100 dagar kvar…

Nedräkningen har börjat, 100 dagar kvar till den 14 april då det är dags för säsongspremiär. CK Kronborg bjuder in till en Forårsdag i Hell-singör. Loppet som är inspirerat av Paris-Roubaix erbjuder både lera, gatsten och traktorstigar. Landsvägscykel duger fint, men det rekommenderas något bredare däck och inte mer än 6 bar i slangen. Jag vet att Andreas, som har en medalj att försvara, aldrig skulle missa denna tävling och jag hoppas vi blir många svenskar som är sugna på att ge danskarna lite bäng!

Suffering never goes out of style

Garageträning är min melodi och just nu kör jag den mesta träningen på maximal intensitet i intervaller på 30 s till 8 min. Rullarna fungerar än så länge då benen fortfarande är för svaga för det förhållandevis låga motstånd som de erbjuder. Jag är absolut inte snygg när jag tar i så att mjölksyran sprutar, men det är strunt samma för ”suffering never goes out of style”…

Inspirationen kommer från Sufferfest. Denna gång till “Downward Spiral”. IWBMATTKYT!

Jag och min far

G0060078
Jag, farsan och frun  på väg nerför en skånsk vindpinad allé.

Nyårsdagen inleddes med en cykeltur. Farsan som nyss fått hem sin nya MTB bjöds på leriga traktorstigar och böljande terräng i Kävlinge med omnejd. Frun, som hitintills inte trott att vintercykling var hennes grej, hängde också med. Att farsan skulle med ut på en cykeltur har förr varit allt annat än självklart. Träning har inte varit riktigt hans grej och jag var något orolig när han inför Vätternrundan 2011 tyckte att hus- och trädgårdsarbete gav vad han behövde för att ta sig runt sjön. En och annan tvåmilsrunda på Söderslätt blev det också. I Hästholmen, med 250 km kvar, funderar han på att bryta. Men, precis så sega som gubbar ska vara, trampar han vidare och når Motala efter 16,5 timmar. 257622_209571269078401_7740834_o
Farsan efter målgång på Vätternrundan 2011.

Av någon konstig anledning blev Vätternrundan ett startskott för farsan att komma igång med träningen ordentligt. Han började cykla med Höllvikens CK och blev sedan ledare för “lugna gruppen” tillsammans med cykelkompisen Valle. Sedan har det bl.a cyklats Halvvättern, Malmö Velo Classic och Höllvikens CK:s klubbmästerskap i höstas. Nu kan vi dessutom träna tillsammans – jag och min far!

S:t Hans backar

image

I morgon  drar Kävlinge cykelentusiaster till S:t Hans backar i Lund för några varv intensiv backträning. Fördelen med S:t Hans backar är att det enda sättet att ta sig upp för dem är att gå på max. Annars kommer man helt enkelt inte upp. Jag körde ett varv häromdagen och med “fel” utväxling, vattensjukt gräs och klena ben fick jag ge upp toppförsöket. I morgon kommer jag med “rätt” utväxling och hoppas få blicka ut över Lunds stad från dess högsta punkt. Vi räknar med att må backarna strax efter 09:30 så är du sugen på sällskap på CX-banan är det bara att dyka upp!

Kräkträning

darkplace

Förkylningar suger, men de tillhör livet. Därför tänker jag inte gråta över missad träning. I stället backar jag lite och fortsätter enligt plan. Blocket med VO2max-träning förlängs med ytterligare två veckor. I vanlig ordning kör jag de hårda passen i par – tisdag+onsdag samt lördag+söndag. Igår blev det återigen ett besök i garaget tillsammans med ”A very dark place”.  Närmade mig kräkgränsen på sista intervallen och funderade allvarligt på 1) i vad ska jag kräka i och 2) kör jag klart när magen är tömd? Kräkkänslorna försvann dock och jag kunde fullfölja den 5:e intervallen på lika hög intensitet som de andra.

Bli illamående vid träning är inte något nytt för mig. Jag minns hatserien 10 x 75 m max från mina simmardagar. Fullt ös under knappt 45 s följt av c:a 3 min vila. Efter sisådär en 6-7 intervaller kom illamåendet och det var inte helt ovanligt med toalettbesök… Hur sjukt det än låter så gillar jag denna träning. Jag vet att den gör nytta och att kroppen anpassar sig till de höga mjölksyranivåerna allt eftersom.  Därför gillar jag också mina Sufferfestveckor – hårda intervaller fulla med pepp och inlevelse. För vem vill vika ner sig mot Schleck, Cancellara eller Gilbert!?!

Skratch Labs

skratchlab_winter
Jag är ett litet fan av Allen Lim och hans idéer om näringslära för uthållighetsidrottare. För några år sedan låg Lim bakom den s.k. “secrete drink mix” som började användas av proffsen under touren. Något år senare avslöjades hemligheten och Lim startade Skratch Labs för att utveckla och sälja sportdryck utan tillsatser och med ett kolhydrat- och saltinnehåll som håller magen lugn. Efter att ha misslyckats en del med näringstillförseln under tävling 2011 beslöt jag mig för att testa Skratch Labs under 2012 och jag tycker verkligen de fungerat bra. Lim och kocken Biju Thomas har också skrivit boken “The Feed Zone Cook Book” där jag testat en hel del av recepten på “portables”, dvs. mat som kan följa med i cykeltröjan och som bara innehåller bra grejer. Idag kom ett paket med en vinterspecialare  – sportdryck smaksatt med äpple och kanel, vilken gärna ska drickas varm. Undrar om polarflaskan håller måttet? Ikväll vet jag för då är det äntligen dags att träna igen!

Prestationstriangeln

Efter att jag återigen blivit sjuk och fått ställa in min planerade tävlingsträning började jag fundera en del på mitt livspussel. Inte några djupgående tankar, utan mer reflektioner kring hur det egentligen fungerar som egenföretagare, pappa, make och någotlunda ambitiös cyklist. Träningen kom igång bra. Fyra cykelpass i veckan, varav tre högintensiva i garaget och ett utomhus på cross eller MTB. Men, det var inte bara träningen som kom igång. Julruschen infann sig också på jobbet och uppdragen staplades i hög på skrivbordet. Kvällsjobb blev nattjobb med inklämd träningen och minimalt med sömn. Sötsakerna blev fler och fler för att råda bot på tröttheten. Det gick i knappt två veckor. Därefter kom förkylningen med besked.

Som brandingenjör är jag drillad i den s.k. brandtriangeln som visar vad som krävs för att eld ska uppstå. Det spelar ingen roll hur mycket bränsle och syre som finns om det inte finns någon värme. Likaså kan bränsle och värme inte ge eld om inte det finns tillräckligt med syre. Jag började fundera i samma banor när det gäller min egen träning och skapade ”prestationstriangeln” som visar på samspelet mellan träning, sömn och kost.

prestationstriangeln
Träningen är naturligtvis basen för prestationen, men utan en balans med sömn och kost går det inte speciellt bra. Någonstans måste jag inse att kan jag inte vila ordentligt så kan jag heller inte träna hårt. Ibland är jag så klok, men oftast inte. Kosten och andra sidan är inte bara att beakta som energi. Den måste också vara så näringsrik som möjligt. Det blir bekymmer när jag mellan huvudmåltiderna stoppar i mig så många lussebullar och pepparkakor att jag sedan inte äter så mycket lunch eller middag som jag borde. Detta leder i sin tur till ännu fler lussebullar… Nu sätter jag upp min prestationstriangel på väggen och tar en check varje dag!

Copenhagen Gran Fondo

uwct2

Det blir ingen Göingerunda till våren. Jag väljer Copenhagen Gran Fondo i stället och får möjligheten att cykeltävla som ett proffs för en dag. Danskarna arrangerar ett lopp på 145 km som ingår  i UCI:s World Cycling Tour där det finns möjlighet att kvalificera sig till amatör-VM på cykel som hålls i italienska Trento. Loppet som hålls på avspärrade vägar har plats för 2500 cyklister och anmäler du dig bland de 800 första så får du dessutom en tröja från Craft. Start och mål är vid Parken på Österbro i centrala Köpenhamn för att sedan leta sig ut på landsbygden och genom byarna. Som extra krydda blir det 8 km grusväg fördelat på tre avsnitt i bästa vårklassikeranda. Jag tror det kommer bli ett grymt lopp och hoppas verkligen att vi blir många svenskar där!

CAA Bike

PS / Är du sugen på att köra tempolopp går ett sådant i Helsingör den 10 maj / DS

Tävlingsträning i Norrvidinge

Om det nu ska tränas tvärtom så ska det göras med besked. Därför avrundar jag mitt första träningsblock med en tuff helg. På lördag bjuds det på tävlingsträning i Norrvidinge och på söndag blir det ett kortare men ack så fruktat pass på rullarna till Sufferfests ”There is no try”. Varvet i Norrvidinge passar riktigt bra för den typ av tävlingar som körs på den skånska slätten.
Tävlingsträning Norrvidinge
Jag startar hårt den första kilometern för att sedan maxa uppför en backe som tar c:a 2 min. Därefter blir det återhämtning utför med försök att hålla hög kadens. Sedan är det på det igen med hårdkörning uppför en mindre backe, kort återhämtning och sedan ett gäng med 15/”15”-intervaller. Efter 2 min återhämtning har ett varv avklarats och det är bara att köra vidare.

Sist det begav sig blev det nio varv på banan, varav de första fem med intervaller enligt ovan, följt av tre varv i ”utbrytning” och ett avslutande varv med samlad klunga. Då var det soligt och torrt. Nu blir det isigt, kallt och blött och jag nöjer mig med fem varv. Det är trots allt ganska långt kvar till säsongsstart!

Var jag bättre förr?

20121211_101735
För 17 (!) år sedan var jag en Atletofficer av 2:a graden. Hängde på gym tre gånger i veckan och sprang en hel del. Styrka, kondition och uthållighet var ledorden.

Nu
100 kg i bänkpress Kan knappt öppna en burk
10 km löpning på 40 min Fixar inte ens 1 km i den farten
16 chins I-formad överkropp

Och andra sidan…

Då kommenterade jag 2 h på cykeln med ”Usch vilket långpass. Fick ont. Cyklade alldeles för långt!” Nu har jag ingen aning om vad som ska få mig att sluta!