Copenhagen Gran Fondo

uwct2

Det blir ingen Göingerunda till våren. Jag väljer Copenhagen Gran Fondo i stället och får möjligheten att cykeltävla som ett proffs för en dag. Danskarna arrangerar ett lopp på 145 km som ingår  i UCI:s World Cycling Tour där det finns möjlighet att kvalificera sig till amatör-VM på cykel som hålls i italienska Trento. Loppet som hålls på avspärrade vägar har plats för 2500 cyklister och anmäler du dig bland de 800 första så får du dessutom en tröja från Craft. Start och mål är vid Parken på Österbro i centrala Köpenhamn för att sedan leta sig ut på landsbygden och genom byarna. Som extra krydda blir det 8 km grusväg fördelat på tre avsnitt i bästa vårklassikeranda. Jag tror det kommer bli ett grymt lopp och hoppas verkligen att vi blir många svenskar där!

CAA Bike

PS / Är du sugen på att köra tempolopp går ett sådant i Helsingör den 10 maj / DS

New York City Marathon – inställt!

image

Vi hade riktiga problem med att komma iväg till New York. Inte bara med sjukdom, utan även med flygplanets motorer som trilskades innan start i Köpenhamn och gjorde oss fem timmar försenade. När vi väl kommer dit, njuter och laddar så ställs loppet in! Trots all försäkran tidigare i veckan om att loppet ska genomföras…

På plats i New York märks inte mycket av orkanen Sandys framfart. Visserligen är halva Manhattan utan el och tunnelbanan fungerade inte söder om 34:e gatan. Men norr därom fanns inte några direkta spår.  Fredagens morgonjogg fick dock förpassas till gatorna runt Central Park då parken var stängd för uppröjning. Naturligtvis följde vi alla möjliga nyhetskanaler för att hålla oss uppdaterade om läget och överallt försäkrades vi om att marathonloppet skulle gå precis som planerat. Inte ens när vi på fredagskvällen hämtade nummerlapparna kunde vi ana att borgmästaren (under politiskt tryck) bestämt sig för att ställa in loppet. Glada och förväntansfulla imponerades vi av den enorma sportmässan och gjorde av med en och annan dollar på fina marathonkläder.  På väg hem började vi ana att något är på gång och väl tillbaka på hotellet möts vi av Springtimes representanter som ger oss det trista beskedet. Jag tänker inte ge mig in i en diskussion huruvida det var rätt att ställa in loppet eller inte, men fel var det i alla fall att vänta till 1,5 dygn innan start när de flesta av loppets dryga 40 000 deltagare redan var på plats.
image

Redan på fredagskvällen börjar det spridas löpeldar över sociala medier om olika former av spontan-marathon. Vi bestämmer oss för att haka på RunAnyway för att springa vårt eget marathon i form av drygt fyra varv runt Central Park. C:a 2000 löpare dök upp och stämningen var på topp. Folk ordnade med vätskestationer och hejade på som det var på riktigt. Det första varvet var uppvärmning och det andra varvet gick av bara farten. På det tredje varvet börjar energinivån att dippa, men med publikens stöd flyter det hyfsat. Efter tre mil tar vi en kort matpaus och därefter är det slut på det roliga. Motivationen är slut, fötter och ben värker och efter 4h 17 min  får vi äntligen stanna. IMG_0433

Självklart bjuder New York på mycket mer än löpning. Denna gång prioriterades shopping och god mat. Junoon, med sitt Indieninspirerade kök bjöd på resans särklass bästa matupplevelse och frukosten med Egg Benedict på Clinton Street Baking Company höll en mätt i dryga sex timmar. Pizzan på Fat Sal’s kunde vi undvikit till förmån för burgare på Shake Shak. Nästa gång vi åker till New York får barnen följa med. För springa i New York tänker jag göra en gång till. På riktigt!


PS / Anna har skrivit en hel del om resan på sin blogg… / DS

Jag = orienterare?

IMG_5233

Yngsta dottern skulle ut på orienteringsäventyr idag. Jag planerade att läsa på om “Block training in endurance running” i väntan på att hon hittat sin väg runt skogarna norr om Perstorp.  Men av någon anledning såg jag mig själv stå med en karta i handen, i fel kläder och fel skor, för att strax därefter köra “Öppen Motion 4” på Höstyran i Skingeröd. Eftersom jag knappt kan karttecken och ännu mindre de där symbolerna som ska förklara var kontrollen är placerad så springa jag ganska säkert. Hellre omvägar på kända stigar än att gå på kompass i skogen. Löpningen fungerar bra och det är egentligen bara en gång som jag väljer en genväg (läs senväg) och förlorar tid. Ärligt talat är jag ganska nöjd med min insats, även om sträcktiderna visar att jag har klar förbättringspotential.

Malmö Velo Classic – i blåsväder

Att Skåne är platt är det inte många som vill kännas vid efter lördagens Malmö Velo Classic. Kläggerödsbacken i motvind känns! Men, i jämförelse med Slimmingebacken där hela tätklungan gick på rött var dagens andra stigning över Romeleåsen ganska behaglig.
IMG_2921
Det var just i Slimminge som den stora gallringen skedde. Om det fanns 50 personer i klungan innan backen så var det inte fler än 20 kvar när vi nått toppen.  Jag själv passerade backkrönet som 10:a, men av någon anledning började jag hyperventilera och var i ordentlig kris. Som tur var kom nedförsbacken och i +80 km/h var jag i kapp tätklungan innan Blentarp. Två personer befann sig då i utbrytning, men de blev inhämtade igen och den hårda vinden gjorde alla andra försök att gå loss misslyckade. Vi var väl samlade med 1 km kvar till mål då den första allvarliga attacken kom och fältet sprack av. Jag kom in i kyrkbacken bland de främsta och såg  Mumie-Jocke gå mot en klar seger. Spurt är inte min bästa disciplin, men en sjätte plats blev det till slut.

Så här i efterhand har de snackats en del om att tävlingen är ett svartlopp och de tävlingscyklister som var med i detta osanktionerade lopp kan straffas med både böter och indragen licens.  Att Malmö Velo Classic är en tävling som lockar ett stort antal cyklister, med och utan tävlingslicens är något som är bra och viktigt för sporten. Att arrangören väljer att genomföra loppet utan att ha den sanktion som krävs är dock förvånande. Samtidigt tycker jag att arrangemanget genomfördes på ett tryggt och säkert sätt med många motorcyklar och bra flaggvakter vilka höll ordning på alla de korsningar som vi passerade. Jag tycker också att regler ska följas och under avsnittet om “förbjudna tävlingar” (pkt. 1.2.019) i de tävlingsregler som jag accepterat i och med mitt licensinnehav står det att en licensinnehavare får ej delta i tävling som ej finns upptagen på nationella, kontinent- eller världsprogrammet eller som ej är kända av nationsförbund, världsdelsorganisation eller UCI. Straffet för mig som licensinnehavare är en månads avstängning (passar bra nu när säsongen är slut) och böter på 50-100 schweiziska franc, c:a 350-700 kr.

Men, om vi lyfter blicken lite högre kanske det tål att tänkas på vilket det egentliga problemet är här. Nog tusan är det allvarligt att arrangera en tävling med plats för 800 personer utan att ha koll på de bestämmelser som gäller, framförallt i form av säkerhet och ansvar. Förra året var det mycket snack om Cykelförbundets nya regler för motionslopp och det är här som debatten borde fortsätta – i cykelsportens intresse. En sak som slog mig under loppet är det finns fantastiskt många starka cyklister i motionsloppen som aldrig deltar i “riktiga” cykeltävlingar.  Vad kul det hade varit med stora startfält där. Fast då behövs nog en annan form av klassindelning än sport, senior och elit. Läge för ändring till mer nivåindelade klasser!

Bilderna är lånade av Cyclesport.se.

Taggtråds-Johnny och jag

Förra årets TdF bjöd på en spektakulär vurpa när en TV-bil välte Juan Antionio Flecha och Johnny Hoogerland. Värst gick det för Johnny vars luftfärd slutade i ett taggtrådsstängsel. När jag tittar på min högra kroppshalva efter gårdagens Cykelvasa undrar jag om det verkligen var en skogsväg som jag vurpade på.
Johnny-Hoogerland-320x200 IMG_5063
Taggtråds-Johnny och jag.

Cykelvasan 2012 var ett gemensamt projekt för mig och frun. Anna med uppgift att utmana sig själv i något så obekant som terrängcykling och jag med uppgift att agera super domestique åt henne. Anna visade sig vara på riktigt gott cykelhumör från första tramptaget och överträffade både sina egna och mina förväntningar med råge. Själv skötte jag mig också bra, undantaget den försening jag drog på oss i Risberg där jag fick besöka sjukstugan för omplåstring.

Jag valde att cykla helstelt på min ombyggda cykelcross.  Det gick för det mesta riktigt bra, men bitvis fanns avsnitt där jag hade riktiga problem med att hålla kvar i styret då cykeln kastades hit och dit i hål och gropar större än jag träffat på tidigare. Efter c:a 3 mils cyklande tappar båda händerna greppet om styret och flyger över cykeln ner i sprängstensmakadam. Jag landar på höger sidan och slår upp ordentliga sår på underarmen och underbenet. Där emellan jag jag femtielva 10 cm långa skärsår. Förbannad och full av adrenalin tar vi oss vidare till Risberg för omplåstring. Armbågen blir omhändertagen, men resten av kroppen lämnas otvättad då blodet stelnat och det känns bäst att låta det vara. Vi fortsätter mot Mora och efter en stund har kroppen lärt sig ignorera smärtan. I mål kommer vi på 4:26:43 med humöret i topp.
GOPR1221

Såren känns ok och jag bestämmer mig för att vänta med omplåstring till vi kommit till Karlstad där vi ska övernatta innan fortsatt färd mot Skåne. Apotektskvinnan råder mig att skrapa av sårskorporna för att kunna tvätta såren ordentligt och få bort småsten, jord och annan skit. Köper med mig sårtvätt, kompresser och en ny tandborste. Att låta duschen skölja över såren samtidigt som tandborsten gjorde sitt visade sig vara ett vinnande koncept som lurade kroppens smärtsensorer. Att sova uppskrapad är dock ingen höjdare, men som tur var är alla sår på ena kroppshalvan så det gick hyfsat.
209486_10150999173771748_1256992046_o
Tar tacksamt emot tips på hur man bäst tar hand om sina sår…

Kanske är jämförelsen med Taggtråds-Johnny lite väl långsökt, men tänk på att jag är en glad amatör och Hoogerland ett fullblodsproffs. Jämförelsen haltar ännu mer när Johnny fullföljde resterande 12 etapper på touren och jag tyvärr inte kommer till start på måndagkvällens allians-GP på Sturup Raceway. Räknar dock med att vara tillbaka på allianstempot i Hög på onsdag!

Snart Cykelvasan

På lördag är det dags för min första Cykelvasa och till min ära kommer jag få agera super domestique (hjälpryttare) till frun. Min uppgift blir att göra hennes resa mellan Sälen och Mora då bekväm som möjligt. Egna ambitioner får jag lägga åt sidan denna gång, men förhoppningsvis delar hon med sig av eventuella prispengar!

Jag kör loppet på en helstel crosscykel med rakt styre. Inte särskilt bekvämt, men kommer fungera tillräckligt bra på den snälla banan. Ett litet orosmoln finns angående höger handled som fortfarande smärtar efter GP-kraschen. Min största utmaning blir att hinna i kapp Anna till Smågan där vi bestämt träff då vi hamnat i olika startgrupper. Jag har 16 km på mig att plocka in en kvart…

 IMG_3567IMG_3573
SRAM:s vevparti för cross (48/38) tillsammans med 28-11 kassett där bak. Kan bli lite tungt om det brantar till för mycket.
IMG_3570IMG_3581
Rakt styre och fäste för GoPro-kameran, Däckvalet föll på Schwables Smart Sam vilka var de fetaste däcken (700x40C) som jag fick plats med.

Crash boom bang!

417567_489715607722951_1328226193_n

Idag var det allianstävling på Ring Knutstorp. Hemmaklubben Åstorps CK arrangerade ett GP-lopp i form av 11 varv på racerbanan. Men för min del tog det roliga slut efter drygt 8 varv. I en skarp kurva för jag ett plötsligt kast på cykeln och flyger i luften. Innan jag landar hinner jag oroa mig för nyckelben och andra otrevligheter. Men jag landar lyckligt på ryggen. Inget brutet och knappt några skrapsår. Det enda som värker nu är en ordentlig lårkaka på vänterbenet. Skulle dock gissa att jag är ganska stel när jag vaknar. Annars gick loppet ganska bra´och jag var riktigt sugen att blanda mig in i toppstriden på de sista varven, men det får bli en annan gång…

Ringenloppet och Elisedals GP

555529_10150962458316365_1418192704_n
Sitter säkert i klungan under Elisedals GP. Foto: Fredrik Jansson.

I helgen gick Ringenloppet och Elisedals GP. Min egen ambition inför tävlingarna var ganska blygsam då jag haft en tid med lite motivationsproblem. Inte så pass att jag inte tränat, men jag har inte orkat med den riktigt jobbiga träningen av VO2max och den aneroba kapaciteten. Trodde att ett spontant fartpass med Åhus CK på väg hem efter en heldag på Åhus Beachhandbollsfestival skulle kunna få igång benen. Men, med gästspel av elitcyklister som Christian Bertilsson flög jag av som en vante i “lagtempo” med 48 km/h i motvind! Struntade därför i träningen några dagar innan loppet och laddade med en trevlig middag med likasinnade och massor med “pulled pork”.

Lördagens Ringenlopp gick på en bana på 11 km som skulle cyklas 8 varv. Det svänger ganska ofta och kantvinden bråkar med en under två längre partier. Min ambition för dagen var att öva på placering i klungan och försöka förstå hur den fungerar. Tyckte själv att det jag riktigt bra, och det vara bara en stund under det 4:e varvet som jag var i lite kris. En mindre utbrytning gick iväg på slutet och det var en riktigt stor klungan som skulle spurta om en topp-10 placering. Här fegade jag ur då jag tyckte det var riktigt stökigt. Rullade i mål som 34:a av 98 startande. Helt ok!

Jag hade trevliga minnen från Elisedals GP förra året och av någon anledning har jag fått för mig att jag gillar GP-lopp. 25 varv och drygt 40 km skulle cyklas och tempot var riktigt högt. Trots drygt 150 nittiograders svängar snittade vi 44 km/h! Jag hade inga problem att följa med klungan, men svårare var det att hålla placeringar långt fram. Med tio varv kvar hittar jag mig själv i täten sittandes på klubbkompisen Lars Therps hjul. Jag går om för att ta en förning och skriker till Lars att “nu kör vi”. Men, det var visst bara jag som körde och luckan till klungan blev tillräckligt stor för att jag bestämde mig för att ge allt. Mitt allt är dock inte så mycket att ha om man vill vinna cykeltävlingar och efter två varv är klungan i kapp och mina ben fulla av mjölksyra. Spurtade (?) mig till en 25:e plats av 57 startande.

523822_10150962456351365_2101968340_n
Infångad av klungan. Fem sekunder senare låg jag sist i huvudfältet. Foto: Fredrik Jansson.

I veckan är barnen hos farmor och farfar och då blir det mysträning med frun som behöver komma i MTB-form inför Cykelvasan. Undrar när det ska tävlas nästa gång?

Det finns ingen träning som tävling!

560886_442732432427143_1899590227_n

Idag gick Vincoloppet. 5 varv a 17 km i trakterna söder om Tomelilla. Kantvind är det gott om. En och annan backe finns det också, men i förhållande till kantvinden är de ganska överkomliga. Jag har kommit igång bra med träningen efter marathonuppehållet och fått gjort en del viktiga intervallpass, men jag behöver några veckor till innan fartuthålligheten är där den ska vara. Därför var jag smått nervös innan start. Skulle det bli som förra året då jag blev avhängd redan på det andra varvet? Så blev det inte!

Idag har jag tävlat lite mer än vad jag brukar lyckas med. Jag gjorde några försök att gå med i utbrytningar, vilka alla blev inhämtade ganska fort. Naturligtvis missade jag den vinnande utbrytningen på 3:e varvet och försökte få igång ett samarbete för att hämta in gruppen som gått loss. Samarbetet fungerade sisådär och gruppen framför drog iväg för att sedan gå i mål 2 min innan huvudklungan. På 4:e varvet drar jag iväg i ett försök att komma loss. Vi blir en grupp på fyra man som lyckas hålla undan i några km innan klungan kommer i kapp. Bestämmer mig för att spara kraft och se om det går att göra något på sista varvet för att komma högre upp i resultatlistan. Men, jag satsar på fel ryck och har inget att svara med när nästa ryck går iväg. Någon spurt blev det inte tal om, men det spelar ingen roll om jag hamnar på plats 17 eller 25…

Dags för lagtempo

4977177711_58d2d3b915_b

Vanligtvis tävlar jag för Åstorps CK, men ibland händer det att jag klär mig i blått och vitt för att försvara Team Urban Cycles färger i kampen mot Tractor Pullers, Team Solde m. fl. Ikväll väntar lagtempo. C:a 20 km ska köras i maxfart tillsammans med åtminstone två lagkamrater.

Ikväll kör vi hårt, men bara tillräckligt hårt för att vinna. Idag kan inget stoppa oss!