48 gels. Borde räcka till vårens tävlingar. Bara 40 dagar kvar. Innan dess måste jag få fart på benen. Anerob fartuthållighet, VO2max och annan plågsam träning ska förhoppningsvis förvandla det diesellok jag blivit till en racerbil…
Senaste nytt från Kävlinge Nya!
Fredag innebär vanligen distanspass. Idag skulle det vara ett ruskigt sådant med inslag av alla sorters intervaller. I ett försök att vara lite träningsintelligent skjuter jag upp träningen då jag under gårdagen, likt Charlotte Kalla, blev lite ”tät i näsan”. Hoppas en ingefärashot och en god natts sömn återställer ordningen.
Ska du, precis som jag, cykla upp och ner för berg i sommar kommer här lite tips om hur vi som saknar berg trots allt kan komma väl förbereda till loppet.
Sammanfattningsvis rekommenderas alltså:
Antingen valde jag fel väg eller så hade jag fel fordon när jag under gårdagens runda hamnade uppe på ett 10 m högt berg av lera. Cykeln vägde plötsligt 30 kg och jag fick kämpa för att ta mig ner igen. Frågan är bara varför det är så fantastiskt svårt att vända om i stället för att fortsätta på oframkomlig väg. Jag tror att det tog 20 min innan jag fick hyfsat fäste igen…
Min lugna träningsvecka går mot sitt slut och i morgon tar jag åter plats på trainern i garaget. I veckan som gick har jag unnat mig lugna rundor på MTB, mest för att reka inför Stävie trail, men också för att slippa garaget. Efter Tour of Sufferlandria kommer jag hålla mig borta från klämkäcka träningsvideos ett tag. Jag tränar gärna i mörker eller utan musik där jag försöker hitta kraft och driv inom mig. Det händer ganska ofta att jag blundar under intervallerna och visualiserar att jag är på väg uppför Mont Ventoux eller någon annat brutalt berg. Jag tror att det är viktigt att jag hittar målbilder ocn sätt att hålla fokus inför sommarens alpcykling. I veckan som kommer bir det två ordentliga tröskelpass och ett långpass Haute Route-style, dvs 5 h med tre ordentliga ”stigningar” på 45-60 min vardera. Längtar…
Efter den sjätte etappen drog jag och dottern till Sälen för skidåkning. Med i bilen låg cykel, trainer och fläkt. Att komma igång med drygt två timmar på trainern sent på kvällen efter en heldag i backen krävde ordentligt med mental styrka. Jag började min övertala mig själv redan på eftermiddagen med att det var pass som dessa som skulle göra skillnad i sommar. När jag sedan skulle upprepa samma sak dagen efter, då jag på nytt varit i backen en heldag, gjorde slut på all min övertalningsförmåga. Jag tog mig dock igenom den åttonde etappen, fast inte särskilt snyggt. Kraften i benen var helt enkelt slut. Motivationen också.
Därför fanns det inte en chans att jag skulle sätta mig på trainern tidigt i morse, innan midnatt i någon atoll nära internationella datumgränsen, för att köra den avslutande nionde etappen. Ytterligare en heldag i backen, åtta dryga timmar bakom ratten och lite sömn fick mig att kasta in handduken. Jag bröt. DNF!
Det var inte roliga besked som kom från tävlingsledningen efter den fjärde etappen. En etapp som sög ordentligt i helt galen fart redan från start. Den sjätte etappen måste flyttas och köras direkt efter den femte etappen i morgon. Anledningen sägs vara besvärligt väglag på väg till den sista bergsetappen. Inte helt olikt det som hände på Giro d’Italia förra året och det är väl bara att gilla läget! Så här ser upplägget ut de kommande dagarna:
En vilodag är alltid svår. Det är lätt att kroppen stänger ner och glömmer bort att den ska cykla hårda intervaller varje dag. Oavsett hur det blir kommer fredagens bergsetapp säkerligen att väcka den till liv igen.
PS / Du har väl inte missat inbjudan till Stävie trail – ett terränglopp till förmån för diabetesdrabbade barn den 9 mars / DS
Jag hängde med bra uppför den tredje och tuffaste stigningen – Mount Sufferlandria. Tyvärr straffade sig hårdkörningen igår och jag kunde inte gå med i rycken på den sista klättringen. Jag fick köra upp i egen jämn fart och lyckades minimera förlorad tid. I morgon väntar ett kort GP-lopp. Jag tror inte att jag satsar på seger, utan nöjer mig med att gå i mål med klungan.
Idag gick första etappen av Tour of Sufferlandria. Etappen blev nästan lite av en prolog, eller egentligen ett kortare tempolopp på 20 min. Jag hade sjukt bra moral och kunde ta ut mig till det yttersta. Kanske var det lite korkat eftersom det är åtta etapper krav. De senaste veckornas träning har gett bra resultat och som ett brev på posten kom detta från TrainingPeaks:
I morgon väntar den första bergsetappen med fyra stigningar. Undrar om jag ska satsa på den prickiga bergatröjan i år?
PS / Du har väl inte missat inbjudan till Stävie trail – ett terränglopp till förmån för diabetesdrabbade barn den 9 mars / DS