Nu har jag halkat efter rejält! Redan efter GP Sturup Raceway började det gå utför. Först en jobbresa och en långweekend med familjen i Stockholm. Sedan lyckades jag göra två fina träningsveckor innan Staffanstorps CK linje, men efter det har det varit sisådär med kontinuiteten. SM-tävlingarna i Åstorp där jag ansvarade för de sociala medierna tog mycket tid, men blev riktigt lyckat precis som hela SM-arrangemanget. Direkt efter drog jag iväg på konferens utanför London där jag faktiskt lyckades klämma in lite Eiringträning på motionscykel med bred sadel. Sedan bar det av till Spanien för att fira föräldrarnas födelsedagar. Farsan ska ha en eloge som släpade med sig två racercyklar och jag fick en och annan kortare tur i bergig och rolig terräng. Mer än 1000 höjdmeter på 45 km cykel är inte illa. Bergsrundorna gjorde mig riktigt sugen på att cykla uppför de riktiga bergen i Alperna och Pyreneerna. Måste dra dit någon gång! Haute Route vore grymt…
Nu är jag tillbaka och efter en plötslig feberattack i lördags är jag redo att vända formkurvan som pekat neråt den senaste månaden. Någon form till kommande tävlingar nästa helg lär jag inte hinna bygga upp, utan dessa får ingå i träningen inför en stark säsongsavslutning om börjar med Svanesund 3-dagars och går via Skånes 2-dagars till något danskrace helgen innan det är tänkt att jag ska springa Berlin marathon. På Veteran-SM om knappt tre veckor lovar jag att slita hund för mina mer åkstarka klubbkamrater Gartman och Eiring. Jag hoppas att jag åtminstone kan vara aktiv i hälften av det 135 km långa linjeloppet.
Den första träningsveckan fokuserar på distans varvat med intensitet kring och under tröskeln. Igår cyklade jag hem från Halmstad via både Truedsfällan och Lotta på Åsen. I helgen blir det två gånger Åhus-Kävlinge då dottern spelar beachhandboll där. Backarna uppför Hallandsåsen, Söderåsen och Linderödsåsen kommer svida i benen och ge ett bra besked på hur illa det egentligen är ställt med formen.