Årets upplaga av Gran Fondo Eslöv blev en blåsig historia med ömmande ben. Och jag var inte den enda som tyckte att det var en extra tuff dag. Första milen till Marieholm gick beskedligt med en motvind som gjorde det svårt att cykla fort. Jag misstänkte att det skulle bli hårdkörning i kantvinden när vi svängde höger mot Bialitt och det var precis vad det blev. Klungan pulveriserades i flera mindre grupper och redan efter dryga milen var vi bara ett tjugotal kvar längst fram. Ytterligare några fick ge sig i nästa kantvindsparti och det var först när vi nådde toppen av Söderåsen för första gången som det började lugna ner sig lite. Väl framme i Åvarpsbacken var det dags för nästa hårdkörning. Ett gäng på sex cyklister fick en lucka och jag maxade för att komma i kapp. Vi fortsatte i högt tempo med bra samarbete och när vi närmade oss dagens sista stigning – Lotta på åsen – var benen ordentligt ömma. Jag hoppades att det skulle gå lugnt och fint uppför backen, men det gick inte tillräckligt lugnt och jag samt ytterligare en cyklist fick ge oss. Det tog några mil innan vi blev ikappcyklade av ett mindre gäng som vi gjorde sällskap med tillbaka till Eslöv. I sista rondellen gjorde jag ett misslyckat försök att rycka och få en lucka in mot mål och det var med ordentligt sura ben som jag till slut korsade mållinjen på tiden 3:32.