Gran Fondot i Eslöv blev precis så där trevligt och mysigt som jag hoppats på. Många bekanta ansikten och inte alls den hets som finns när det cykeltävlas på riktigt. Även om tempot drogs upp ordentligt varje gång som det var kantvind hade jag inga problem att gå med i täten. Den nordliga vinden ställde till det för tidiga utbrytningsförsök. Visby trotsade dock alla naturlagar och drog iväg redan innan Billesholm. Ganska snabbt fick han en ordentlig lucka. Det är både svårt och dumt att titta bak när man cyklar i klungan, men jag hade en känsla att tätgruppen var riktigt stor hela vägen fram till Lotta på Åsen. Förra året kom en liten grupp loss i Lotta. Då var jag den första förloraren. I ett helt år har jag satsat på att bli bättre uppför och därför väntar jag spänt på att Heiler ska sätta in ett ryck i backen. Men, till min förvåning kom det ingen attack. Varken av Heiler eller någon annan. Inte ens en tempohöjning.
Utan att ha gått på rött i någon av Söderåsstigningarna var jag inte ensam om att ha ganska pigga ben när vi närmade oss de sista milen. Strax innan Konga ser jag plötsligt att Heiler och en Kungälvscyklist fått en lucka. Lite avslappnat snack i klungan gjorde att jag helt missade när de attackerade. Jakten kom igång, men det tog ett bra tag och en rejäl kraftinsats och först vid Bialitt var de inhämtade. Håkan Persson blev sugen på en motattack. Jag, Zetterstrand och Eiring gick med. Vi fick en liten lucka, Håkan manade på oss, men klungan var i kapp redan efter någon kilometer. Direkt attackeras det på nytt. Jag orkar inte gå med och vi som missade tåget får riktiga problem med att jobba i kapp. Lustigt nog siktas helt plötsligt utbrytaren Visby och vid Trollenäs är vi återigen en samlad tätgrupp. Nu har de flesta ganska sura ben och på vägen in mot Eslöv glider Heiler återigen iväg och lyckas hålla undan från oss övriga och kommer först i mål. Som vanligt blir det lite väl stökigt när vi når Eslöv. Själv är jag vid det här laget mest intresserad av att inte vurpa. Tyvärr ställer en slarvig cyklist till det för Håkan och Eiring, men båda håller sig på benen. Rullar i mål med tätgruppen efter 3 h 33 min på cykeln. Vad tar jag mig då till nästa år? Det är fortfarande Heiler som är nyckeln. Är det inte ryck uppför Lotta så är det i utbrytningar på väg tillbaka. Jag måste bli både starkare och ha bättre koll. Ikväll väntar ett GP-lopp på Sturup Raceway. Hoppas benen är redo!
