Frederiksbergløbet

Frederiksbergløbet igår kväll var både häftigt och läskigt. Ganska galet också. Loppet gick på gatorna runt Zoologisk Have med start kl 22:10 i gatlyktornas sken. Banan var kuperad, antingen körde vi upp eller ner, aldrig platt. Ansträngningsmässigt innebar det tvära kast. Gå på max, återhämtning, gå på max, återhämtning, osv. Vi var några svenskar på startlinjen och jag värmde upp tillsammans med Sebastian Giese från Klubben Cyklisten. Vi hade båda planer på att ge danskarna ordentligt med spö. Själv ville jag testa mitt Cancellararyck på sista varvet. Rycka i backen, skapa lucka och hålla undan till mål. Så blev det inte. Planen sprack innan den ens hunnit sjösättas. Den enda lucka jag skapade var till cyklisterna framför mig, inte bakom.

Efter drygt halva loppet, när vi för femte gången passerade banans mörkare delar, står det plötsligt en utbackad Volvo mitt i vägen. Det skriks och varnas. Jag blir skraj och tappar alldeles för många meter till mina medtävlande. Det är aldrig bra att släppa lucka om man är bland de sista i en grupp. Luckor växer snabbt, fem sekunder blir tio och sedan är det bara att försöka hitta en så jämn fart som möjligt och minimera förlusten. Jag cyklade tillsammans med med två danskar från samma klubb och på sista varvet tyckte jag att de började maska lite. Nu hade jag hunnit återhämta mig så pass att jag minsann tänkte tvåla till dem i den annalkande gruppspurter. När vi rullar in på Roskildevej för sista gången har vi drygt 300 m till mål. Jag satsar på en långspurt, spöar danskarna och kommer in på en 11:e plats av 33 startande.

Nu har det gått några tävlingar där jag är en av de sista som tvingas släppa tätgruppen. Det hade varit skönt om jag lyckades hålla mig kvar någon gång. Undrar vad som krävs!?!

När andra går på fest…cyklar jag

2013-05-18 20.49.18
Igår var det varmt! Lite väl varm för min planerade tävlingsträning på varvet i Norrvidinge. Därför väntade jag så sent som möjligt innan jag satte mig på cykeln och trampade norrut. Efter dryga 10 min uppvärmning nådde jag tävlingsvarvet och det vara bara att sätta igång. Startar med en kort backe (Backbo) där det var fest i ett av husen. Hälsade och trampade förbi. På 4:e varvet tror jag de började undra och på 8:e varvet var jag nog idiotförklarade sedan länge. Träningspasset gick riktigt bra och både ben och återhämtning visade sig från sin goda sida. Snart börjar vårens mest intensiva vecka med tre tävlingar på åtta dagar. Först ut är mörker-GP i Köpenhamn på måndag, därefter blir det Eslöv Gran Fondo på lördag och till sist ett Allians-GP på Sturup Raceway måndagen där på. Längtar, men skräckblandad förtjusning.

Ronde van Rönneberga

G0020025

På söndag går Flandern Runt – en av de finaste vårklassikerna. Förra året fick jag tack vare Canyon en möjlighet att cykla motionsloppet tillsammans med den f.d. proffscyklisten (och vinnare av Flandern, Paris-Roubaix, etc.) Andrea Tafi. Och för att hedra alla som tar sig över Koppenberg, Oude Kwaremont, Paterberg mm så blir har jag idag, i gott sällskap med Jimmy, njutit av varenda backe som finns mellan Kävlinge och Öresundskusten.  Trots snö, frisk vind och en temperatur kring nollan fick vi ihop dryga 90 km och nästan lika många “bergs” som proffsen ska ta sig an på söndag. Allt i vårt eget Ronde van Rönneberga. Fast någon gatsten lyckades vi inte hitta…

5 x Lotta

2013-01-16 12.27.22

Var på jobb i Åstorp i förmiddags och kunde inte hålla mig borta från Söderåsen när jag passerade så nära. Att vintercykla där har jag provat förr och idag var det tröskelintervaller i backar som gällde.  Temperaturen var något blygsam, kring –15, men vis av erfarenhet från lumpen i Norrland vet jag att det är går alldeles utmärkt att träna när det är kallt. Åtminstone så länge det är varmare än –24. Fast fryser gör jag och idag så pass mycket att jag nöjde mig med två min uppvärmning innan det var dags att attackera Lotta för första gången. Totalt fem gånger släpade jag mig upp. Efter tredje intervallen var jag hyfsat varm…

image

S:t Hans backar

image

I morgon  drar Kävlinge cykelentusiaster till S:t Hans backar i Lund för några varv intensiv backträning. Fördelen med S:t Hans backar är att det enda sättet att ta sig upp för dem är att gå på max. Annars kommer man helt enkelt inte upp. Jag körde ett varv häromdagen och med “fel” utväxling, vattensjukt gräs och klena ben fick jag ge upp toppförsöket. I morgon kommer jag med “rätt” utväxling och hoppas få blicka ut över Lunds stad från dess högsta punkt. Vi räknar med att må backarna strax efter 09:30 så är du sugen på sällskap på CX-banan är det bara att dyka upp!

Söderåsen i vackert vinterväder

2012-12-08 11.29.55

Söderåsen är en av mina favoritplatser för cykling och jag har som tradition att besöka den alla årstider. Den är lika speciell på våren i ljusgrön nyans som i fina höstfärger i oktober. För att inte tala om hur bedårande den är i solsken och snö.  I lördags hade jag och Jimmy hade laddat för en runda på 40 km med två ordentliga stigningar uppför åsen. Den traditionella – Lotta på Åsen – och utmanaren – Krika gård – som ger en 14 % lutning under alldeles för lång stund. Efteråt väntade finkaffe från Koppi och lussebullar.

Att cykla i snö går trögt, speciellt om det inte är plogat. Dubbdäck hade vi inte och flera gånger var jag när att gå omkull. Jimmy valde att prövade det sistnämda åtminstone mer än en gång. Termometern visade kring -10 och vi fick en och annan kommentar om att cykla var en i högsta grad olämplig aktivitet denna vintermorgon. Fast kylan var inte speciellt besvärande. Det var snarare backarna och bristen på cykelform som märktes. Lotta på Åsen tog ”bara” 2,5 min längre än personbästa och att ta sig uppför nästa stigning i knappa 6 km/h imponerar föga. Oavsett, träningspasset var lyckat och det är svårt att ta sig hem från åsen utan möra ben!

Vintercykling på Söderåsen

På lördag kl 09:00 blir det vintercykling på Söderåsen. Jag har ingen aning om väglaget i denna alpina del av Skåne, men framkomligt är det säkert. MTB eller cross är ett måste och vi utgår från parkeringen vid skidspåren i Klåveröd. Själv tar jag med varm choklad och lussebullar till fika efteråt. Välkommen!

Höst = CX

Tidigare år har jag haft en omgång CX-träning på hösten och det finns väl inget som tyder på att detta året skulle bli annorlunda. S:t Hans backar i norra Lund bjuder på riktigt fin CX-träning och banorna går att göra hur jobbiga som helst. Det bästa med S:t Hans är just att det inte går att ta det lugnt, vilket gör att VO2max-passen klaras av utan större motivationsproblem. Filmen nedan kommer från den senaste rundan. Lite väl torrt för att vara CX…

PS / Undrar hur alla proffs gör för att se bra ut i TV? Alla utom Tony Martin dådå… / DS

Malmö Velo Classic – i blåsväder

Att Skåne är platt är det inte många som vill kännas vid efter lördagens Malmö Velo Classic. Kläggerödsbacken i motvind känns! Men, i jämförelse med Slimmingebacken där hela tätklungan gick på rött var dagens andra stigning över Romeleåsen ganska behaglig.
IMG_2921
Det var just i Slimminge som den stora gallringen skedde. Om det fanns 50 personer i klungan innan backen så var det inte fler än 20 kvar när vi nått toppen.  Jag själv passerade backkrönet som 10:a, men av någon anledning började jag hyperventilera och var i ordentlig kris. Som tur var kom nedförsbacken och i +80 km/h var jag i kapp tätklungan innan Blentarp. Två personer befann sig då i utbrytning, men de blev inhämtade igen och den hårda vinden gjorde alla andra försök att gå loss misslyckade. Vi var väl samlade med 1 km kvar till mål då den första allvarliga attacken kom och fältet sprack av. Jag kom in i kyrkbacken bland de främsta och såg  Mumie-Jocke gå mot en klar seger. Spurt är inte min bästa disciplin, men en sjätte plats blev det till slut.

Så här i efterhand har de snackats en del om att tävlingen är ett svartlopp och de tävlingscyklister som var med i detta osanktionerade lopp kan straffas med både böter och indragen licens.  Att Malmö Velo Classic är en tävling som lockar ett stort antal cyklister, med och utan tävlingslicens är något som är bra och viktigt för sporten. Att arrangören väljer att genomföra loppet utan att ha den sanktion som krävs är dock förvånande. Samtidigt tycker jag att arrangemanget genomfördes på ett tryggt och säkert sätt med många motorcyklar och bra flaggvakter vilka höll ordning på alla de korsningar som vi passerade. Jag tycker också att regler ska följas och under avsnittet om “förbjudna tävlingar” (pkt. 1.2.019) i de tävlingsregler som jag accepterat i och med mitt licensinnehav står det att en licensinnehavare får ej delta i tävling som ej finns upptagen på nationella, kontinent- eller världsprogrammet eller som ej är kända av nationsförbund, världsdelsorganisation eller UCI. Straffet för mig som licensinnehavare är en månads avstängning (passar bra nu när säsongen är slut) och böter på 50-100 schweiziska franc, c:a 350-700 kr.

Men, om vi lyfter blicken lite högre kanske det tål att tänkas på vilket det egentliga problemet är här. Nog tusan är det allvarligt att arrangera en tävling med plats för 800 personer utan att ha koll på de bestämmelser som gäller, framförallt i form av säkerhet och ansvar. Förra året var det mycket snack om Cykelförbundets nya regler för motionslopp och det är här som debatten borde fortsätta – i cykelsportens intresse. En sak som slog mig under loppet är det finns fantastiskt många starka cyklister i motionsloppen som aldrig deltar i “riktiga” cykeltävlingar.  Vad kul det hade varit med stora startfält där. Fast då behövs nog en annan form av klassindelning än sport, senior och elit. Läge för ändring till mer nivåindelade klasser!

Bilderna är lånade av Cyclesport.se.

Läget just nu…

GOPR1308
På rekrunda inför lördagens Malmö Velo Classic.

På lördag går motionsloppet Malmö Velo Classic med 800 startande. I ursprungsplanen hade jag tänkt köra loppet som ett sista långt och hårt pass för att få fin form till Skånes 2-dagars. Men då den tävlingen blev inställd blir Velo Classic som får avsluta cykelsäsongen 2012. Träningen har gått bra de senaste veckorna och om man bortser från att jag fick stryk av pojkar 13-14 på förra veckans alliansmästerskap är självförtroendet på topp. Jag har inte samma form som i slutet av maj, men några veckors ordentlig träning har i alla fall satt fart på kroppen. Fast jag är tveksam om förra helgens kombinerade cykel- och springläger var en så bra idé. Benen har känts som mos efter långlöpning på stigar kombinerat med tävlingslik cykling i trakterna kring Brösarp. Och andra sidan är det som balsam för själen att få en helg med likasinnade (?) och fysisk aktivitet.

191163_10151384880128056_1686500095_o
Fantastiskt fin löpning på stigar längs Verkaån mot havet. Efter 23 km nådde jag min taktiskt parkerade bil. De andra fortsatte ytterligare en dryg mil. Foto: Daniel Erman.

Idag var jag i alla fall tvungen att testa benen uppför backen i Slimminge och Kläggeröd. Romeleåsen är väl en av få åsar som har åkermark på toppen och vinden är inte att leka med där. Kläggerödsbacken i motvind var hyfsat anstängande och jag vet inte om jag ska köra med min “vanliga” tävlingsutväxling på 11-21, eller fega med 11-25.  Oavsett jag ser fram emot lördagens lopp. Förra året blev det hårdkörning först vid Skabersjö och med tanke på att det är 50 km motvind “hem” efter åsen så tror jag det kommer hålla ihop ganska länge i år också.