Söderåsen är en av mina favoritplatser för cykling och jag har som tradition att besöka den alla årstider. Den är lika speciell på våren i ljusgrön nyans som i fina höstfärger i oktober. För att inte tala om hur bedårande den är i solsken och snö. I lördags hade jag och Jimmy hade laddat för en runda på 40 km med två ordentliga stigningar uppför åsen. Den traditionella – Lotta på Åsen – och utmanaren – Krika gård – som ger en 14 % lutning under alldeles för lång stund. Efteråt väntade finkaffe från Koppi och lussebullar.
Att cykla i snö går trögt, speciellt om det inte är plogat. Dubbdäck hade vi inte och flera gånger var jag när att gå omkull. Jimmy valde att prövade det sistnämda åtminstone mer än en gång. Termometern visade kring -10 och vi fick en och annan kommentar om att cykla var en i högsta grad olämplig aktivitet denna vintermorgon. Fast kylan var inte speciellt besvärande. Det var snarare backarna och bristen på cykelform som märktes. Lotta på Åsen tog ”bara” 2,5 min längre än personbästa och att ta sig uppför nästa stigning i knappa 6 km/h imponerar föga. Oavsett, träningspasset var lyckat och det är svårt att ta sig hem från åsen utan möra ben!