DNF

DNF

Efter den sjätte etappen drog jag och dottern till Sälen för skidåkning. Med i bilen låg cykel, trainer och fläkt. Att komma igång med drygt två timmar på trainern sent på kvällen efter en heldag i backen krävde ordentligt med mental styrka. Jag började min övertala mig själv redan på eftermiddagen med att det var pass som dessa som skulle göra skillnad i sommar. När jag sedan skulle upprepa samma sak dagen efter, då jag på nytt varit i backen en heldag, gjorde slut på all min övertalningsförmåga. Jag tog mig dock igenom den åttonde etappen, fast inte särskilt snyggt. Kraften i benen var helt enkelt slut. Motivationen också.

Därför fanns det inte en chans att jag skulle sätta mig på trainern tidigt i morse, innan midnatt i någon atoll nära internationella datumgränsen, för att köra den avslutande nionde etappen. Ytterligare en heldag i backen, åtta dryga timmar bakom ratten och lite sömn fick mig att kasta in handduken. Jag bröt. DNF!