Slut på lekstugan!

Etapp 2 karakteriserades också av ett mantra kring återhållsamhet. Att cykla konservativt och spara på krafterna till kommande etapper var min ursprungliga idé inför den 130 km långa etappen med 3900 höjdmeter. Det visade sig vara ganska svårt…

Referat

Kallt som tusan i starten då vi hade 9 km nerförsbacke bakom masterbil innan vi kom till foten av dagens första klättring Col des Saisies. Jag bestämde mig för att ta det lugnt i början och inte börja jobba förrän jag slutat skaka tänder. Precis som igår spurtas det som tokar uppför och jag kan inte förstå varför. Efter 5 min faller en hel del långsamt genom fältet med tungan hängandes över styret. Själv känner jag mig tjuren Ferdinand som inte alls vill göra som alla andra. Men, min plan fungerar och redan i dagens andra stigning till Col du Cormet de Roselend lämnar jag många bakom mig. Så fortsätter det under dagen och jag kan inte vara annat än nöjd med min fina motor.

Även denna dag hade vi en neutraliserad sträcka där vi cyklade i konvoj längs en motortrafikled. Fördelen med dessa sträckor är att det ofta går att ta ett bra fikastopp vid en depå strax innan tidtagningen startas igen. Jag var dock inte sugen oå att stanna så länge och fick därför cykla alldeles ensam de sista 17 km uppför till målet i Courchevel. Att cykla ensam uppför berg är det bästa som finns. Min egen takt, mitt eget vägval och bara min egen andning att hålla reda på. Jag blev förvånansvärt tagen av etappen och hade ordentlig smärta i ländryggen som tar mycket stryk i klättringarna. Tack vara en massör som gav mig hela 45 min av omvårdnad i stället för de utlovade 15 är jag nu hyfsat återställd.

En läkarbil och två ambulanser följer med loppet

Många cyklister på led…

30 s efter vi gått in i första stigningen så var fältet splittrat.

Efter 10 km klättring får man trevliga besked

Stigningen till Courchevel användes i årets upplaga av Criterium du Dauphine

Courchevel verkar vara en populär skidort

Resultat efter etapp 2:

Den officiella resultatlistan hittar du här.

Morgondagen…

Etapp 3 kallas av Haute Route Alps-organisationen för ”marathon-etappen”. Col de la Madeleine har vi sett på Tour de France åtskilliga gånger.  David Millar skriver i sin bok ”Racing through the dark” att han inte kunde stå ut med tanken på 25 km klättring och bröt därför ner den i 5 km-delar. Kanske är det en idé inför morgondagen.