Förkylningar suger, men de tillhör livet. Därför tänker jag inte gråta över missad träning. I stället backar jag lite och fortsätter enligt plan. Blocket med VO2max-träning förlängs med ytterligare två veckor. I vanlig ordning kör jag de hårda passen i par – tisdag+onsdag samt lördag+söndag. Igår blev det återigen ett besök i garaget tillsammans med ”A very dark place”.  Närmade mig kräkgränsen på sista intervallen och funderade allvarligt på 1) i vad ska jag kräka i och 2) kör jag klart när magen är tömd? Kräkkänslorna försvann dock och jag kunde fullfölja den 5:e intervallen på lika hög intensitet som de andra.

Bli illamående vid träning är inte något nytt för mig. Jag minns hatserien 10 x 75 m max från mina simmardagar. Fullt ös under knappt 45 s följt av c:a 3 min vila. Efter sisådär en 6-7 intervaller kom illamåendet och det var inte helt ovanligt med toalettbesök… Hur sjukt det än låter så gillar jag denna träning. Jag vet att den gör nytta och att kroppen anpassar sig till de höga mjölksyranivåerna allt eftersom.  Därför gillar jag också mina Sufferfestveckor – hårda intervaller fulla med pepp och inlevelse. För vem vill vika ner sig mot Schleck, Cancellara eller Gilbert!?!