Cirkeldiagrammet talar sitt tydliga språk. Jag tränar enformigt. Enformigt även för att vara cyklist. Vad hände med bålstyrkan? Vet jag ens var TRX:en är undanstoppad? Ska jag verkligen springa Berlin Marathon i september? Om sanningen ska fram har bortprioriteringen av överkroppsstyrka och bålstabilitet börjat sätta sina spår. För att inte tala om bristen på rörlighetsträning. Bröstryggen värker lite lätt och vissa morgnar är jag så stram i sätesmuskulaturen att det strålar ner i vänsterbenet. Lårens utsidor är ömmar och vaderna spänner. Allt detta borde få varningsklockorna att ringa och åtgärder att sättas in. Men, av någon anledning blir det inte av. Det gör helt enkelt inte tillräckligt ont. En förbannat korkad inställning om man ska vara förnuftig.

Vad gör jag nu då? Kan jag lova mig själv 5 min strecthing efter avslutad träning? Kan jag se till att stärka upp rygg och bål med några funktionella övningar ett par gånger i veckan? Troligen inte, men jag vill. Hoppas att semestern ger mig mer tillfälle till denna träning som behövs för att kunna prestera som bäst på cykeln…