Ronde van Rönneberga

G0020025

På söndag går Flandern Runt – en av de finaste vårklassikerna. Förra året fick jag tack vare Canyon en möjlighet att cykla motionsloppet tillsammans med den f.d. proffscyklisten (och vinnare av Flandern, Paris-Roubaix, etc.) Andrea Tafi. Och för att hedra alla som tar sig över Koppenberg, Oude Kwaremont, Paterberg mm så blir har jag idag, i gott sällskap med Jimmy, njutit av varenda backe som finns mellan Kävlinge och Öresundskusten.  Trots snö, frisk vind och en temperatur kring nollan fick vi ihop dryga 90 km och nästan lika många “bergs” som proffsen ska ta sig an på söndag. Allt i vårt eget Ronde van Rönneberga. Fast någon gatsten lyckades vi inte hitta…

Touren är slut!

ToS

Tour of Sufferlandria är över. I nio dagar har jag i fantasin tävlat mot de bästa i världens hårdaste tävlingar och nu får jag äntligen byta ut rullarna i garaget mot TV-soffan. Det har varit intensivt, svettigt och slitsamt. I drygt 11 timmar har jag pressat kroppen till max och av denna tid har
25 % legat kring tröskeln och 25 % på VO2max-intensitet eller högre. Det är ganska mycket om man ser till den gyllene regeln om 80 % lugnt och 20 % hårt…

Vi var 1024 till start och redan efter tre etapper hade c:a 300 fallit bort. I mål gick 523 tappra Sufferlandrians spridda runt om i hela världen. Hur många svenskar som kört har jag ingen aning om, men det hade varit riktigt kul att veta.  Tour of Sufferlandria har hjälpt mig att flytta gränser. Nästan mer mentalt, än fysiskt för det krävs en hel del motivation för att dagligen utsätta sig för lidande, mjölksyra och svett.

Visst har jag haft svackor. Den tredje etappens andra halva var hemsk. Fight club med 23 attacker, utan chans till återhämtning satte verkligen mina ben på prov. Tempoloppet på Köpenhamns gator i den sjätte etappen var också en riktig pina. Annars tycker jag att det har gått oförskämt bra och jag har nästan blivit bättre och bättre. Den åttonde etappen avslutade med 16 x 1 min och jag blev ganska förvånad när jag lyckades slå personbästa på det passet!

Träningsveckan som kommer blir lugn, undantaget ett FTP-test mot slutet. då återstår att se om Tour of Sufferlandria var värt besväret!

Dags för kungaetappen!

Idag väntar en transportsträcka på kullerstenar mellan Paris-Roubaix och uppför ”bergs” i Ardennerna och jag tänker spara så mycket energi som möjligt till morgondagen och den näst sista etappen av Tour of Sufferlandria. Fast inte tänker jag vika ner mig och min uppgift för dagen är att följa med alla attacker och inte låta någon gå iväg. Morgondagen börjar med en ganska vanlig tävling i Frankrike. Ryckigt, svängit och sjukt jobbigt. Därefter blir det snabb förflyttning till Mancester och inomhuscykling i velodromen. Etappen avslutas med cykelcross i Belgien.

image

Det är nu det avgörs. Det är dags att skilja svaga från starka. Jens Voigt sa nyligen i en intervju efter Tour Down Under ”It’s better to be on the giving end of pain, than on the recieving end”. Imorgon är det jag som ger och de andra som får ta emot.

PS / Ytterligare ett hundratal har kastat in handduken och vi är nu 600 kvar i klungan av de 1000 som startade! / DS

Tour of Sufferlandria

321040_10151268765046997_196238674_n

Nyss hemkommen från backintervaller i trakterna kring Tågarp och Rönneberga blev jag uppringd av sportdirektören som meddelade att jag blivit uttagen till Tour of Sufferlandria (ToS).  Jag är en av drygt 800 deltagare ställer sig på startlinjen på lördag morgon. Egentligen stör detta mitt träningsblock, men lojal som jag är ställer jag självklart upp och börjar nu förbereda mig för etapploppet som varar i nio dagar, mellan 26 januari och 3 februari. Det fina med ToS är att jag slipper hårda hotellsängar, äcklig restaurangmat och långa transfertider i bussen. ToS går nämligen i mitt eget garage. Etapperna är:

Totalt blir det 11 h högintensiv träning på nio dagar. Låter det lite? Knappast. Transportsträckorna är få när det gäller Sufferfest!

Suffering never goes out of style

Garageträning är min melodi och just nu kör jag den mesta träningen på maximal intensitet i intervaller på 30 s till 8 min. Rullarna fungerar än så länge då benen fortfarande är för svaga för det förhållandevis låga motstånd som de erbjuder. Jag är absolut inte snygg när jag tar i så att mjölksyran sprutar, men det är strunt samma för ”suffering never goes out of style”…

Inspirationen kommer från Sufferfest. Denna gång till “Downward Spiral”. IWBMATTKYT!

S:t Hans backar

image

I morgon  drar Kävlinge cykelentusiaster till S:t Hans backar i Lund för några varv intensiv backträning. Fördelen med S:t Hans backar är att det enda sättet att ta sig upp för dem är att gå på max. Annars kommer man helt enkelt inte upp. Jag körde ett varv häromdagen och med “fel” utväxling, vattensjukt gräs och klena ben fick jag ge upp toppförsöket. I morgon kommer jag med “rätt” utväxling och hoppas få blicka ut över Lunds stad från dess högsta punkt. Vi räknar med att må backarna strax efter 09:30 så är du sugen på sällskap på CX-banan är det bara att dyka upp!

Kräkträning

darkplace

Förkylningar suger, men de tillhör livet. Därför tänker jag inte gråta över missad träning. I stället backar jag lite och fortsätter enligt plan. Blocket med VO2max-träning förlängs med ytterligare två veckor. I vanlig ordning kör jag de hårda passen i par – tisdag+onsdag samt lördag+söndag. Igår blev det återigen ett besök i garaget tillsammans med ”A very dark place”.  Närmade mig kräkgränsen på sista intervallen och funderade allvarligt på 1) i vad ska jag kräka i och 2) kör jag klart när magen är tömd? Kräkkänslorna försvann dock och jag kunde fullfölja den 5:e intervallen på lika hög intensitet som de andra.

Bli illamående vid träning är inte något nytt för mig. Jag minns hatserien 10 x 75 m max från mina simmardagar. Fullt ös under knappt 45 s följt av c:a 3 min vila. Efter sisådär en 6-7 intervaller kom illamåendet och det var inte helt ovanligt med toalettbesök… Hur sjukt det än låter så gillar jag denna träning. Jag vet att den gör nytta och att kroppen anpassar sig till de höga mjölksyranivåerna allt eftersom.  Därför gillar jag också mina Sufferfestveckor – hårda intervaller fulla med pepp och inlevelse. För vem vill vika ner sig mot Schleck, Cancellara eller Gilbert!?!

Tävlingsträning i Norrvidinge

Om det nu ska tränas tvärtom så ska det göras med besked. Därför avrundar jag mitt första träningsblock med en tuff helg. På lördag bjuds det på tävlingsträning i Norrvidinge och på söndag blir det ett kortare men ack så fruktat pass på rullarna till Sufferfests ”There is no try”. Varvet i Norrvidinge passar riktigt bra för den typ av tävlingar som körs på den skånska slätten.
Tävlingsträning Norrvidinge
Jag startar hårt den första kilometern för att sedan maxa uppför en backe som tar c:a 2 min. Därefter blir det återhämtning utför med försök att hålla hög kadens. Sedan är det på det igen med hårdkörning uppför en mindre backe, kort återhämtning och sedan ett gäng med 15/”15”-intervaller. Efter 2 min återhämtning har ett varv avklarats och det är bara att köra vidare.

Sist det begav sig blev det nio varv på banan, varav de första fem med intervaller enligt ovan, följt av tre varv i ”utbrytning” och ett avslutande varv med samlad klunga. Då var det soligt och torrt. Nu blir det isigt, kallt och blött och jag nöjer mig med fem varv. Det är trots allt ganska långt kvar till säsongsstart!

Sufferfestvecka

Sufferfest-poster

Den andra veckan i det första träningsblocket är i gång. Måndagen börjar som vanligt med återhämtningscykling till LTH där jag tillbringar måndagar i ett försök att närma mig doktorsexamen. Att det sedan var –12 och fantastiskt vackert vinterväder gjorde inte njutningen sämre. Ärligt talat så är vintercykling underskattat. Visst krävs det bra prylar, framförallt för händer och fötter samt dubbdäck så klart. Men i övrigt tycker jag att det går riktigt fint. Tisdagen och onsdagen har två nyckelpass i den blockspecifika intensiteten som för tillfället fokuserar på maxfart i intervallet 30 s till 8 min, dvs. anerobisk kapacitet (nivå 6) och VO2max (nivå 5), enligt Coggans indelning. Till min hjälp denna vecka har jag Sufferfests träningsvideos:

Tisdag: “A very dark place” med 5 x 4’.
Onsdag: “There is no try” med en stege på 1’, 2’, 3’, 4’, 8’, 4’, 3’, 2’ och 1’.
Söndag: “Revolver” med 15 x 1’.

Utöver dessa nyckelpass blir det en sväng på Söderåsen på lördag med MTB. Vi kör en runda på c:a 40 km och utgår från parkeringen vid skidspåren i Klåveröd kl 09:00. Efteråt hoppas jag på fika med lussebullar och varm choklad!