känner att det är dags att förbättra åkstyrkan inför vårens prövningar. Senare blir det provcykling av Copenhagen Gran Fondo och Eslöv Gran Fondo. Träningsblocket avslutas med Cyclecamp på Isaberg. Mycket att se framemot!

Återhämtningsveckan

Publicerat av
Svara

Signpost along the road to recovery.

Jag har tidigare skrivit om mina träningsblock och hur jag kör tre veckor hårdare träning följt av en återhätmningsvecka. I återhämtningsveckan vill jag att kroppen ska få en chans att återhämta sig och att jag ska känna sug och ork till att genomföra de tuffa träningspass som väntar. Fast det är viktigt att veckan inte blir allt för lugn. Jag tränar kring 60-75 % av min vanliga dos och det är fortfarande intervaller på schemat. Dock inte lika många och ofta med längre vila. Jag vill inte att kroppen ska glömma bort hur det känns att jobba riktigt hårt. Jag vill heller inte att återhämtningen ska bli så pass ordentlig att kroppen tror att det handlar om en formtopp.

Idag blåser det i Skåne och motvind är mer hanterbart än sidvind. Därför drog jag ut på tröskelintervaller i rak motvind och förvånades över hur hårt 15 m/s egentligen är. Stundtals kom jag inte över 20 km/h och fick ofta nöja mig med 39/25, inte ens i nerförsbackarna kunde jag växla upp på stora klingan. Skåne må vara platt, men liggande berg (läs motvind) är ack så jobbiga som de Mallorca har att erbjuda!