Jag gillar att cykla på racerbanor, även om jag ställde till det för mig sist. Asfalten är fin, körbanan bred, kurvorna väldoserade och det finns inga andra trafikanter att samsas med. Igår bjöd Höllviken CK på en allianstävling i form av ett GP-lopp på Sturup Raceway. 15 varv på den 2 km långa banan skulle avklaras och vi var ett femtiotal cyklister i veteran, senior, junior, pojkar 15-16 som startade tillsammans. Benen var fortfarande ömma efter Gran Fondot i lördags. Kanske var det de ömma benen som också gjorde att jag tyckte att det gick i ruskigt tempo i början. Till skillnad från förra veckans mörker-GP där det mest handlade om urkraft för att gå med i backarna, handlade GP-loppet på Sturup om positionering, hålla linjer och svänga.
Positionering kan jag i teorin och svänga är jag duktig på när jag inte har femtioelva andra cyklister runt omkring mig. Därför hade jag uppenbara problem med att hålla mig långt fram. Efter några varv började det ordna till sig, men kasten är tvära. Plötsligt är jag mig i spets för att ett halvt varv senare bli omcyklad av nästan hela klungan. Så fortsatte det varv efter varv och den svaga vinden gjorde att klungan var väl samlad när det var dags att göra upp om placeringarna. Jag är inte särskilt trött, men har svårt att avancera i fältet. Först efteråt inser jag mitt misstag. Jag skulle kraftansamlat redan i början av sista varvet för att komma in bland de främsta i chikanen. I den drogs klungan ut rejält och jag hade säkert 70 m upp till täten. 70 m kan jag inte plocka och i stället fick jag koncentera mig på att hålla min position inför upploppet. Spurta är jag fortfarande kass på och det hela slutade med en nionde plats i veteranklassen av knappt 30 startande. Skulle gissa att jag kom in på topp 15 om vi räknar med alla. Ett resultat som jag definitivt är nöjd med och den rädsla som jag kände i våras om att inte kunna hänga med i tävlingsfarten är nästan borta!
Frederiksbergløbet igår kväll var både häftigt och läskigt. Ganska galet också. Loppet gick på gatorna runt Zoologisk Have med start kl 22:10 i gatlyktornas sken. Banan var kuperad, antingen körde vi upp eller ner, aldrig platt. Ansträngningsmässigt innebar det tvära kast. Gå på max, återhämtning, gå på max, återhämtning, osv. Vi var några svenskar på startlinjen och jag värmde upp tillsammans med Sebastian Giese från Klubben Cyklisten. Vi hade båda planer på att ge danskarna ordentligt med spö. Själv ville jag testa mitt Cancellararyck på sista varvet. Rycka i backen, skapa lucka och hålla undan till mål. Så blev det inte. Planen sprack innan den ens hunnit sjösättas. Den enda lucka jag skapade var till cyklisterna framför mig, inte bakom.
Efter drygt halva loppet, när vi för femte gången passerade banans mörkare delar, står det plötsligt en utbackad Volvo mitt i vägen. Det skriks och varnas. Jag blir skraj och tappar alldeles för många meter till mina medtävlande. Det är aldrig bra att släppa lucka om man är bland de sista i en grupp. Luckor växer snabbt, fem sekunder blir tio och sedan är det bara att försöka hitta en så jämn fart som möjligt och minimera förlusten. Jag cyklade tillsammans med med två danskar från samma klubb och på sista varvet tyckte jag att de började maska lite. Nu hade jag hunnit återhämta mig så pass att jag minsann tänkte tvåla till dem i den annalkande gruppspurter. När vi rullar in på Roskildevej för sista gången har vi drygt 300 m till mål. Jag satsar på en långspurt, spöar danskarna och kommer in på en 11:e plats av 33 startande.
Nu har det gått några tävlingar där jag är en av de sista som tvingas släppa tätgruppen. Det hade varit skönt om jag lyckades hålla mig kvar någon gång. Undrar vad som krävs!?!
Måndagen den 20/5 hålls Frederiksbergløbet, ett GP-lopp i mörker på gatorna runt Köpenhamns Zoo. Kl 22:10 går starten i C-klassen som jag anmält mig i och under 50 min ska det cyklas runtrunt. En rejäl backe med 33 höjdmeter utlovas per varv, vilket nog kommer svida en del när det närmar sig slutet. 
Egentligen hade jag tänkt köra en tävling i Ballerup dagen innan, men den tävlingen försvann spårlöst i förra veckan. Känner du dig också snuvad på ett linjelopp eller bara måste gå testa mörkercykling så passa på och anmäl dig senast den den 13/5 via DCU:s tilmeldingssystem!
Idag var det allianstävling på Ring Knutstorp. Hemmaklubben Åstorps CK arrangerade ett GP-lopp i form av 11 varv på racerbanan. Men för min del tog det roliga slut efter drygt 8 varv. I en skarp kurva för jag ett plötsligt kast på cykeln och flyger i luften. Innan jag landar hinner jag oroa mig för nyckelben och andra otrevligheter. Men jag landar lyckligt på ryggen. Inget brutet och knappt några skrapsår. Det enda som värker nu är en ordentlig lårkaka på vänterbenet. Skulle dock gissa att jag är ganska stel när jag vaknar. Annars gick loppet ganska bra´och jag var riktigt sugen att blanda mig in i toppstriden på de sista varven, men det får bli en annan gång…
Sitter säkert i klungan under Elisedals GP. Foto: Fredrik Jansson.
I helgen gick Ringenloppet och Elisedals GP. Min egen ambition inför tävlingarna var ganska blygsam då jag haft en tid med lite motivationsproblem. Inte så pass att jag inte tränat, men jag har inte orkat med den riktigt jobbiga träningen av VO2max och den aneroba kapaciteten. Trodde att ett spontant fartpass med Åhus CK på väg hem efter en heldag på Åhus Beachhandbollsfestival skulle kunna få igång benen. Men, med gästspel av elitcyklister som Christian Bertilsson flög jag av som en vante i “lagtempo” med 48 km/h i motvind! Struntade därför i träningen några dagar innan loppet och laddade med en trevlig middag med likasinnade och massor med “pulled pork”.
Lördagens Ringenlopp gick på en bana på 11 km som skulle cyklas 8 varv. Det svänger ganska ofta och kantvinden bråkar med en under två längre partier. Min ambition för dagen var att öva på placering i klungan och försöka förstå hur den fungerar. Tyckte själv att det jag riktigt bra, och det vara bara en stund under det 4:e varvet som jag var i lite kris. En mindre utbrytning gick iväg på slutet och det var en riktigt stor klungan som skulle spurta om en topp-10 placering. Här fegade jag ur då jag tyckte det var riktigt stökigt. Rullade i mål som 34:a av 98 startande. Helt ok!
Jag hade trevliga minnen från Elisedals GP förra året och av någon anledning har jag fått för mig att jag gillar GP-lopp. 25 varv och drygt 40 km skulle cyklas och tempot var riktigt högt. Trots drygt 150 nittiograders svängar snittade vi 44 km/h! Jag hade inga problem att följa med klungan, men svårare var det att hålla placeringar långt fram. Med tio varv kvar hittar jag mig själv i täten sittandes på klubbkompisen Lars Therps hjul. Jag går om för att ta en förning och skriker till Lars att “nu kör vi”. Men, det var visst bara jag som körde och luckan till klungan blev tillräckligt stor för att jag bestämde mig för att ge allt. Mitt allt är dock inte så mycket att ha om man vill vinna cykeltävlingar och efter två varv är klungan i kapp och mina ben fulla av mjölksyra. Spurtade (?) mig till en 25:e plats av 57 startande.
Infångad av klungan. Fem sekunder senare låg jag sist i huvudfältet. Foto: Fredrik Jansson.
I veckan är barnen hos farmor och farfar och då blir det mysträning med frun som behöver komma i MTB-form inför Cykelvasan. Undrar när det ska tävlas nästa gång?
