STRAVA-junkies är vi allihopa!?!

Strava är på väg uppåt. Det skapas segment till höger och vänster och rundor planeras efter möjligheten att ta en KOM/QOM. Strava tillför en ny dimension till cyklingen som inspirerar och sporrar oss att cykla fortare. Det är enkelt att jämföra med andra cyklister och det är lätt att hålla koll på de egna bästa tiderna. Fast redan nu börjar jag se några orostecken. Inom snar framtid kommer varenda liten väg vara ett Strava-segment, vilket i min mening är ganska poänglöst. Ett exempel är “Genom Furulund”, ett segment på 1,2 km i tättbebyggt område med farthinder och hastighetsbegränsning på 30 km/h.  Är det meningen att vi ska gå på max där?

strava2

Snart kommer det också krävas extrema väderförhållanden för att ta hem ett KOM. Redan idag kollar många av oss in vindens riktning och styrka innan det fattas beslut om att attackera ett segment. Jag är inget undantag. Mitt KOM från Rönneberga backe gjordes under optimala förhållanden och jag pressade min tid med en halvminut, fast än jag inte lyckades trycka ut mer watt i pedalerna. Alla som cyklar vet att det går fortare i medvind än i motvind. Vi vet också att det går fortare nerför än uppför, undantaget Rönneberga backe som man knappt kommer ner för när vinden ligger fel (rätt). Det leder oss in på att hastighet trots allt är ett ganska kasst mått på prestation. Ta en titt på bilden nedan. Den visar mina tider på ett kort segment “Hobyvägen över 108an mot Kävlinge”.

Skärmklipp

Mitt fartrekord är 41,2 km/h (498 W)  vilket kan jämföras med mitt wattrekord på 643 W i 36,2 km/h. 5 km/h långsammare, men 145 W högre medeleffekt! För mig är det självklart när jag är bäst, även om Strava tycker att jag suger i det sistnämnda fallet. Så i väntan på höststormarna  är det bara att fortsätta tröstas av wattmätaren. För innan nästa “Gudrun” lär jag inte kunna slå min tid i Rönneberga.